De första fyra uppgifterna som Profeten tog itu med i Medina var; bildandet av en moské, skapa broderliga band mellan muslimerna, sluta avtal mellan Medinas invånare och bildandet av en armé.
Första moskén byggs
Det första Profeten gjorde efter ankomsten till Medina var att bygga en moské på den plats där hans kamel tidigare knäböjt. Platsen för moskén rensades från ogräs, buskar, palmträd och bråte, polyteisternas gravar grävdes ur och jämnades med marken.
Profeten var själv den första att börja bära de obrända tegelstenar medan han sa; ”Åh Allah det finns inget gott förutom det i Nästa Liv, så hjälp Ansar och Muhajirin.”
De byggde moskén med dess böneriktning mot norr, vänd mot Bayt al-Maqdis i Jerusalem. Den var fyrkantig till formen, och varje sida mätte ungefär 90 meter. Alla sidor utom den som vette mot norr hade tre olika ingångar. Byggnadens pelare bestod av trädstammar, väggarna murades med tegelstenar gjorda av soltorkad lera, taket bestod av palmgrenar och golvet var endast sand. Taket höll inte ens tätt för regnets droppar.
Trots dess enkla standard var det den mest välsignade moskén som formade den bästa generationen muslimer, till skillnad från dagens vackert utsmyckade moskér som står tomma.
Abu Darda sa; ’När ni dekorerar er Koran och era moskér då kommer ni förgås.’
Till en början var moskén endast tänd under en timme, vid tiden för nattbön. De lät några halmstrån brinna för att sprida ljus. I nio år tändes moskén på detta enkla sätt, därefter började de hänga upp lampor på träbalkarna.
I anslutning till moskén byggdes två rum till Profeten och hans två fruari, Sawdah bint Zam’a och Aishah bint Abo Bakr. Rummen byggdes av stenar och lera med tak av palmblad. Dessa rum var av lite bättre standard än moskén eftersom de skulle skydda Profeten och hans familj från de utomståendes blickar.
Moskén skulle förutom böneplats även tjäna som en samlingspunkt för de troende. I Mecka träffades muslimerna i smyg i Arqams hus för att be och söka kunskap, men i och med emigrationen var det möjligt att etablera en offentlig träffpunkt. Till och med under hans korta vistelse i Quba etablerade han den ’första moskén etablerad av gudsfruktan’.
Det är värt att nämna vilken roll denna moské spelade i det islamiska samhället;
1. En plats för gemensam bön. Det första som Profeten gjorde efter att Allah givit honom ledarskap var att bygga en moské och därigenom etablera bön; ”Those (muslim rulers) who, if We give them power in the land, (they) enjoin Iqamat as Salat…” 22:41
2. En plats för studier. Det var på denna plats som Profeten höll lektioner och folket studerade islam och den Heliga Koranen. Profeten sa; ”Om folket träffas i Allahs hus för att studera Hans Bok och för att recitera den, då kommer Allah ge dem fyra saker; sakinah (lugn), rahma (barmhärtighet), änglarna omringar dem och Allah kommer att nämna deras namn i en samling bättre än den de befinner sig i.”
3. En samlingsplats för muslimerna, moskén tjänar därmed en social roll. Att träffas fem gånger om dagen för att tillsammans utföra de dagliga bönerna stärker muslimernas förhållande till varandra.
4. Ett tillfälligt hem för den resande och den fattige. Profeten reserverade till och med en speciell del av moskén åt de muslimer som varken hade familj eller hem, ahlu suffa.
5. Profeten delade ut fanan för krig i moskén innan arméerna skickades ut i krig.
6. En plats för dawa, kallande till islam. Profeten lät de kristna männen från Nijran i Jemen stanna i moskén. (Mer om detta möte kan man läsa om senare i seerahn, inshAllah.)
Adhan
Allahu Akbar, Allahu Akbar
Allahu Akbar, Allahu Akbar
Ash-hadu an la ilaha ill-Allah
Ash-hadu an la ilaha illa Allah
Ash-hadu anna Muhammedan Rasul-Ullah
Ash-hadu anna Muhammedan Rasul-Ullah
Haiya álas-Salah
Haiya álas-Salah
Haiya álal-Falah
Haiya álal-Falah
Allahu Akbar, Allahu Akbar
La illaha ill-Allah
Ordet ”Adhaan” betyder förmedling, i islam är betydelsen ’att utropa att bönetiden inträffat’. Böneutropet föreskrevs under det andra året efter emigrationen till Medina. Det finns några olika berättelser om hur böneutropet fastställdes. Till en början visste inte folket när de skulle samlas för att be, profeten frågade sina kompanjoner om de hade några förslag. Umar ibn Khattab föreslog att någon skulle ropa ut ’Bönen börjar!’ Profeten tyckte om idén och implementerade den.
Ibn Umar berättar i Sahih Al-Bukhari; ”När muslimerna nådde Medina brukade de försöka göra varandra uppmärksamma på att tiden för bön gått in. Det var innan böneutropet introducerats. Så en dag diskuterade de problemet, varpå någon föreslog att de skulle ringa i en klocka på samma sätt som de kristna gjorde, andra föreslog att de skulle använda en trumpet likt det horn som judarna använde sig av. Umar sa, ’Varför skickar ni inte en man som kallar till bön?’ Då sa Profeten, ’Åh Bilal, ställ dig upp och kalla folket till bön.’” På detta sätt blev den friköpte slaven Bilal ibn Rabah den förste böneutroparen i islams historia.
’Abdullah ibn Zayd ibn Abdu Rabb al-Ansari hade en dröm vari han såg en man klädd i två gröna plagg, i hans hand fanns en klocka. Jag sa, ’ Åh Allahs tjänare, vill du sälja den ringklockan?’ Han svarade, ’Vad ska du göra med den?’ Jag sa, ’Vi kommer kalla folket till bön med den.’ Han sa, ’Skall jag inte visa dig något bättre än det?’ Jag sa, ’Ja.’ Han sa, ’Säg, Allaahu Akbaar Allahu Akbaar…(till slutet av adhaan).’ När morgonen kom gick jag till Allahs Sändebud och berättade min dröm. Han sa, ’Det är en sann dröm, in sha Allah. Gå med Bilal och berätta för honom om vad du sett, så att han kan göra utropet, eftersom han har vackrare röst än dig.” Så jag ställde mig upp med Bilal och började berätta för honom det jag sett, och han kallade folket till bön. Omar ibn Khattab hörde utropet medan han befann sig i sitt hem, han kom ut med kappan släpandes bakom honom och sa, ’Vid Den Som sänt dig med sanningen, åh Allahs Sändebud, jag såg det som han sett.’ Allahs Sändebud svarade, ’ Alhamdullilleh (Lov och pris tillkommer Allah).’”
Man kan undra hur det kommer sig att adhaan kom till på detta sätt, att två olika kompanjoner drömt om detta istället för att det uppenbarats för Profeten. Varför uppenbarades det inte omedelbart till honom? Svaret är att Allah bestämmer hur Han vill och vad Han vill, må Han glorifieras och upphöjas. Kanske var tillvägagångssättet ett sätt att visa den dygd (virtue) kompanjoner hade eller ett sätt att bekräfta denna ummahs godhet. Eftersom bland dem fanns det de vars åsikt sammanstämmde med wahy och några vars sanndrömmar bekräftade deras sanningsenlighet.
Det är uppenbart att adhaan blev en del av religionen i och med att Profeten bekräftade det Allah visat dessa två kompanjoner i deras drömmar, och när han beordrade ’Abd-Allah ibn Zayd att lära ut böneutropet till Bilal.
Klimatet i Medina skilde sig från klimatet i Mecka detta vållade stora problem för emigranterna; under det första året drabbades många av hög feber vilket fick dem att yra. Aisha berättar, ’När vi kom till Medina, insjuknade Abo Bakr och Bilal. När Abo Bakrs feber blev hög började han recitera poetri: ’Alla är levande tillsammans med deras familj, trots att döden är dem närmare än hans eget skosnöre.’ Och Bilal brukade recitera; ’Om jag kunde övernatta i en dal omgiven utav idhkir och jalil (grässorter som luktar gott). Om jag kunde dricka Majinnas vatten en dag, om Shama och Tafeel (två berg i Mecka) kunde visas för mig.’ [Dessa rader av poesi visar på deras längtan till Mecka.]
Profeten sa, ’Åh Allah! Förbanna Shaiba bin Rabia och Utba bin Rabia och Umayya bin Khalaf då de har drivit oss bort från vårt land till ett land med epidemier.’ ´
Sen sa Allahs Profet vidare, ’Åh Allah! Få oss att älska Medina så som vi älskat Mecka eller mer än så. Åh Allah, välsigna dess sa’ och dess Mudd (mått som symboliserar mat) och gör Medinas klimat hälsosam för oss och flytta dess feber till al-Juhafah.’ Aisha har även berättat att när de nådde Medina så var den det mest ohälsosammaste marken av Allahs mark, och Buthan dalen (dalen vari Medina låg) brukade svämma över med orent färgat vatten.’
Allah besvarade Profetens bön. Emigranterna blev friska och de började älska Medina. Till och med när de senare erövrade Mecka valde alla kompanjoner att stanna kvar i Medina, till och med efter Profetens död.
