Biografin om Muhammad ibn Abdullah

Biografin om Profeten Muhammad ibn Abdullah. Lär känna den man som många pratar om men få känner...

Profetens fruar





Profeten sa;

 
”Allah har beordrat mig att endast gifta mig med de Kvinnor som tillhör Paradiset.”
Profetens fruar bestod av unga och gamla, döttrar till hans svurna fiender och döttrar till hans närmaste vänner. Varje kvinna hade sin speciella dygd med vilken hon särskilde sig från de andra. Till exempel kan vi läsa om hur en utav hans fruar tillbringade sin tid med att uppfostra föräldralösa barn, en annan utmärkte sig från de andra genom att hon fastade och bad mycket på natten, den tredje var otroligt generös...

Profetens fruar blev tilldelade titeln Umm-ul-Mu´mineen – De troendes mödrar.


Enligt de lärda var dessa fruar;


1. Khadija bint Khuwaylid
2. Sawdah bint Zam’ah ibn Qays
3. Aishah bint Abo Bakr
4. Hafsah bint Omar ibn Khattab
5. Zaynab bint Khuzaymah
6. Umm Salamah bint Abi Umayyah
7. Juwayriyah bint al-Haarith
8. Zaynab bint Jahsh
9. Umm Habeebah bint Abi Sufyaan
10. Maymoonah bint al-Haarith
11. Safiyyah bint Huyayy ibn Akhtab


Dessa är de kvinnor som Profeten gifte sig med. Två av dem dog under hans livstid, Khadija och Zaynab bint Khuzaymah. Profeten lämnade nio fruar efter sin död; det finns inga delade åsikter om detta.


Det sägs även att Rayhaanah bint ‘Amr al-Nadariyyah (eller al-Quraziyyah) var hans fru. Hon blev tillfångatagen under slaget av Bani Qurayzah. Profeten valde ut henne och gifte sig med henne, därefter skiljde han sig från henne och gifte sig med henne igen. Tabaqaat Ibn Sa’d , återberättad från al-Waaqidi, 8/130. Det sägs att hon var en konkubin, detta är den mest troliga åsikten enligt Ibn al-Qayyim i Zaad al-Ma’aad.


Det återberättas från Anas att Profeten besökte alla sina fruar under en och samma kväll, och han hade nio fruar. al-Bukhaari, 280.


Khadija bint Khawaylid




Jibril kom till Profeten och sa; ”Åh Allahs Sändebud! Detta är Khadija, som kommer till dig med en tallrik köttsoppa (eller mat eller dryck). När hon kommer, hälsa till henne från hennes Herre och från mig, och ge henne de goda nyheterna om ett palats gjort av Qasab i Paradiset, vari det varken finns oljud eller hårt arbete (problem, trötthet mm).” al-Bukhari

Khadija var Profetens första fru, om vilken han sa; ”…hon har en speciell plats i mitt hjärta.”

Khadîjah rankas högt bland Muslimska kvinnor som funnits genom tiden. Detta var resultatet av hennes orubbliga stöd åt den bästa utav hennes makar. Hon trodde på honom, erbjöd honom emotionellt och ekonomiskt stöd, och lugnade honom i tider utav oro. Allâh skänkte henne Jannah för denna viktiga roll som hon spelade under Profetens livstid, samt i varje Muslims liv. Profeten behöll henne i sitt minne och hade goda relationer med hennes vänner under en lång tid efter hennes död. Allâh gjorde henne till den enda modern till Profetens barn. Alla Muslimska kvinnor bör ta lärdom av Khadîjah.
Khadîjah var dotter till Khuwaylid bin Asad bin 'Abdil-'Uzzâ bin Qasiyy bin Kilâb. Således var hon ifrån en av de noblaste stammarna inom Quraysh stammen. Före Islâm var hon känd som at-Tâhirah (den Rena). Khadijas förste man hette Abo Halah Malak bin Nabash bin Zarrarah bin Tamimi. Från detta äktenskap fick hon två barn, Halah och Hind. Efter Abo Halahs död gifte hon om sig med Atiq bin Aith bin Abdullah Makhzomi. De fick en dotter tillsammans som fick namnet Hindah. Detta äktenskap slutade med skilsmässa.
Efter dessa två äktenskap valde Khadija att koncentrera sig på att uppfostra hennes barn, samt att återuppbygga hennes fars affärsverksamhet. Hon lyckades väl och drev tillslut en utav de största verksamheterna i Mecka. Hennes motto var att endast anstä ärliga, skarpsinta och hårt arbetande män som kunde förhandla å hennes vägnar. Det var mycket viktigt att de hon anställde gick att lita på, eftersom hon skickade iväg dem till när och fjärran för att köpa och sälja varor. De anställda fick halva vinsten som betalning.
Hon hade hört rykten om att Muhammed var en mycket pålitlig och ärlig man. Hon erbjöd honom att leda en av hennes handelskaravaner till Sham. Han accepterade erbjudandet och åkte iväg med hennes gamla pålitliga slav, Maysarah.
Under resan lade slaven Maysarah märke till Profetens ärlighet, förmåga att motstå frestelser, vänskapliga uppträdande, han höll fast vid principer och hans affärsförmåga.
Väl tillbaka i Mecka berättade Maysarah för Khadija om allt det goda han sett hos Muhammad.
Khadija blev djupt rörd och imponerad över denna man. Affärsresan hade dessutom gett henne större vinster och välsignelser än vanligt.
Hon hade nekat många mäktiga män från Quraish som kommit och frågat efter hennes hand, men nu övervägde hon att gifta sig med Muhammed.
I samband med att hon funderade över ett eventuellt giftermål hade hon en dröm. I drömmen såg hon den skinande solen komma ner från himlen och in i hennes bakgård, och dess sken lös in i hennes hem. När hon vaknade gick hon till hennes släkting Waraqa bin Nawfal för att få den underbara drömmen tydd.
Waraqa var en blind gammal man välkänd för sina kunskaper att tyda drömmar och för hans djupa kunskap om Torah och Bibeln. När han fick höra drömmen log han brett, därefter sa han att denna dröm bådar gott och hon inte ska oroa sig. Den skinande solen var den Profet som Torah och Bibeln talat om, som snart skulle komma. Han skulle gynna hennes hem och hon skulle vinna mycket genom att få vara en del av hans liv.
Khadija blev övertygad om att Muhammed var den bäste man hon kunde gifta sig med. Denna hemlighet berättade hon för hennes väninna Nafisa bint Maniya. Nafisa styrde sina steg hem till Muhammed, hon bad om att få fråga en mycket personlig fråga. Han sa till henne att det gick bra. Hon frågade honom varför han inte var gift. Profeten Muhammed svarade att hans ekonomi inte tillåtit honom att gifta sig. Nafisa frågade om han kunde tänka sig att gifta sig med en ädel kvinna med gott rykte från en välbärgad familj. När Profeten fick veta att det var Khadija bint Khawaylid sa han att han gärna ville gifta sig med hennes såvida hon kände det samma.
Giftermålet arrangerades och Muhammed gav Khadija 20 kameler i bröllopsgåva. Profeten Muhammed hade nått 25 års ålder och Khadija var 40 år gammal.
Till bröllopsceremonin bjöd de in Halima Saadiya (Profetens amma från öknen). Innan hon återvände till sin by gav Khadija henne hushållsartiklar, en kamel och 40 getter, en gest av tacksamhet över att hon tagit så väl hand om Muhammed under hans första levnadsår.
Khadija ansågs vara en av de bästa kvinnorna vad gällde familj, framgång och vishet. Hon var den första kvinna som Profeten gifte sig med och han gifte sig inte med någon annan tills efter hennes död. Må Allah vara nöjd med henne.
Tillsammans fick de sex barn, både söner och döttrar. De två sönerna, al-Qasim och Ábdullah dog i tidig ålder. De fyra döttrarna hette Zaynab, Ruqayyah, Umm Kulthom och Fatimah. Alla hans döttrar underkastade sig islam och gjorde hijrah till Medina. Alla utom Fatimah dog innan Profetens död.
Khadîjah var den första som trodde på Profetens budskap, hon var den första som stödde honom. Ängeln Jibrîl brukade ofta be Profeten hälsa Salâm till Khadîjah: "Åh Khadîjah, Jibrîl [hälsar] dig [med] Salâm."

"Åh Muhammad, [hälsa Khadîjah] Salâm från hennes Herre."
[Rapporterat från al-Bukhârî, Muslim och andra.] Khadîjah var en utav de bästa kvinnorna som någonsin levt. Abû Mûsâ al-Ash'arî och Qurrah bin Ilyâs rapporterade att Allâhs Sändebud sade, "Många män var kompletta (i tro, karaktär och gudsfruktan), men endast tre kvinnor var kompletta: Faraos hustru 'Âsiyah, Maryam bint 'Imrân och Khadîjah bint Khuwaylid. Och 'Â'ishahs överlägsenhet över andra kvinnor är som tharîds (en maträtt som består av bröd och köttsoppa) överlägsenhet över andra typer av mat." [al-Bukhârî, Muslim och andra]

Anas och Jâbir har också rapporterat att Profeten nämnde att hon är en bland de fyra bästa kvinnorna som någonsin funnits:

"De bästa av mänsklighetens kvinnor är fyra: Maryam bint 'Imrân, Khadîjah bint Khuwaylid, Fâtimah bint Muhamad och Faraos hustru Âsiyah."
[Återberättad av Ahmad, at-Tirmithî och andra]
Khadîjah dog tre år före Hijrah, och begravdes i al-Hajûn (ett berg över Mecka). Hon var då sextiofem år gammal. I över 24 år levde de vid varandras sida. Han var djupt sorgsen då hon dog och han glömde aldrig bort allt det goda hon gjort för honom.
I en hadith från Aisha kan vi läsa att hon sa; ”Jag har aldrig känt mig svartsjuk på någon av Profetens fruar så som jag kände för Khadija, trots att hon dött innan han gifte sig med mig, detta efter det jag hört honom säga om henne.”
'Â'ishah rapporterade att när Allâhs Sändebud nämnde Khadîjah så tröttnade han aldrig på att beskriva henne, berömma henne, och be om Allâhs förlåtelse för henne. En dag då 'Â'ishah var överbelastad med svartsjuka sade hon, "Men Allâh har skänkt dig en som är bättre än den gamla kvinnan." Då hon märkte starka drag utav extrem ilska på hans ansikte så ångrade hon vad hon sagt och tänkte för sig själv, "Åh Allâh om du tar bort Din Sändebuds ilska så kommer jag aldrig igen säga någonting illa om henne."
När Profeten märkte att hon hade ångrat sig sade han, "Hur kunde du säga så! Vid Allâh, hon trodde på mig när människorna avvisade mig, och gav mig skydd då människorna utvisade mig. Och jag fick barn ifrån henne medan ni alla (mina andra hustrur) [inte fick barn genom] mig."

'Â'ishah tillade, "Han fortsatte säga detta till mig, morgon och kväll, under en hel månad."
[Rapporterad av ad-Dûlâbî i ath-Thurriyat ul-Tâhirah. Klassad som hasan av Shu'ayb al-Arnâ'ût (Siyaru A'lâm in-Nubalâ' 2:112)]

I en annan återberättelse sade 'Â'ishah att Allâhs Sändebud sade, "Nej, Allâh ersatte henne inte med någon annan som är bättre. Hon trodde på mig då människorna misstrodde mig, gjorde mig till [delägare] av hennes egendom då människorna tog ifrån mig [pengar], och Allâh skänkte mig avkomma från henne medan Han [inte gav mig avkomma] från andra kvinnor." [Rapporterad av Ahmad]

Delar av texten är hämtad från;
http://muslimaat.se/2010/april/khadijah-bint-khuwaylid.html


Saudah bint Zamah




Saudah bint Zamáh var den första kvinnan som gifte sig med Allahs Sändebud, efter det att Khadijah hade dött. Detta skedde under det tionde året av Profetskap. Sauda var en mycket lydig, generös och lojal kvinna med en känsla av uppoffring. Aishah har berömt henne för hennes enkla och osjälviska levnadssätt. Hon var också en av det första att acceptera islam.
Hon emigrerade två gånger, först till Abessinien (Etiopien) och senare till Medina. Hennes liv är en inspiration för alla muslimska kvinnor.


Saudahs mamma Shammoos var från stammen banu Najjar, en besläktad gren till Quraish, hennes far hade också anknytning till Quraish. Saudah gifte sig med hennes kusin Sakran bin Amar, efter dennes död gifte hon sig med profeten.
Både Sauda och hennes man accepterade islam och emigrerade till Abessinien i den andra vågen av emigranter. De fick en son som de gav namnet Abdu-Rahman . Efter en tid i Abessinien återvände de till Mecka.


En dag hade Saudah en dröm, hon drömde att Muhammed kom in i hennes hus och tog tag i hennes nacke, när hon berättade drömmen för hennes man tydde han den och sa: ”Du kommer att gifta dig med Muhammad efter min död.” Efter ytterligare en tid drömde hon igen, denna gång drömde hon att månen sjönk ner i hennes knä, än en gång gick hon till sin man Sakran för en förklaring, Sakran sa att döden var honom nära och ett par dagar senare blev han sjuk och dog.


En av Saudahs bästa vänner var Khawlah bint Hakim fru till Uthman bin Madhaoun. En dag besökte Khawlah Profeten. Hon sa till honom att hon tyckte att han levde ett mycket ensamt liv, ensam man med fyra döttrar. Han talade gott om sin förra fru och berömde hennes karaktär. Khawlah föreslog att han skulle gifta om sig. Muhammad med sin ödmjukhet undrade vem som skulle vilja ta på sig att dela ansvaret och jobbet att uppfostra fyra döttrar. Khawlah sa att hon hade en speciell kvinna i tankarna och med hans tillåtelse skulle hon fråga henne. Khawlah berättade om Saudah för Muhammad, hennes karaktär osv. Muhammad gick med på det. Khawlah rusade hem till Saudah och berättade de goda nyheterna, Saudah blev överlycklig och kände sig otroligt ärad, men hon kunde inte svara förrän Khawlah hade talat med hennes blinda far. Självklart blev hennes far överlycklig när han fick nyheterna att hans änka till dotter hade blivit förfrågad att bli Muhammad fru.


Khawlah gick sedan med de goda nyheterna till Muhammad . Dem gifte sig därefter. Saudahs far Zamàh höll i ceremonin och profeten betalade 400 dirhams i mahr [brudgåva] till Saudah. Hennes bror Abdullah hade inte konverterat till islam än och han blev mycket upprörd när han fick höra vad hans syster hade gjort. Han visade sin besvikelse genom att kasta damm på huvudet. Senare när han blev muslim insåg han vilken ära han och hans familj hade fått. Fortsättningen finner ni på http://www.muslim.se/


Aisha bint Abi Bakr



Aisha sade; Ängeln Jibril visade min bild insvept i grönt sidentyg i hans (Profetens) dröm och sade; ’Hon är din fru i denna värld och i Nästa.’” at-Tirmidhi

Profeten gifte sig med Aisha i Shawwal under det tionde året av Profetskap. Aisha har själv sagt att;
 

”Profeten gifte sig med mig när jag var sex år gammal, och genomförde giftermålet när jag var nio år gammal.” (al-Bukhaari, 3894; Muslim, 1422.)
 

I Al-Bukhaari (5077) kan vi även läsa att Profeten inte gifte sig med någon oskuld förutom Aisha.
 

Profeten såg en dröm vari han gifte sig med henne. I Saheeh Bukhari står det att Profeten sa till Aisha; ”Du visades för mig två gånger i drömmen. Jag såg dig omsvept i sidentyg, och det sades till mig, ’Det här är din fru.’ När jag tog bort tyget såg jag att det var du. Jag sa, ’Om det här är från Allah kommer det att ske.’” (Berättad av al-Bukhaari, nr. 3682).


I kommentarerna av Ibn Hajar om denna hadith står det: `Denna dröm kom efter Profetskap därför räkans det som wahy (uppenbarelse) vars konsekvenser blir verkliga i detta liv. (Konsekvensen blev att han gifte sig med henne senare). Hans ord ”och det var du” visar på att han sett henne innan och kände till hur hon såg ut.’ (Se Fath al-Baari)


Det finns ingenting i denna hadith som säger att giftermålet var ett faktum från denna dröm, utan Profeten gick till hennes far och frågade efter hennes hand på traditionellt vis. I följande hadith kan vi läsa om ur det gick till: ”Úrwah berättade att Profeten frågade Abo Bakr om Áishas hand. Abo Bakr sa till honom, ”Men jag är din broder.” Han sa, ”Du är min broder i religionen och Allahs Bok (min broder i islam) och hon är tillåten för mig att gifta mig med.” (Bukhaari 4691)


Detta giftermål var även ett sätt att stärka banden mellan Profeten och Abo Bakr as-Siddiq. Profetens kärlek till hennes far, Abo Bakr, var stor. Utav alla följeslagare var Abo Bakr den med starkast och renast tro. Han var en av de som stått vid Profetens sida under alla år av förföljelser och svårigheter. Vi kan även läsa i en berättelse om en man som kom till Profeten och frågade honom om vem han älskade mest i denna värld. Profeten svarade Áisha. Mannen förklarade att det inte var den sorts kärlek han menade utan vem av kompanjonerna älskade han mest. Profeten svarade, ”Hennes far.” Han älskade Áisha och hennes far, Abo Bakr, mest av alla.


Hon var en mycket intelligent ung kvinna med ett enastående minne; dessa egenskaper i kombination med åren i Profetens hushåll har gjort henne till en av de främsta i att återberätta ahadith.
 

Hennes kunskap i religionens olika delar så som Fiqh och Shariah, hennes kunskaper i Profetens läror, hennes integritet och sanningsenlighet – alla dessa egenskaper gjorde henne till en av de anmärkningsvärda personligheterna i islam. Hon var en av de visaste av hans fruar, och bland den visaste kvinnan i det muslimska ummaht. Profetens följeslagare brukade rådgöra med henne efter hans död.


Utöver detta var hon väldigt givmild, aldrig gick den fattige tomhänt från hennes hem. Ängeln Jibril har sänt sina hälsningar till henne. Profeten gav henne de goda nyheterna om Paradiset. I hennes knä dog Profeten, och han begravdes i hennes lägenhet. Hon har själv sagt att hon har välsignats med nio gåvor som särskiljer henne från alla kvinnor i denna värld, alla utom Maryam bint Imran (må Allah vara nöjd med henne), Jesus moder. Dessa gåvor var:


1. Ängeln Gabriel visade henne insvept i grönt silke för Profeten Muhammad och sa till honom att detta var den kvinna som Allah valt till fru i detta liv o i Nästa.
2. Hon var den enda oskulden som Profeten gifte sig med.
3. När Profeten dog så vilade han på hennes knä och han begravdes i hennes hem.
4. Änglarna omringade ofta hennes lägenhet med kärlek och respekt.
5. Uppenbarelser kom ofta ner till Profeten Muhammad när de sov tillsammans i lugn och ro.
6. Hon var dotter till Profetens trogna och sanna vän, Abo Bakr as-Siddiq.
7. Koranen uppenbarades till hennes försvar och förklarade hennes oskuld efter att hycklarna spridit elaka rykten vad gällde hennes heder.
8. Hon var född muslim och hon hade uppfostrats i en ren miljö. Under de känsliga åren i puberteten spenderade hon sin tid med den renaste och bästa av skapelsen, Profeten Muhammad.
9. Allah, Herren, Upprätthållaren av universum lovade henne Gudomlig förlåtelse och oräkneliga gåvor.



I många ahadih berättar hon om relationen mellan henne och Profeten. Många av dessa lockar till skratt och leende på läpparna, så som denna hadith;


Under Profetens sista sjukdom blev även Aisha sjuk. Profeten sa till henne att om hon dog först så skulle han personligen tvätta henne, svepa in henne i tyg och sänka ner henne i graven, därefter skulle han be över henne. Lätthjärtat svarade hon honom att det verkar som om du skulle fira min död; om jag dör före dig så skulle du hämta en ny fru till min lägenhet. Profeten skrattade åt hennes ord. Denna sjukdom var dock den han senare avled av.


Aisha dog 58 år efter hijrah, i 17 Ramadan, 66 år gammal.



Hon begravdes i Jannatul Baqi´i Medina. Abo Hurairah ledde begravningsbönen. Abdullah bin Muhammad bin Abdur-Rahman bin Abo Bakr as-Siddiq och Abdullah bin Abdur-Rahman bin Abo Bakr as-Siddiq lade ner henne i graven.


Anledningen till giftermålet mellan Profeten Muhammed och Aisha.

För att få bukt på alla hemska anklagelser som görs i dessa tider mot vår ärade och ädla Profeten Muhammad så kräver detta äktenskap lite extra uppmärksamhet. Profeten hade gift sig med Sawdah, som var en äldre kvinna med lite skönhet. Sawdahs man hade dött och hon levde med avgudadyrkare, så han gifte sig med Sawdah för att hjälpa och supportera henne. Fyra år senare gifte han sig med Aisha, då var han över 50 år gammal. Hon var den enda av alla hans fruar som var oskuld, alla de andra hade varit gifta innan. Detta giftermål, som var en order från Allah, är mycket omdiskuterat och kritiserat utifrån samhällets normer och värderingar idag.
 

Att kvinnor och män gifte sig unga var vanligt förr, såväl i Skandinavien som i Arabländerna. Aisha var långt ifrån den enda kvinnan att gifta sig vid unga år. Profeten växte upp i ett land med varmt klimat, och det är välkänt att puberteten kommer tidigare i varmare länder och giftermål i tidig ålder var vanligt. Kvinnors utveckling samt fysiska mognad kan skilja mycket i olika delar av världen.


Det finns de som hävdar att anledningen till att Profeten tog sig så många fruar under den senare delen av sitt liv var av ren lust. Men om detta varit hans motiv skulle han endast ha valt oskulder samt de vackraste. Den enda oskuld han gifte sig med var Aisha, alla de andra var änkor eller frånskilda kvinnor, en del med barn andra utan. Vi ska även betrakta det fakta att han under den större delen av sitt liv levde i ett monogamt äktenskap med Khadija, som till och med var änka och mycket äldre än honom.
 

Dessa påhopp mot Profeten från de otrogna samt dess likar, är ännu ett tecken på deras oförmåga att finna fel i religionen och dess lagar från Allah, därför försöker de kritisera de delar i islam som inte är kopplade till shariah.


Profeten hade lagt märke till hennes intelligens och smarthet som ett litet barn. Genom att gifta sig med henne kunde hon återberätta all den kunskap hon fick ta del av genom hennes nobla man. Efter Profetens död kom hans följeslagare till hennes för att få kunskap i religionen. Endast två andra sahaba har berättat fler ahadih än henne, 2210 ahadith är relaterade till henne. För fler artiklar i ämnet besök: http://www.islam-svarar.se/

Hafsah bint Úmar



En dag kom Ängeln Jibril och hälsade på Profeten och berättade för honom om Hafsah; ”Hon är en kvinna som ofta fastar och ber och hon kommer vara din fru i Paradiset.” Mustadark Hakim 4/15
Hon var dotter till Profetens nära kompanjon, Umar ”Farooq” ibn Khattab. Sju av hennes familjemedlemmar var med i slaget av Badr. Hennes bror, Abdullah var en man Profeten talat mycket gott om.

Som ung kvinna gifte hon sig med Khanees bin Hazafah Sehmi, en välkänd kompanjon. De levde tillsammans i Mecka. Efter år av förtryck från Quraish gentemot muslimerna flydde hon tillsammans med sin man till Abessinien som många andra av Profetens kompanjoner. Hon återvände till Mecka tillsammans med sin man, för att göra hijrah igen, men denna gång till Medina. Därmed var hon bland de som gjorde hijrah två gånger.

I Medina memorerade hon koranen och dess förklaringar.

Hafsahs man skadades under slaget av Badr. De sår han fått i kriget tillfrisknade han aldrig ifrån. Några dagar efter han återvänt till Mecka dog han. Hafsah var då endast 21 år.

Hennes far, Umar, gjorde sitt bästa för att underlätta sin dotters situation. Han gick till Uthman ibn Affan, vars fru Ruqayyah, Profetens dotter, nyligen dött, men han sänkte blicken och avböjde respektfullt.

Något nedstämd över Uthmans avslag gick han vidare till Abo Bakr i hopp om att han ville gifta sig med Hafsah. Även han sänkte blicken utan att ge något direkt svar. Umar var upprörd och orolig över hur de två nekat hans erbjudande. Med stor oro gick han till Profeten och berättade om hans fall. Profeten log brett och sa att han varken skulle oroa sig eller vara ledsen. Med Allahs hjälp kommer en man bättre än Uthman gifta sig med hans dotter och Uthman kommer finna en kvinna bättre än Hafsah.

Några dagar senare gifte Profetens dotter, Umm Kulthom, sig med Uthman. Den ena delen av det Profeten sagt hade slagit in, men vem var mannen som skulle gifta sig med hans dotter?

3 år efter Hijrah när Hafsah blivit 23 år gammal gifte hon sig med Profeten, och Profetens ord blev sanning.

När Abo Bakr mötte Umar efter giftermålet berättade han för honom att enda anledningen till att han nekat erbjudandet var för att han kände till Profetens önskan att få gifta sig med Hafsah. Umar svarade honom med följande ayah;



"Detta är en nåd från min Herre; Han vill pröva mig [och låta mig visa] om jag är tacksam eller otacksam. Den tacksamme har [själv] gott av sin tacksamhet och den som är otacksam [vållar inte Gud någon skada]; min Herre är Sig själv nog och Han är den givmilde Givaren." 27:40

En lärdom som vi kan lära oss från denna händelse är vikten av förtroende, Abo Bakr och Uthman berättade inte för någon om Profetens önskan.
 

Hafsah dog 41 år efter hijrah, 59 år gammal. Hon dog på fastande mage.


Zainab bint Khuzaimah
Hon var känd som ”De behövande och de utblottades moder” eftersom hon gav så mycket allmosor till de fattiga.

Hon hjälpte ofta de fattiga och utblottade så pass att hon var allmänt känd som Umm al-Masakin. Smeknamnet hade hon fått redan innan islam, eftersom hon inte klarade av att se den fattige eller behövande utan att ge den något.
Hennes första man hette ’Abdullah bin Jahsh, som var Profetens kusin. Han blev martyr vid slaget vid Uhud. Hans död lämnade henne i stor sorg, i sorg vände hon sig till Allah i bön och meditation.


Profeten visade barmhärtighet över henne och frågade om hennes hand. Hon tackade gladeligen ja, och tackade Allah för det goda Han skänkt henne. Hon fick 400 dirham i brudgåva, och ett hem byggdes till henne bredvid Aisha och Hafsah.

Profeten gifte sig med henne 4 år efter hijrah. Knappt åtta månader efter giftermålet avled hon. Hon hann bli 30 år gammal. Profeten ledde begravningsbönen över henne. Hon begravdes i Jannatul Baqí.



"Umm Salamah" Hind bint Abo Umayyah
Umm Salamah deltog vid troseden vid Ridwan, därmed förtjänade hon Paradiset.
Så fort nyheterna att de blivit Muslimer spred sig, reagerade Quraish med vanvettig vrede. Dom började jaga och förfölja Umm Salamah och hennes make. Men paret vacklade inte eller misströstade och förblev orubbliga i deras nya tro.
Efter att förföljelserna i Mecka blev mer än vad många klarade så emigrerade hon och hennes man till Abessinien.

Trots beskyddet som Umm Salamah och hennes följeslagare fick från den Abessinske ledaren, önskade dem att återvända till Mecka, för att vara nära Profeten och där källan av uppenbarelser och vägledning fortsatte.
Nyheter nådde slutligen muhajirun att antalet Muslimer i Mecka hade ökat. Bland dem var Hamzah ibn Abdulmuttalib och Umar ibn al-Khattab. Deras tro hade i hög grad stärkt samhället och Quraish fick dem höra, hade lättat på förföljelserna något. En grupp muhajirun, sporrades av vad som fanns i djupet av deras hjärtan och bestämde sig därför att återvända till Mecka.

Väl där så visade det sig att förtrycket hade blivit värre och svårare än tidigare. När Allah öppnade vägen för muslimerna till Medina var Umm Salamah och hennes make bland de första att ge sig av.

Hijra för Umm Salamah och hennes make var inte så lätt som de hade trott. Faktum var, att det var en bitter och smärtsam upplevelse och speciellt hemsk för henne. Hennes historia finns detaljerad här.

 

Väl framme i Medina följde stora och betydelsefulla händelser en efter den andra. Under slaget av Uhud skadades Abu Salamah svårt. Han tycktes först svara väl på behandling, men hans skador läkte aldrig helt och han förblev sängliggande.

En gång när Umm Salamah vårdade honom, sade han till henne:

”Jag hörde Guds Budbärare säga: Närhelst en olycka träffar någon skall han säga, “Säkerligen vi är ifrån Allah och till Honom skall vi säkerligen återvända.” Och han skulle be, ”O Herre, ge mig i retur någonting gott från det vilket endast Du, Upphöjd och Mäktig, kan ge”.

Abu Salamah förblev sängliggande i flera dagar. En morgon kom Profeten för att träffa honom. Besöket varade längre än vanligt. Medan Profeten fortfarande var vid hans sida dog Abu Salamah.

Med hans välsignade händer, stängde Profeten ögonen på sin döde följeslagare. Sedan reste han sina händer mot himlen och bad:

”O Herre, förlåt Abu Salamah. Höj honom bland dem som är Dig nära. Ta hand om hans familj i alla tider. Förlåt oss och honom, O Herre över Världarna. Bredda hans grav och gör det lätt för honom.”


Muslimerna var mycket bedrövade över Umm Salamahs svåra situation. Hon blev känd som "Ayyin al-Arab", den som har förlorat sin make. Hon hade ingen familj i Medinah förutom hennes små barn.

Både Muhajirun och Ansar kände att de hade en skyldighet mot Umm Salamah. När hennes Iddah var över bad Abu Bakr om hennes hand, men hon vägrade. Då bad Umar om att få gifta sig med henne men hon avböjde frieriet. När Profeten friade till henne sa hon;

”O Allahs Budbärare, jag har tre karaktärsdrag. Jag är en kvinna som är extremt svartsjuk och jag är rädd för att du kommer att se hos mig någonting som kommer att förarga dig och orsaka att Allah straffar mig. Jag är en kvinna som redan är till åren och jag är en kvinna som har en ung familj.”

Profeten (frid över honom) svarade:


”Angående svartsjukan du nämnde, så ber jag till Allah den Allsmäktige att den försvinna från dig. Vad gäller din ålder, så har samma problem drabbat mig. Vad gäller din familj så är din familj min familj.”

Muslim (918) berättar att Umm Salamah (må Allah vara nöjd med henne) sa;

Jag hörde Profeten säga; “Det finns ingen som när han möter en svårighet/prövning säger ’Inna Lillaahi wa inna ilayhi raaji’oon, Allaahumma ujurni fi museebati w'ukhluf li khayran minha’ (Verkligen, vi tillhör Allah och till Honom ska vi återvända; Åh Allah belöna mig för denna svårighet och ge mig något bättre i utbyte) utan att Allah kommer att belöna honom för svårigheten och ge honom något bättre som kompensation.” Hon sa: När Abu Salamah dog, sa jag det som Profeten hade sagt till mig, och Allah gav mig någon som var bättre än honom (Abo Salamah), Profeten.

Enligt en annan källa; när Abo Salamah dog, sa jag: Vem kan vara bättre än Abo Salamah, Profetens kompanjon? Men Allah förutbestämde att jag skulle säga det. Därefter gifte jag mig med Profeten.

De gifte sig och Allah besvarade de böner som Umm Salamah gjort och gav henne någon bättre än Abu Salamah. Från den dagen var inte Hind al Makhzumiyah längre bara mamma till Salamah utan även mamma till alla de troende: Umm al-Mu'mineen.


Profeten förbarmade sig över denna kvinna och hennes fyra föräldralösa småbarn och gifte sig med henne fyra år efter hijrah.
Hon dog 62 år efter Hijrah, 84 år gammal. Hon var den som levde längst av alla Profetens fruar.

 

Utdrag från: "Companions of The Prophet", Vol. 1, Av: Abdul Wahid Hamid.


Zaynab bint Jahsh


En dag sade Profeten till de troendes mödrar, "Den av er som har längst händer möter mig först i Nästa Liv."
Kvinnorna i Profetens hushåll började mäta deras händer med varandra, men det var inte förrän Zaynab bint Jahsh dog som de förstod vad han menat. Zaynab brukade ofta ge allmosor och gåvor. De långa händerna betyder generositet. "Zaynab var den av oss som dog först, och hon blev bland Paradisets invånare." 

Genom Zainab ändrades många av reglerna som rått under tiden innan islam (jahiliyyah). Allah uppenbarade följande verser om henne;
“So when Zayd had accomplished his desire from her (i.e. divorced her), We gave her to you in marriage, so that (in future) there may be no difficulty to the believers in respect of (the marriage of) the wives of their adopted sons when the latter have no desire to keep them (i.e. they have divorced them)” [al-Ahzaab 33:37] 

Hon brukade skryta om detta till de andra av Profetens fruar, hon sa: “Era familjer arrangerade era giftermål medan Allah arrangerade mitt giftermål ovanför de sju himlarna”, Berättad av al-Bukhaari, 7420. 
Hon var Profeten kusin. De gifte sig 5 efter hijrah.

Juwairiyah bint Harith

Aisha sade; "Jag har inte sett en kvinna utom Juwairyyah som var anledningen till välsignelse för sin stam, genom hennes gärning friades hundratals av hennes stamedlemmar."
Bani Mustalaq och muslimerna slogs mot varandra under slaget av Bani Mustaliq. Juwairiyahs man dog och hon blev tillfångatagen tillsammans med ca. 700 andra från hennes stam. Hon hamnade under Thabit bin Qais vårdnad. Vid första bästa tillfälle gick hon till Profeten för att söka hjälp. Hon berättade för honom att hon var en kvinna van vid att bestämma, omständigheter hade satt henne i en hjälplös situation. Hon hade fallit från en tron av guld ner till dammet på marken. Hon hade sålts till Thabit för lite guld, nu frågade hon sig hur hon skulle få tag på samma summa för att köpa sig fri.

Profeten blev mycket rörd av hennes historia och frågade henne om hon skulle vilja leva som en fri kvinna som en del av hans hushåll. Inte hade hon trott att hon skulle få denna ära, med glädje accepterade hon hans erbjudande. Profeten gifte sig med henne och lösensumman blev hennes mahr (bröllopsgåva). Hon var 20 år gammal när de gifte sig under det sjätte året efter Hijrah.

När folket fick höra talas om giftermålet frisläppte de sina fångar, för att hedra Profetens ingifta släktingar. Ingen kvinna har tillfört sitt folk en större välsignelse än hon har gjort. Även hennes far underkastade sig islam.

När Aisha såg henne för första gången sa hon att hon var vacker som en sagofe. Hennes riktiga namn var Barah, men Profeten ändrade det till Juwairiyah.

Juwairiyah har även berättat att tre dagar innan Profeten kom till hennes stam, hade hon en dröm. I drömmen såg hon månen komma emot henne från Medina, och den gick ner i hennes knä. När hon blev tillfångatagen hoppades hon att hennes dröm skulle bli sann.

Juwairiyah dog 50 år efter Hijrah, 65 år gammal.

Safiyyah bint Huyayee


Profeten sade; ”Utan tvekan så är du dotter till en Profet, din farbror är en Profet och du är en Profets fru.”
Hon var från en nobel gren från den judiska stammen Banu Quraidhah och Banu Nadir. Hon blev tillfångatagen i slaget vid Khaibar. Dahyah Kalbi valde Saffiyah från de slavar som tillfångatagits. En kompanjon ansåg att dock att det var bättre om Profeten fick henne, eftersom hon var dotter till en ledare. Profeten friade Safiyyah och gifte sig med henne i Jumada-al-Ukhra, 7 efter hijrah. Hon var 17 år gammal. Hennes frihet var hennes brudgåva.
 

Imam Thahabi har beskrivit Safiyyah i hans seerah bok; Hon var nobel i både släktled och i uppträdande, hon var gudsfruktande, intelligent, vacker, tålmodig, tolerant och ärofylld.
När Profeten frågade henne om ett ärr hon hade ovanför ögat svarade hon att hon drömt att månen gick ner i hennes knä. När hon berättade om drömmen för hennes man slog han till henne hårt och sa att det betydde att hon var kär i kungen över Yathrib.


En dag märkte Profeten att hon grät. När han frågade henne om varför hon grät berättade hon att hon hade hört att Hafsah ansåg att hon var dålig för att hon var en avkomling från judarna. Profeten sa till Safiyyah att hon skulle sagt till Hafsah att eftersom hennes far är Profeten Harun, Aleihi Salam, hennes farbror är Profeten Musa, Aleihi Salam, och hennes make är Profeten Muhammad, hur skulle hon vara sämre än henne.

Hon var väldigt kunnig och spenderade tiden med att memorera Koranen. Hon dog under Ramadan, 50 efter hijrah. Hon lämnade 10000 dirham efter sig som delades ut efter hennes önskemål.

"Umm Habibah" Ramlah bint Abo Sufyan


Pekandes mot Amir Muáwiyah och Umm Habibah sade Profeten, "Vid Allah, jag önskar från djupet av mitt hjärta att hon, du och jag ska dricka det rena vinet tillsammans i Paradiset."
Det fanns ingen bland Quraish som vågade utmana Abu Sufyan ibn Harbs auktoritet eller gå emot hans order. Han var trots allt en av ledarna i Mecka, någon som de skulle lyda och följa.

Hans dotter Ramlah, även känd som Umm Habibah, vågade emellertid utmana hans auktoritet när hon förkastade Quraish gudomligheter och avgudadyrkan. Tillsammans med sin man, Ubaydullah ibn Jahsh, satte hon sin tro enbart till Allah och accepterade budskapet från Hans Profet, Muhammad ibn Abdullah.

Abu Sufyan försökte med all sin makt och styrka att få tillbaka sin dotter och hennes man till sin religion, deras förfäders religion. Men han lyckades inte. Tron som var innesluten i Ramlahs hjärta var för stark för att bli utrotad av Abu Sufyans stormande vrede. Abu Sufyan förblev djupt oroad och bekymrad över att hans dotter accepterat Islam. Han visste inte hur han skulle möta Quraish efter att hon hade gått emot hans vilja. Han var helt maktlös, han kunde inte förhindra henne från att följa Muhammad. När Quraish insåg att Abu Sufyan själv var ursinnig på Ramlah och hennes man, blev dem uppmuntrade att behandla dem hårt. De släppte lös sin vrede och förföljde dem till en sådan grad att livet i Mecka blev outhärdligt.

Under det femte året av sitt uppdrag gav Profeten muslimerna tillåtelse att utvandra till Abessinien. Ramlah och hennes man och deras lilla dotter, Habibah.

Den långa resan kantad av strapatser och prövningar ledde tillslut lett till en oas av rofylldhet. Så kände Umm Habibah. Men hon visste inte att den nyfunna friheten och sinnet av frid senare skulle splittras. Hon skulle sättas prövas på ett hårt vis.

En natt, är det berättat, när Umm Habibah sov hade hon en vision i vilken hon såg sin man mitt i en bottenlös ocean täckt av våg efter våg av mörker. Han var i en mycket farofylld situation. Hon vaknade, rädd. Men hon ville inte tala om för sin man eller någon annan om vad hon hade sett.

Dagen efter denna illavarslande natt hade inte kommit till ett slut förrän hennes man, Ubaydallah ibn Jahsh meddelade att han förkastat Islam och accepterat kristendomen. Vilket fruktansvärt slag! Ramlah’s sinne av frid var krossat. Hon väntade sig inte detta av sin man. Samtidigt sa han till henne att välja mellan skilsmässa eller att acceptera kristendomen. Umm Habibah hade tre val framför sig. Hon kunde antingen stanna med sin man och acceptera hans kall och vända till kristendomen. Då skulle hon bli klassad som en avfälling – Gud må förbjuda – och förtjäna vanära i denna värld och straffet i Nästa. Detta var någonting som hon bestämde sig för att hon aldrig kunde göra, även om hon var utsatt för den hemskaste tortyr. Eller så kunde hon återvända till sin faders hem i Mecka - men hon visste att han fanns kvar i ett citadell av shirk och hon skulle bli tvingad att leva under honom, underkuvad och förtryckt i sin tro. Eller kunde hon stanna ensam i landet av Negus som en förskjuten flykting – utan land, utan familj och utan en försörjare.
Fortsättningen finner ni här..

Umm Habibah dog 44 år efter hijrah. Innan hennes död lät hon skicka meddelande till Áisha och Umm Salamah där hon bad om ursäkt om hon sårat dem på något sätt. Både Áisha och Umm Salamah blev rörda av gesten.


Maimonah bint al-Harith al-Hilaliah

Aisha sade; "Vid Allah, Maimunah var den mest Gudsfruktande och hon upprätthöll släktbanden."
Ibn Abbas berättade att Profeten gifte sig med Maymoonah när han var i ihraam. Berättad av al-Bukhaari, 1832; Muslim, 1410. 
Orden “när han var i ihram” är fel. Profeten gifte sig med henne efter Úmrat al-Qada när han inte var i ihram längre. Se Zaad al-Ma’aad, 1/113; Fath al-Baari, hadeeth nr. 5114. 

Hon hade varit gift två gånger tidigare. Hon kom från en utav de välkänd familjerna i Mecka. Många i hennes familj var välkända sahabiyat. En av hennes systrar var gift med ’Abbas, en med Hamzah, en med Ja’far Tayyar och en annan var mamma till Khalid bin Walid.
Profetens farbror ’Abbas berättade för Profeten om henne varefter han gifte sig med henne 7 efter hijrah.
Slavinnor

Utöver sina fruar hade Profeten fyra kvinnliga slavar.
Ibn al-Qayyim sa:
Abu ‘Ubaydah sa: Han hade fyra: Maariyah som var mor till Ibrahim; Rayhaanah; en annan vacker kvinnlig slav som han fått när de tillfångatagit krigsfångar; och en slavkvinna som Zaynab bint Jahsh gett honom. Zaad al-Ma’aad, 1/114.