Profetens صلى الله عليه وسلم olika namn
Profeten har blivit tilldelad olika namn av vilka kan delas in i två grupper:
1. De namn som endast han hade och som ingen av de tidigare sändebuden haft. T ex, Muhammad, Ahmad, al-Âqib, al-Hâshir, al-Muqaffî, Nabî-ul-Malhamâ o s v.
2. Namn som även användes av andra sändebud, t ex Rasûl-ul-Lâh (Allâh’s sändebud), Nabîuh (Hans profet), ’Abduh (Hans tjänare), Nabî-ur-Rahma (Barmhärtighetens profet) o s v.
Nedan följer pofetens olika namn och deras betydelse;
Muhammad. Ett passivt particip, den som är prisad, som innehar många lovvärda egenskaper - då är man muhammad. Och Muhammad är mer prisad än någon annan människa, och det är därför – Allah vet bäst - som han kallades med detta namn i Toran, pga. många lovvärda egenskaper som han, hans religion, hans nation innehar så att även Mose ville vara från dem.
Ahmad: Hämtat, precis som Muhammad, från substantivet hamd. En grupp av lärda sade att det är ett passivt particip, vilket betyder; att han prisar Allâh mer än någon annan person, därför är han mest värd att bli prisad. Så Ahmad’s och Muhammad’s betydelse är ungefär samma, bara det att han är Muhammad pga. de många berömvärda egenskaper som han har, och han är Ahmad pga. att han är prisad på ett underbarare sätt än någon annan. Detta är den mest kompletta tolkningen av detta ordet.
al-Mutawakkil (den som förlitar sig på Allâh). Abdullâh bin ’Amrû sade, "Jag läste om Profetens beskrivning i Toran: "Muhammad är Allâh’s sändebud, Min tjänare och (Mitt) sändebud. Jag har kallat honom för al-Mutawakkil. Han är varken ohövlig eller sträng och inte heller skriker han på marknader. Och han ger inte tillbaka ondska med ondska, utan har överseende och förlåter. Jag kommer inte få honom att dö förrän Jag gör nationen stadig genom honom, och får dem att säga, "Lâ ilâha illâ Allâh".” (Bukhârî).
al-Mâhî (förstöraren/utplånaren). Detta har förklarats i hadîthen som rapporterades av Jubayr bin Mut’am: "Jag är Muhammad och jag är Ahmad, och jag är al-Mâhî, den som Allâh utplånar Otro (kufr) genom…" (Bukhârî).
Kufr (otron på Allah) förstördes aldrig av någon person så fullständigt som med Profeten. Han blev sänd, då större delen av mänskligheten gått ifrån dyrkandet av Allah och blivit polyteister. De fanns ett fåtal från Bokets folk som fortfarande dyrkade Allah. Judarna hade Allahs Vrede över sig, de kristna hade blivit missleda, de ateistiska Sâbi’ûn som dyrkade stjärnorna och elden, och filosoferna som inte följde profeternas lagar. Allâh utplånade dem alla genom Hans sändebud tills att han fastställde Sin religion och gjorde den överlägsen alla andra.
al-Hâshir (ihopsamlaren). Han är den som samlade ihop och enade folket vid hans fötter.
al-Âqib (den siste). Han är den siste profeten och det finns ingen efter honom.
al-Muqaffî. Han är den som sändes med de föregångna sändebudens karaktär och han är den siste av dem.
Nabî-ut-Tawbâ (Profeten av ånger). Det var genom honom som Allâh öppnade dörren till ånger åt jordens invånare och Allâh förlät dem med förlåtelsen som inte gavs till folket innan honom. (T ex, om en person blir Muslim förlåts alla hans tidigare synder.)
Nabî-ul-Malhamâ (Slaktens profet). Han är den som beordrades att utföra Heligt krig mot Allâhs fiender och ingen annan profet utförde jihâd i den utsträckningen som Allâhs Sändebud och hans folk gjorde.
Nabî-ur-Rahma (Barmhärtighetens Profet). Allah sände honom som en Barmhärtighet till universum. Allâh visade Barmhärtig till alla människor på jorden genom honom, muslim som icke-muslim.
al-Fâtih (öppnaren/erövraren). Det var genom honom som Allâh öppnade vägledningens dörrar efter att de hade varit stängda. Även stängda ögon, döva öron och plomberade hjärtan öppnades. Genom honom spred sig Allahs ord över gränserna och Paradisets dörrar öppnades för dem som var villiga att underkasta sig sanningen. Vägen till nyttig kunskap och rättfärdiga gärningar öppnades. Och via Den Sista Profeten Muhammed öppnades dörrarna till denna värld och nästkommande.
al-Amîn (den trovärdige). Han är den som är mest värd detta namn av hela skapelsen. Han är den anförtrodda i himlen och på jorden, därför kallades han för al-Amîn före profetskapet.
al-Bashîr (förmedlaren av glada nyheter). Han är förmedlaren av glada nyheter för den som följer honom, och han är an-Nadhîr (varnaren) för den som inte lyder honom.
