Slaget Bu’ath

Aws slogs mot Khazraj i slaget av Bu’ath vari de båda grupperna gav utlopp för deras fiendskap och fientlighet. Så pass var deras hat mot varandra att om någon av grupperna fick övertaget skulle de förinta den andra för att äntligen få slut på problemet. Abu Usayd var inte bara befälhavare över Aws utan även den som spirade upp hatet och beslutsamheten bland dem. I början av kriget låg Aws under så pass att de flydde för deras liv in i öknen. Khazraj anklagade dem för att vara fega och de reciterade poesi om deras omanlighet och feghet. När Abu Usayd hörde deras ord stack han sig själv med sitt spjut i benet varefter han ramlade ner från hästen och skrek, ”Ve! Ve! Vid Allah jag kommer inte att lämna den här platsen förrän de dödar mig. Om ni, mitt folk, vill överge mig så fortsätt att springa iväg.” Aws sporrades av deras ledares uppoffring och de återvände till krigsfältet med sådan entusiasm och beslutsamhet att de tillfogade stora förluster för Khazraj. Fienden började backa och Aws fick övertaget, de började bränna ner deras hus och trädgårdar tills de stoppades av Sa’d ibn Mu’adh al-Ashhali. Abu Usayds avsikt var att utplåna Khazraj stammen helt, hus efter hus, träd efter träd, person efter person, tills ingen av dem fanns kvar vid livet. Abu Qays ibn Aslat stoppade honom och bad att han skulle låta Khazraj leva, ”De är dina religionsfränder, det skulle fortfarande gynna dig att låta dem leva. Dem är bättre grannar åt dig än rävarna och vilddjuren i öknen.”

Det skulle inte dröja många år till förrän Allah visade en utväg för Hans Sändebud Muhammad, i riktning mot Yathrib eller Medina som staden kom att kallas. Profetens relation till staden var inte bara genom handel utan han hade även släkt i stande. Stammen Banu Najjar, i Yathrib, var ättlingar till ’Abdul Muttalib. Hans far och mor var begravna i närheten till staden. Det var ingen överraskning för Profeten att tecken på seger kom från samma riktning som Aqsa Moskén i Jerusalem. Omständigheterna som förberedde denna stad för ankomsten av en Profet och därmed islams seger och spridning över hela världen var ingen tillfä

llighet.

Det finns berättat i Saheeh Bukhari att Aisha sa, ”Dagen vid Bu’ath slaget, (dagen då Aws och Khazraj krigade) Allah lät det ske till Hans Profets fördel. När Allahs Sändebud nådde (Medina), hade Medinas stammar redan splittrats och ledarna hade dött eller sårats. Allah lät detta slag ta plats till Hans Profets fördel, så att de (al-Ansar) kunde acceptera islam.”