Emigrationen till Medina var inte bara en flykt från hån och förtryck, utan målet var att bygga ett nytt samhälle på en säker plats. Varje muslim som hade kapacitet att bidra till uppbyggnaden av detta samhälle var tvungen att hjälpa till och utan tvekan var Allahs Sändebud deras politiska ledare och spirituella vägledare som bestämde hur saker och ting skulle lösas.
Befolkningen i Medina bestod av tre olika grupper; Profetens Kompanjoner, de otrogna från Medinas stammar och judarna.
Profetens kompanjoner
Livet i Medina skilde sig enormt från det liv emigranterna levt i Mecka. I Mecka hade de varit alldeles för svaga socialt, materiellt och fysiskt för att kunna etablera ett muslimskt samhälle. De 86 suror som uppenbarades i Mecka beskrev de tidigare Profeternas liv, föreskrifter som gällde de troende på ett individuellt plan, etablerandet av den monoteistiska läran om dyrkandet av Endast En Gud, att påbjuda det goda och förbjuda det onda, samt att bygga upp stark tro på Gud.
I Medina möttes de av utmaningen att forma samhället, ekonomin, politiken, krig och fred, förbud och påbud, etik och andra relevanta frågor. Med Profeten som ledare skulle de upprätta grundstenarna i det islamiska samhället. Att inrätta ett samhälle med en lagstiftning som bygger på denna typ av etik går inte över en natt eller en månad eller ett år, det tar lång tid att bygga upp. Eftersom den sker gradvis i takt med den kompletterande processen som består av att träna och utbilda folket, samt att vinna deras själar så att deras vilja överensstämmelse med islams etik. Självklart var det Allah den Allvetande som bestämde lagarna och Hans Profet som genomförde dem.
"Det är Han som har sänt ett Sändebud till de olärda ur deras egna led för att framföra Hans budskap till dem och [lära] dem renhet och undervisa dem i Skriften och [profeternas] visdom..." [Al-Qur'an 62:2]
Profetens kompanjoner skyndade sig till att praktisera dessa regler som uppenbarats i Koranen och fyllde gladeligen sina hjärtan med dess budskap.
" Troende är enbart de som bävar i sina hjärtan då de hör Guds namn nämnas, och som känner sig stärkta i tron då de hör Hans budskap läsas upp..." [Al-Qur'an 8:2]
Muslimerna i Medina bestod av två grupper: Den första gruppen bestod av två stammar som var bosatta i Medina där de ägde mark och rikedomar. Fiendskap stammarna emellan var dock djupt inrotat och kunde snabbt väckas till liv; denna grupp kom att kallas al-Ansar, hjälparna.
Den andra gruppen var al-Muhajirun, emigranterna. De var hemlösa, utan arbete och utan pengar. De bestod till en början av en liten grupp som sakta men säkert växte vartefter emigranterna kom fram till Medina. De hade stöttat islams kall i över tio år fastän de utsatts för svår tortyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar