En muslimsk budbärare i Yathrib/Medina

Strax efter denna händelse valde Profeten Mus´ab till ambassadör i Yathrib. Hans uppdrag var att lära ut islams principer, ge dem praktiska råd och att kalla den övriga befolkningen till islam.

Mus´ab blev utvald trots att det fanns andra utav Profetens kompanjoner som var äldre, närmare släkt med Profeten, eller som syntes ha mer inflytande. Utan tvivel blev Mus´ab vald till den här uppgiften tack vare sin nobla karaktär, goda uppförande och skarpa intellekt. Hans kunskaper om Koranen och hans förmåga att recitera vackert och rörande var också av viktig betydelse. Han skulle bjuda in människor till Allah och den Rätta Vägen, samtidigt som han förberedde det som skulle bli det första muslimska samhället.

Han trädde in i Yathrib som gäst till As’ad ibn Zurarah som tillhörde Khazraj. Genom Allahs nåd spred sig islam snabbt från hus till hus och från stam till stam. Det här var speciellt glädjande för Mus´ab, men djupt alarmérande för många ledare i Yathrib. När Mus´ab och As’ad var på väg till Bani Zafar och Bani ’Abd al-Ashhar för att tala med några nya muslimer på Zafarstammens egendom hade två ledare fått höra talas om deras möte. De två Sa’d bin Mu’adh och Usaid bin Hudair tillhörde Zafarstammen, de ville stoppa mötet. Sa’d höll sig undan med ursäkten att As’ad var hans kusin medan Usaid ilskt närmade sig de båda männen. As’ad såg honom och varnade Mus’ab: ”Här kommer en ledare.”

Ubaid svor, förbannade och anklagade de två för att lura de svaga, ”Varför är ni här? Har ni för avsikt att lura våra svaga? Håll er härifrån om livet är er kärt!” dundrade Usaid.

Mus´ab log ett varmt och vänligt leende och sa till Usaid: ”Vill du inte sitta ned och lyssna? Om du blir nöjd och belåten med vårt uppdrag så acceptera det, men om du ogillar det du hör ska vi sluta och ge oss av.”

”Det verkar förnuftigt,” medgav Usaid, stack sitt spjut i marken och slog sig ned.

Mus´ab tvingade honom inte att göra någonting och fördömde honom inte heller; han bjöd bara in honom till att lyssna. Om han blev nöjd, var det bra, om inte, skulle Mus´ab lämna hans område och hans stam utan väsen och gå vidare till ett annat område.  Mus´ab började berätta för honom om Islam och reciterade några delar ur Koranen. Till och med innan Usaid sa något, kunde man tydligt se i hans reaktion i ansiktet att tron hade nått hans hjärta. Han sa, ”Så vackra dessa ord är och så sanna! Vad skall en person göra om han vill ansluta sig till den här religionen?”

”Ta ett bad, rengör dig själv och dina kläder, avge sedan shahaadah och gör salaat.”

Usaid lämnade församlingen och var borta en kort stund. När han återvände vittnade han om att det inte finns någon Gud värd att dyrka förutom Allah och att Muhammed är Hans Budbärare. Därefter bad han två rak´a och sa: ”Det finns en annan man. Om han följer er kommer hela hans folk att följa honom. Jag skall skicka honom till er nu. Han är Sa´d ibn Mu´adh."

Sa´d ibn Mu´adh kom och lyssnade på Mus´ab. Han blev övertygad och belåten och accepterade Islam. Sa’d återvände till sitt folk och sa till dem: ”Åh Banu Abdul Ash’hal! Vad vet ni om mig?”

Alla svarade med en enda röst: ”Du är vår ledare och den klokaste mannen bland oss!”

Sa’d sa: ”Nå, jag kommer inte att prata med de familjer som inte tror på Allah och hans Budbärare.”

Alla i hans stam blev muslimer utom Usairim, vid slaget av Uhud blev han muslim. Samma dag som han accepterade islam medverkade han i kriget mot de otrogna från Quraish, han hann inte ens utföra ett enda nedfallande i bön förrän Allah tog hans liv. Profeten sa om honom, ”Han har gjort lite men hans belöning är enorm.”

En annan viktig man från Yathrib, Sa´d ibn Ubadah, accepterade också islam. Det dröjde inte länge förrän alla människor i Yathrib var i full aktivitet och frågade varandra: ”Om Usayd ibn Khudayr, Sa´d ibn Mu´adh och Sa´d ibn Ubadah har accepterat den nya religionen, hur kan vi då inte följa den? Låt oss gå till Mus´ab och tro med honom. De säger att sanningen flödar från hans läppar.”

Det var endast en familj som under poeten Qais bin Aslats inflytande hållits borta från kallelsen, inte förrän under det femte året efter hijrah omfamnade dem islam.

Det stora antalet nykonverterade visade att Profetens första ambassadör varit ytterst framgångsrik. Män och kvinnor, unga och gamla, mäktiga och svaga accepterade Islam pga hans dawah. Yathribs historia hade ändrat riktning för evigt. Vägen för hijrah banades.