’Abdullah ibn Salam

Husayn ibn Salam var en av de mest lärda rabbinerna i den judiska befolkningen. Han var känd för sin gudsfruktan, godhet, goda uppförande och sanningsenlighet. Alla stadens invånare respekterade och hedrade honom, inte bara den judiska församlingen. Han levde ett fridfullt liv, olikt många andra tillbringade han alltid en bestämd tid av dagen till dyrkan, studier, föreläsningar i templet och till att studera Torah. Det sägs att han intresserat sig speciellt för det stycke i Torah som talade om att ännu en Profet skulle komma vars uppdrag var att komplettera de tidigare Profeternas mission. Det var därför som Hunayns intresse för Profeten Muhammed väcktes så fort han fått höra om en Profet i Mecka. Han sa; ’När jag fick höra ryktet om en Profet från Allah började jag underrätta mig om hans namn, släkt, karaktär, tiden och platsen. Den information jag samlat jämförde jag med den information som fanns i våra böcker. Från den information jag fått blev jag övertygad om att han var den Profet vi väntat på och jag erkände sanningen och hans mission. Trots det dolde jag den uppfattningen för judarna. Jag höll mig i tungan…’

Så kom den dagen då Profeten lämnade Mecka för Medina. När han nådde Quba utanför Medina, skyndade sig en man in till staden för att ropa ut nyheten om Profetens ankomst. Jag satt och jobbade uppe i ett dadelträd när jag fick höra nyheten. Min faster, Khalidah bint Harith, satt under trädet. När nyheten nådde mig ropade jag ut, ’Allaho Akbar! Allaho Akbar!’ Hon protesterade kraftigt när hon hörde mitt utrop, ’Må Gud omintetgöra dig… Vid Gud, om du hört att Moses anlänt skulle du inte varit mer entusiastisk.’

’Min faster, vid Gud så är han sannerligen Moses ’broder’ och han följer hans religion. Han har sänts med samma budskap.’ Hon tystnade för en stund varefter hon svarade honom, ’Är han den Profet som du berättat för oss om? Han som blivit sänd för att bekräfta sanningen från de tidigare Profeterna och för att komplettera Guds budskap?’ Jag svarade, ’Ja!’ Utan att tveka skyndade jag mig iväg för att träffa Profeten. En stor folkmassa fanns vid hans dörr vilken jag tog mig igenom tills jag stod honom nära. Det första jag hörde honom säga var, ’Åh folk! Sprid frid…Dela med er av er mat…Be under natten när folket (vanligtvis) sover…och ni kommer träda in i Paradiset i frid…’

Jag granskade honom noggrant och övertygades av att hans ansikte inte tillhörde en bedragares.
I och med att Husayn var en rabbi hade han kunskap om några av de tecken som visar på profetskap, så han frågade Profeten tre frågor som endast en profet kunde svaren på. Den första frågan var, vilket är det första tecknet på Domedagens ankomst? Andra frågan, vad är det första paradisets folk kommer att bli serverade? Och tredje frågan var, vad är det som får ett barn att likna dess fader eller dess moder? Profeten svarade honom att Jibril nyligen underrättat honom om svaren till dessa frågor. Abdullah sa, Jibril är vår fiende utav änglarna. Profeten reciterade ett stycke från surah baqarah för honom, därefter svarade han på Abdullahs frågor. Det första tecknet på att Domedagen har börjat är en eld från öst som leder folket mot väst. Det första som Paradisets folk kommer att äta är val lever. Barnet liknar fadern om faderns vätska är mer än kvinnans vätska, och barnet liknar modern om moderns vätska är mer än faderns. Jag närmade mig honom lite till varefter jag yttrade trohetslöftet, att det inte finns någon Gud värd att dyrka utom Allah och att Muhammed är Allahs Sändebud. Profeten vände sig mot mig och frågade, ’Vad heter du?’ ’Husayn ibn Salam,’ svarade jag. ’I stället heter du ’Abdullah ibn Salam från och med nu,’ sa Profeten när han gav mig mitt nya namn. ’Ja,’ svarade jag. ’Abdullah ibn Salam ska det vara. Vid den som sänt er med Sanningen, jag önskar mig inget annat namn efter denna dag.’

Jag återvände hem för att introducera islam för min fru, mina barn och de andra i mitt hushåll. Alla i mitt hushåll accepterade islam, till och med min faster Khalidah som var en äldre dam. Jag rådde dem att inte avslöja sin nya religion för den övriga befolkningen förrän jag givit dem tillåtelse, vilket de samtyckte till.

Jag återvände till Profeten och sa, ’Åh Allahs Sändebud! Judarna är ett folk som (dras till) skvaller och lögner. Jag skulle vilja att ni bjuder in de berömda bland dem till ett möte med er. (Under mötet) låter du dem inte se mig genom att hålla mig gömd i ett av era rum. Fråga dem om min position bland dem innan de blir underrättade om min underkastelse till islam. Därefter bjuder du in dem till islam. Om de får veta att jag blivit muslim kommer de förneka mig och anklaga mig för allt möjligt och förtala mig.'

Profeten gömde mig i ett av hans rum medan han bjöd in de berömda judarna för ett möte. Han introducerade islam för dem varefter han uppmanade dem att acceptera sanningen, därefter frågade han, ’Vilken position håller Husayn ibn Salam bland er?’
’Han är vår sayyid (ledare), son till vår sayyid. Han är vår rabbi och vår alim (lärde), son till vår rabbi och lärde.’
’Om ni skulle få reda på att han underkastat sig islam skulle även ni underkasta er islam?’ frågade Profeten.
’Må Gud förbjuda det! Han skulle aldrig acceptera islam. Må Gud skydda honom från att acceptera islam,’ svarade dem (skräckslagna).
Jag kom ut bland dem och proklamerade, ’Åh sammankomst av judar! Var medvetna om Gud och acceptera det Muhammed har kommit med. Vid Gud, ni vet med säkerhet att han är Allahs Sändebud och ni kan läsa om hans förutsägelse, hans namn och karaktär i er bok Torah. Jag bekänner att han är Allahs Sändebud, jag tror på honom och tror att han är sann. Jag erkänner honom.’
’Du är en lögnare,’ skrek de. ’Vid Gud, du är ondskefull och okunnig, son till den ondskefulla och okunniga.” De fortsatte spy ut alla tänkbara smädelser över mig…”

Det här var Profetens första erfarenhet av judarna.
’Abdullah ibn Salam fortsatte söka kunskap om islam med stor törst. Hängivet spenderade han mycket tid till att läsa Koranen och studera dess vackra och enastående verser. Med stor tillgivenhet var han alltid i närheten till Profeten. Den största delen av tillvaron spenderade han i Moskén i dyrkan och för att studera och lära ut. Han blev känd för sina rörande och effektiva studiecirklar med de andra kompanjonerna när de regelbundet träffades i Profetens moské. Han var känd bland de andra följeslagarna som mannen från Paradiset. Vilket var resultatet av hans beslutsamhet att hålla fast vid Profetens råd att hålla ett stadigt grepp om ”the most trustworthy handhols” vilket är tro på och total underkastelse till Gud.
Sa’d bin Abi Waqqas sa; ’Jag har aldrig hört Profeten nämna någon som fortfarande går på jorden som en av Paradisets folk förutom ’Abdullah bin Salam.’ Följande vers uppenbarades angående honom:

”…Ett vittne bland Israels barn vittnade ju att en [som är] honom lik [skall komma] och [vittnet] trodde [på detta], men ni i ert högmod [avvisar det]! Gud vägleder sannerligen inte dem som gör orätt!" (46:10)