Etablerandet av brödraskap för Allahs skull

Brödraskapet är en väldigt viktig del i islam, Allah säger;

"Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras! Minns Guds välgärningar mot er: fiendskap hade rått mellan er, men Han lät [viljan till] försoning tränga in i era hjärtan och med Hans välsignelse blev ni bröder."  (3:103)

och;

"..och som Han har förenat i varm tillgivenhet [och gjort till bröder]. Om du så gav ut allt i världen hade du inte kunnat knyta dem till varandra med sådana band, men Gud lät denna tillgivenhet växa fram [och gjorde dem till bröder]. Han är allsmäktig, vis." (8:63)

Profetens andra åtagande efter emigrationen var att ena ansar (hjälparna) och muhajirin (emigranterna). Ungefär 90 män varav hälften från ansar och hälften från muhajirun samlades i Anas bin Maliks hushåll. Profeten gav sin officiella välsignelse till brödraskap dem emellan innan han parade ihop en från ansar med en från muhajirin. På detta sätt fick de utblottade och hemlösa emigranterna ett hem och en ny start i den nya staden medan hjälparen drog nytta av emigranternas starka tro och kunskap i religionen.

Det var Allah som enade deras hjärtan och det var Han som fick ansar och muhajirin att älska varandra. Det finns lite olika åsikter om exakt när detta brödraskap formades, en del säger nio månader efter emigrationen andra säger efter fem månader, eller direkt efter att moskén stod färdig.

Profeten sa; “Relationen mellan två muslimska bröder är som husets byggstenar, en del stärker och håller upp den andra.” [Bukhari 2/890]

Ansar gjorde sitt bästa för att få emigranterna att känna sig välkomna till Medina. Deras generositet nämns till och med i koranen när Han sade:

"De som haft hem och tro att tillgå före dem, älska dem som utvandrat till dem och känna ej i sina bröst någon saknad med anledning av vad dessa fått och de skulle akta dem högre än sig själva, om det också rådde nöd bland dem, de som bevaras för sin egen girighet dessa äro dem lyckliga" (59:9).

Och i Bukhari kan vi läsa hur högt Profeten värderade dem;

”Endast en troende tycker om dem, och endast en hycklare avskyr dem. Och den som tycker om dem kommer Allah att tycka om och den som hatar dem kommer Allah att hata.”

”Om Ansar tar en väg och alla andra människor tar en annan så skulle jag välja Ansars väg. Om det inte vore för att jag gjort hijra så skulle jag räkna mig själv som en av Ansar.”

”Åh Allah förlåt Ansar och Ansars barn och deras barnbarn och deras kvinnor."

Det finns flera berättelser som vittnar om detta uppriktiga brödraskap. Ansars generositet gentemot deras trosbröder var enorm.

De erbjöd muhajirin halva deras rikedom. De gick till Profeten och bad honom att dela deras palmträdgårdar mellan dem och muhajirin. Profeten ville dock inte acceptera denna gåva. Ansar ville istället låta muhajirin arbeta i deras trädgårdar varefter de skulle de dela lika på avkastningen. Profeten gick med på förslaget. Trots överenskommelsen gjorde ansar det mesta av jobbet vilket fick muhajirin att gå till på Profeten och säga; ”Vi har aldrig träffat ett folk som dessa, de tar hand om oss trots att de är fattiga, de är generösa när de har det bra ställt, de arbetar i deras trädgårdar och delar avkastningen med oss, vi tror att de kommer att ta all belöning på Domedagen och lämna oss tomhänta”. Profeten svarade; ”Nej, så länge ni är tacksamma mot dem, och ber för dem”.

En annan händelse som visar på Ansars enorma generositet var den när Sa´d bin Rabiáh fördes samman med Abdur Rahamn bin ’Awf. Sa´d sa, ”Min broder! Jag är den rikaste av Medinas befolkning. Jag har två fruktträdgårdar och två fruar. Du får välja vilken av de två trädgårdarna du vill och jag ska flytta bort från den. Den av mina två fruar som behagar dig mest ska jag skilja mig ifrån för din skull.”

Abdur Rahman svarade honom, ”Må Allah välsigna dig och din familj och dina rikedomar, men visa mig bara vart marknaden ligger."
På torget började han att göra affärer med det lilla han hade. Han köpte och sålde varor tills han hade tillräckligt för att gifta sig. När Profeten fick syn på honom en dag hade han det gula pulvret på sig, som kvinnorna från Medina använde som smink, Profeten frågade, 
- Mahyam, åh Abdur Rahman! (Ett ord med yemenitiskt ursprung vilket användes vid en angenäm överraskning.)

- Jag har gift mig, svarade Abdur Rahman.

- Vad gav du din fru i mahr (bröllopsgåva)? frågade Profeten.

- Vikten av en dadelkärna i guld, svarade Abdur Rahman.

 Ordna en waleema (bröllopsfest) om så bara med ett enda får. Må Allah välsigna dig i dina rikedomar, avslutade Profeten.

Abdur Rahmans framgångar växte och hans handel och inkomst ökade markant, han brukade säga att ”om jag så vänder en sten förväntar jag mig att finna guld eller silver därunder.”

Dessa exempel visar tydligt på Ansars självuppoffring och oegennytta och på muhajirin självrespekt, uppskattning och tacksamhet som var en naturlig del av deras karaktär. De accepterade endast så mycket som nöden krävde. På detta underbara och förnuftiga sätt löstes problemet med den stora invandringen. Det finns många fler berättelser som talar om Ansar och deras stora uppoffring.

"De som följer honom är oböjligt fasta gentemot dem som förnekar sanningen, men sinsemellan fulla av värme och vänskap. Du ser hur de böjer ryggen och faller ned inför Gud i tillbedjan och söker Hans nåd och Hans välbehag; i sina ansikten bär de spåren av [de många] nedfallen under bönen."  48:29

På samma sätt som ansar spred sin generositet så spred muhajirin den kunskap de fått under de år som de levt med Profeten i Mecka. Som när Salaman al-Faarisi med vishet tillrättavisade hans nya broder i islam Abo Darda.   

Abo Darda var en esket som tillägnade mesta tid i dyrkan. Innan versen om att bära slöja uppenbarats observerade Salaman Farsi att Abo Dardas fru inte tog hand om sitt utseende. Till en början bodde Salmantillsammans med Abo Darda och hans familj, så han frågade umm Darda varför hon inte såg efter sig själv. 
Hon svarade, din broder, Abo Darda, har inget intresse för det världsliga. 
När Abo Darda kom tillbaks hem erbjöd han Salman mat, Salman frågade honom varför han inte gör honom sällskap. Abo Darda svarade, ”Jag fastar”. Salman vägrade att äta tills Abo Darda åt med honom, han tvingade Abo Darda att bryta sin fasta. 
När natten kom ställde sig Abo Darda upp för att påbörja sin nattbön, Salman sa åt honom att gå och sova. Efter ett tag gick han upp igen för att ställa sig och be nattbön, ännu en gång sa Salman åt honom att gå och sova. Vid slutet av natten gick Salman till Abo Darda och sa till honom att han nu kunde ställa sig och be nattbön. 
Dagen efter gick Abo Darda till Profeten för att berätta om vad som hänt. Profeten svarade honom att Salman gjort rätt. Profeten fick reda på att Salman sagt, ”Du har plikter mot Allah, du har plikter gentemot dig själv och du har plikter gentemot din familj, så fullfölj dina plikter mot dem alla”. Salman hade mer kunskap i islam än vad Abo Darda hade och på detta sett spred han den vidare.

Till en början fick en trosbroder samma status som en blodsbroder, de kunde till och med ärva från varandra. Detta var något helt nytt i Arabien. Hela Arabien var uppbyggt på blodsband eller ekonomiska relationer, nu etablerades ett brödraskap som enbart byggdes på tron på Allah och Hans Sändebud. Muslimernas lojalitet till deras klan var tvunget att få ett slut för att kunna bygga upp ett starkt islamiskt samhälle med lojalitet endast till Allah och Hans Sändebud och de troende.

Efter slaget av Badr när brödraskapet muslimerna emellan var etablerat bortskaffades regeln som lät ”bröder i tron” ärva från varandra.  

"De som är knutna till varandra genom blodsband står dock enligt Guds beslut [ändå] närmare varandra (vad gäller arv). Gud har vetskap om allt." (8:75)

Riktlinjer trosbröder emellan

Profeten uppmuntrade sina kompanjoner till rättfärdighet och berömvärt uppträdande, han var angelägen om att ingjuta god moral, ära, heder, dyrkan men framför allt lydnad till Allah och Hans Sändebud. Nedan följer några av de råd som hans kompanjoner fick ta del av;

En man frågade Profeten om vilken dygd som anses högst inom i islam. Profeten sa; ”Att du delar med dig av din mat och att du hälsar på den du känner och den du inte känner”. Bukhari 1/6

“En muslim är den från vars tunga och hand muslimerna är skyddade ifrån”. Bukhari 1/6

“Ingen av er är en (sann) troende förrän han älskar för sin broder det han älskar för sig själv”. ibid 1/6

“Den kommer inte att träda in i Paradiset vars granne inte är skyddad från hans felaktiga uppförande”. Muslim, Mishkat al-Masabih 2/422

”En muslim är den andre muslimens broder; han förtrycker honom inte eller gör honom besviken. Den som avlägsnar en världslig oro från den troende kommer Allah att avlägsna en del utav oron på Domedagen. Den som skyddar en muslim, kommer Allah att skydda på Domedagen.”

“Att utnyttja en muslim är illdåd och att kriga emot honom är otro.”

“Att ta bort någonting skadligt från vägen är sadaqa (allmosa).”

“Den är inte en fulländad troende som går och lägger sig mätt medan han vet att hans granne är hungrig”. Ibid 2/424

”Visa barmhärtighet mot människorna på jorden så kommer Allah att ha barmhärtighet med dig i himlen”.

Profeten brukade även uppmuntra folket att försöka klara sig själva såvida det inte var så att man var totalt hjälplös. Han föreläste om dygderna och Guds belöning till de som utförde de obligatoriska gärningarna i form av dyrkan och ritualer.

Abdullah bin Masud sa en gång; “Om ni vill följa ett gott exempel, se då till den avlidnes tradition, för den levande kan lätt falla offer för förtryck (få försvagad tro). Följ Muhammeds kompanjoners fotspår. De var de bästa av denna nation, de mest gudsfruktiga, de mest kunniga och minst arroganta. Allah valde att de skulle vara Profetens kompanjoner och för att etablera Hans religion. Därför är det nödvändigt att man lär känna deras ära, följer deras rättfärdiga beteende och anammar deras sätt så långt det är möjligt och likna deras biografi. De höll sig alltid till den ortodoxa vägen. Sen har vi den framstående Profeten Muhammed vars klart synliga goda moral, perfektion, talanger, dygd, goda uppförande och berömvärda gärningar, detta berättigar honom att inta de innersta cellerna i våra hjärtan och bli det käraste mål varje person strävar efter.  Han hann knappt yttra ett ord utan att hans kompanjoner skyndade sig till att leva efter det och arbeta för dess sak.” [Mishkat Al-Masabih 1/32]

Det var med dessa egenskaper och kvaliteter som Profeten ville bygga ett nytt samhälle, det underbaraste och mest ärofyllda samhällen någonsin känt. Med denna höga moral formades ett samhälle starkt nog att ändra hela världen.

Avtal mellan de olika grupperna i Medina

Efter att grunden för ett islamiskt samhälle var lagd var Profetens nästa mål att ena alla Medinas invånare. Det tredje projektet i Medina blev därmed att skriva avtal mellan Medinas olika grupper. Målet med dessa kontrakt var att befolkningen skulle få leva i fred, säkerhet och framgång och för att utplåna det inrotade hat och de stamfejder som existerat i samhället. Med stor noggrannhet utformade han kontrakten så att det inte fanns något utrymme för de förislamiska traditionerna. Dessa skulle kunna förstöra den nya miljö han ville etablera. Avtalen skulle även skydda muslimerna från förtryck likt det de upplevt i Mecka. 

Bismillahi rahmani rahim 

Detta är ett dokument från Muhammed, ´den föga beläste Profeten’, mellan de troende muslimerna från Quraish och Yathrib (Medina), och de stammar som skriver under detta avtal, vi är en nation vilka alla andra står utanför.

1. Utbetalning av blodspengar och frigivning av fångar mellan dem och muslimerna ska ske i enlighet med tidigare seder. De två icke-muslimska samhällena i Medina ska hjälpa muslimerna vad gäller frigivning och blodspengar.

2. Alla tre samhällen i Medina skall enas mot den kriminelle, rebellen eller fientliga arméer, om så det vore deras eget kött och blod.

3. En troende får inte döda en annan troende för att hjälpa en otroende, utöver det får han inte hjälpa en icke-troende mot en troende.

4. Plikterna gentemot Allah är lika för alla, ifall en person inte kan utföra ett ansvar tilldelat honom så är det samhällets ansvar att slutföra gärningen.
5. Judar som blir muslimer skall behandlas som alla andra muslimer.
6. Krigsbyte skall delas mellan alla muslimer.
7. Den som avsiktligt dödar en muslim skall dödas, såvida inte offrets familj förlåter mördaren. Det åligger muslimerna att resa sig mot mördaren.
8. Det är otillåtet för muslimerna att hjälpa någon som försöker skapa splittring mellan muslimerna, eller någon som försöker ändra på islams grundsatser.
9. Om en konflikt bryter ut i något av de tre samhällena skall Allah och Hans Profet bestämma däri. 

Avtalet var en vändpunkt för muslimerna. Framtiden visade att enandet, brödraskapet och samarbetet som avtalet stod för blev framgångsrikt.

För att säkerställa att de otroende inte skulle alliera sig med Quraish i Mecka fick de godkänna följande; ”Vi kommer inte skydda Quraish, och vi kommer inte att vägra ge skydd åt muslimerna”.

Profeten upprättade ett separat avtal med den judiska befolkningen. Trots att de hade dåliga avsikter och hyste stark ovilja mot Profeten och muslimerna så visade de varken motstånd eller fientlighet. Avtalet skulle omfatta total frihet i tro och rikedomar. Han hade ingen som helst avsikt att inkludera regler som omfattade förvisning, gripande av rikedomar och land eller fiendskap. Några av de viktigaste punkterna i avtalet de skrev var;

                                                    

1. Judarna och muslimerna skall leva tillsammans som två skilda nationer, båda parter lever deras egna liv, och båda parter ansvarar för deras egna finansiella affärer.

2.  Judarna praktiserar sin religion och muslimerna sin.

3. Om de attackeras av en tredje part, skulle båda grupperna komma till varandras undsättning.

4.  Båda parter skall rådgöra med varandra. Inbördes förhållande ska grundas på rättfärdighet, synd är totalt uteslutet.

5.   Ingen av samhällena är ansvarig för den andres missdåd.  

6.   Den förtryckte skall hjälpas och stöttas.

7.   Judarna skall vara med att bidra till krigets kostnader så länge de krigar vid de troendes sida.

8.   Obefogad blodspillning är otillåten för båda nationer. 

9.  Medinas centrum skall vara helig, de som förbinder sig till detta avtal får ej hugga ned träd, jaga, kriga eller bära vapen i den heliga delen.

10. Varje konflikt skall lösas/klaras upp av Allah den Högste och Hans Sändebud Muhammed. 

11. De som förbinder sig till detta avtal skall bojkotta all handel med Quraish. Dessutom skall de avstå från att stödja Quraish på något sätt.

12. De skall alla skydda Medina, vid attack utifrån, på den plats det sker.  

13. Detta avtal skall ej ge säkerhet till den syndige eller den kriminelle.

Genom detta kontrakt förenades och skyddades de tre samhällsgrupper som bodde i Medina och Allahs lagar och regler kom att råda. Medina och dess förorter bildade efter detta fredsavtal en allians med Medina som huvudstad och Profeten Muhammed som ledare. För att utöka säkerheten och fredszonen började Profeten ingå liknande fredsavtal med kringliggande stammar som levde runt omkring ’hans stat’.

Så fort alla informerats om deras rättigheter och ansvar började Profeten aktivt kalla icke muslimer till islam. Många underkastade sig islam, och de som inte gjorde det levde i fred under islams lagar.

Avtalet visade även att muslimerna var en stark grupp i Medina som kunde sätta lagar och regler. Det var uppenbart att månggudadyrkarna inte kunde hota muslimernas ledarskap. De flesta klanledare och nobla i Medina hade underkastat sig islam, och det fanns ingen med makt nog att motsätta sig islam öppet. Det fanns dock de som varken var intresserade av islam eller fredlig samexistens, några av dessa blev muslimer men endast för att försvaga islam inifrån. De kom att kallas hycklarna. Deras ledare hette Abdullah bin Ubayy. Tillsammans med några icke muslimer formade han det största hotet för säkerheten i Medina.

Vid denna tidpunkt blev även zakat (allmosor) föreskriven och den islamiska lagen verkställdes.