Emigrationen hade en stor betydelse i Islams historia, den var början på det nya kompletta islamiska livet och slutet av den mörka tiden i Mecka. Det var därför som Omar Ibn Al-Khattab tog emigrationen som början på den Islamiska tideräkningen. Många av Profetens kompanjoner ansåg till och med att islam började i och med emigrationen, eftersom det var då som det islamiska samhället bildades. Islam blev inte komplett förrän muslimerna levde i ett muslimskt samhälle som styrdes med Allahs lagar. Tiden i Medina kan delas in i tre faser:
1.Den första fasen kännetecknas av mycket problem, oenighet och många konflikter mellan Medinaborna. Utöver det stod hot om krig och utplåning av Islam från framförallt Mecka och Quraish. Detta mönster bröts i och med fredsavtalet Al-Hudaibiyah i Dhul Qa‘da 6 E.H.
2.Den andra fasen kännetecknas av det fredsavtal som slutits med de hedniska ledarna och avslutades i och med erövringen av Mecka i Ramadan 8 E.H. En tid då Profeten bjöd in kungarna utanför arabvärlden till underkastelse av islam.
3.Under den tredje fasen kom folk i grupper för att underkasta sig islam. Arabiska stammar och andra folkgrupper nådde Medina för att hylla Profeten. Denna period avslutades i och med Profetens död i Rabi’ al-Awwal 11 E.H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar