Befolkningen i Medina bestod av två arabiska stammar, Aws och Khazraj. Dessa var polyteister. I staden bodde även olika judiska församlingar. Dessa grupper hatade varandra vilket resulterat i många krig dem emellan.
Judarnas väg till Medina finner vi i historien. De kristna i Sham, den dominanta kyrkan i det Romerska Riket, avskydde judarna. De ansåg att judarna låg bakom tortyren och korsfästningen av deras Profet. För att ge igen brukade de anfalla Yathrib för att döda den judiska befolkning. När de inte lyckades med uppdraget bad de om assistans från Aws och Khazraj. Detta samarbete resulterade i att många judar dog och deras välde och statsmakt kom att försvagas i staden. Aws och Khazraj position i sammhället blev större än den de fått genom handeln.
Historien berättar även om ännu ett försök att tillintetgöra den judiska makten i staden för att utöka deras egna tillgångar och inflytande, vilket de lyckades med. De judar som överlevde hatade Aws och Khazraj. Fiendskapet dem emellan var djupt inrotad i deras hjärtan. Judarna insåg dock snabbt att de varken hade styrkan eller antalet till att kriga, och krig skulle endast leda till deras egen undergång. Istället ändrade de taktik, de försökte att splittra Aws och Khazraj och få dem att kriga mot varandra. Det dröjde inte länge förrän de två stammarna krigade mot varandra. Judarna kunde nu säkra sin egen position, utöka sin egen handel och rikedomar och återigen etablera det herravälde, egendom och prestige som de en gång åtnjutit.
Judarnas tro baserades på monoteism därför brukade de rätta stadens övriga invånare som dyrkade avgudar vid sidan om Allah. De hotade befolkningen med förutsägelsen om en profet som snart var att vänta bland araberna, denne skulle krossa dem och förena sig med judarna. Det fanns två anledningar till att judarna inte lyckats få araberna att följa deras tro;
Den första anledningen var det oavbrutna fiendskap som rådde kristna och judar emellan som inte tillät judarna att hoppas på politiskt herravälde i Yathrib. De insåg att det endast var via handeln som de kunde nå deras högsta önskemål.
Den andra anledningen var att judarna ansåg sig vara guds utvalda folk och de protesterade om något annat folk försökte dela denna omtyckta position. Av den anledningen spred de inte sin tro, de vill endast att deras eget folk, israels barn, skulle inkluderas. Eftersom al-Aws och al-Khazraj levde sida vid sida med judarna fick de större kännedom om det monoteistiska budskapet.
Genom de andliga och religiösa diskussionerna var de bättre förberedda än andra stammar att ta emot budskapet om Profeten Muhammed. Beviset för den förberedelsen är det faktum att inga araber besvarade Muhammeds spirituella kall med samma förståelse och entusiasm som Yathribs invånare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar