Resan från grottan Thawr

Abo Bakr hade hyrt en man, Abdullah bin Urayqat Laythi, som han kände förtroende för, trots att han inte blivit muslim än. Han hade anställts för att visa dem vägen till Medina.

De hade kommit överens om att Abdullah skulle komma till berget Thawr efter tre nätter och han skulle ha med sig Abo Bakrs två kameler. När han kom berättade han att de otrognas sökande hade avtagit. Abo Bakr erbjöd Profeten den snabbare av de två kamelerna men profeten accepterade endast erbjudandet om han betalade för den.

Esma bint Abo Bakr hade skickat med mat som hon lindat in i sitt midjeband som hon delat i två delar, gärningen gjorde henne känd som ”den med de två midjebanden”. Vägen de nu börjat färdas på skulle leda dem igenom många små byar och samhällen. 0ch vi kommer att nämna några intressanta händelser som inträffade på deras färd.

En dag under resan kunde de inte hitta någon skugga från den stekande solen. Till slut såg Abo Bakr en liten skuggig plats bredvid en stor sten. Han renade marken, spred ut sin mantel till Profeten för honom att ligga på medan han själv gick iväg för att leta efter mat. Han fick syn på en beduinpojke som var ute och vallade får, även han letade efter skugga. Abo Bakr bad om att få lite mjölk, han kylde ner den varma mjölken med lite vatten, därefter väntade han tills Profeten vaknade upp för att dricka mjölken.

Abo Bakr brukade resa ofta och många människor i de olika byarna de passerade kände igen honom men inte hans vän. Så när de frågade Abo Bakr om hans väns identitet svarade han dem med att det är en man som vägleder mig på sin väg. Den som frågade skulle tro att Muhammed var en guide vad gällde vägar, medan Abo Bakr menade att han vägledde honom i rättfärdighet.

Quraish belöning på 100 kameler fick många att ge sig av för att leta efter Profeten och hans vän Abo Bakr. Suraqah bin Ju´shum var en av de som förberedde sig för att uppfylla denna önskan. Han galopperade snabbt mot havet, där Abo Bakr och Allahs Sändebud synts till. Suraqah har själv berättat om det han var med om;

’När jag närmade mig dem snavade min häst och jag föll av. Jag tog fram mina lyckopilar för att dra lott om jag skulle skada dem eller inte, men resultatet blev inte det jag önskat mig. Jag steg upp på min häst och fortsatte galoppera utan att bry mig om spådomen. När jag hörde Profetens recitation av Koranen började benen på min häst sjunka ner i sanden och jag föll av. När hon äntligen kommit ur den lösa sanden började sanden damma likt rök. Jag tog fram mina lyckopilar för att dra lott ännu en gång, resultatet blev igen det jag inte önskat. Jag ropade åt de två att de kunde känna sig säkra. De stannade och jag steg upp på min häst. Nu förstod jag att Allahs Sändebud skulle segra, så jag sa; ”Ditt folk har utsatt en belöning av samma värde som blodspengar (100 kameler) på ditt huvud”. Jag informerade dem om alla planer som smidits mot dem, och erbjöd dem mat och varor, men de ville inte ta emot något. Profeten sa endast till mig, ”Säg inget till någon om oss.”

Suraqah som nu fruktade för sitt eget liv bad att få ett brev som försäkrade hans säkerhet från muslimerna i framtiden. När han återvände till Mecka sa han till de otrogna att han inget hittat och att de inte behövde fortsätta leta där. Han kom att underkasta sig islam när muslimerna erövrade Mecka.

De passerade även en kvinna som hette Umm Ma’bad al-Khuza’iyah. Hon bodde i utkanten av Qadid, ca 130km från Mecka. Hungriga och törstiga stannade det lilla sällskapet till och frågade om hon hade lite mat åt dem. Hon svarade att hennes getter var långt borta, och att det enda hon hade var en liten get som inte hade en droppe mjölk att ge. Profeten bad om tillåtelse att mjölka den, han nämnde Allahs namn varefter det flödade mjölk från dess juver. Han fyllde en stor skål med mjölk och lät henne dricka först. Sedan gav han de andra att dricka varefter -han sa, ”Den som serverar folket är den som ska dricka sist.” Innan de gav sig av mjölkade han geten ännu en gång, skålen som nu var full med mjölk lämnade han kvar hos kvinnan. Senare kom hennes man tillbaka hem med deras utmärglade getter som knappt hade någon mjölk att ge. Han förvånades när han såg att det fanns mjölk i huset. Hans fru berättade om den välsignade mannen som kommit förbi varefter hon gav en beskrivande bild av Profeten. Abo Ma’bad lovade att svära trohetsed till denna man så fort han fick möjlighet, vilket hans fru redan gjort.

Han yttrade beundran för Profeten i en poesi som ekade över hela Mecka, till den grad att folket trodde det var demoner som präntade in orden i deras öron. ”Allah, människornas Herre, välsignade de två kompanjonerna som nådde fram till Umm Ma’bads tält. I säkerhet avbröt de sin resa och i säkerhet fortsatte de sin resa. Vemhelst som blir vän med Muhammed finner framgång. Åh, Quraish! Genom att driva ut Muhammed har ni mist ära och makt! Välsignad vare Banu Ka’bs stam! Deras kvinnas tält blev ett skydd för Muhammed. Fråga er kvinna om den svaga geten och mjölkskålen. Geten kommer också att informera er om ni frågar den.”

När Esma bin Abo Bakr fick höra orden visste hon att de två kompanjonerna var på väg mot Medina.

Profeten och hans sällskap fortsatte sin resa. Det dröjde inte länge förrän de mötte Buraidah bin Husayb Aslami och hans följe. De bestod av sjuttio eller åttio familjer. De kom alla att underkasta sig islam och tillsammans bad de kvällsbönen med Profeten. Buraidah emigrerade till Medina efter slaget Uhud.

Vid Arj mötte de Abo Tamim Aus bin Hajr Aslami. Profeten och Abo bakr red på samma kamel, eftersom en av deras kameler försvagats. Abo Tamim erbjöd resenärerna en kamel samtidigt skickade han med dem en slav vid namn Masoo’d bin Hamida. Trots att Abo Tamim blev muslim valde han att stanna kvar i Arj. Han visade sig vara till stor nytta för muslimerna vid slaget av Uhud, genom att sända information med slaven Mas’ood om Meckabornas frammarsch mot Medina. 

När profeten nått dalen i Reem mötte han Zubair ibn Awwam som ledde en karavan med muslimska handelsmän som återvände från Sham. De hälsade hjärtligt på varandra och Zubair gav Profeten och Abo Bakr nya vita kläder att bära.