Ända sen det fjärde året av profetskap spred Profeten sanningen till de pilgrimer som besökte Mecka, så även det här året. Trots händelsen i Ta’if och avslag från stammarna Kindah, Kalb, Banu ’Amir och Banu Hanifah fortsatte han att kalla till sanningen.
När han kallade Bani Amir bin Sasaah till dyrkandet av En gud och att följa honom, svarade Buhairah bin Firras honom, ”Ska vi ge dig vår trohet och Allah ger dig makt över dina fiender, kommer du då ge oss rätten att överta makten efter dig?” Profeten svarade honom”, Allt ligger i Allahs Händer. Han ger makten till den Han vill.” Mannen kommenterade, ”Förväntar du dig att vi ska utsätta oss för arabernas vrede och hämnd utan att ens hoppas om ledarskapet? Vi kan i själva verket med lätthet undvara dina erbjudanden. ”
När Banu Amir återvände till deras by berättade de om händelsen för en äldre man, som på grund av hans höga ålder blivit kvar hemma. De sa, ”En ung man från Quraish, från stammen Abdul Muttalib, yrkade på att han blivit Profet, han kontaktade oss för att be om stöd och bad oss att omfamna hans religion.” Den gamla mannen chockades av nyheten, han undrade om man inte kunde få en andra chans, han svor, ”Sannerligen, han är från Ismaeliterna, de har aldrig ljugit om Profetskap. Han är Sanningen (en riktig profet). Hur kunde det ske att ni misstog er på hans ord?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar