Quraish motstånd mot Profeten

Efter att Profeten öppet kallat till islam började de regerande ledarna i Mecka att fundera på hur de skulle få ett stopp på detta hot mot deras intressen och makt. Under de 13 år som Profeten spred islam i Mecka gick de från den ena metoden till den andra i hopp om att tysta honom. De spred lögner, hånade och förolämpade honom men när alla dessa påhopp förblev fruktlösa så smed dem de ondskefulla planerna om lönnmord.

Den första metoden de otrogna använde sig av var att håna och förlöjliga Profeten Muhammed. I alla samhällen följer folket de som har makt och rikedom. Profeten tillhörde den bästa av familjer i Arabien och han var välkänd för sin goda karaktär, men det faktum att han inte var den rikaste eller den mäktigaste fick dem att ifrågasätta Allahs val. De otrogna hånade Profeten genom att säga, ”Hittade inte Allah någon bättre än dig bland oss till Profet”? De gjorde sig lustiga på Profetens bekostnad.

“När de ser dig [Muhammad] vill de försöka göra narr av dig [och säger:] "Är detta den man som skall vara Guds sändebud.” al-Furqaan 25:41

Waleed ibn Mugheera brukade säga, ”Om Allah skulle välja en Profet varför valde han då inte mig? Jag är både rikare och äldre än dig.” En annan man från Taíf påstod samma sak, Allah nämner detta i surah Zukhruf;

”Och de säger: "Varför har inte denna Koran uppenbarats för en framstående man från [en av] de två städerna?" Zukhruf 43:31

Av samma anledning ville inte judarna acceptera Talot som kung. Allah säger;

”Deras profet sade till de äldste: "Gud har nu sänt Saul som skall vara er konung." De svarade: "Hur skulle han kunna härska över oss? Vi har bättre rätt till makten än han; och dessutom saknar han rikedomar…" 2:247

Nästa steg i de otrognas kamp att stoppa islam var att angripa Profetens karaktär för att på så vis förstöra budskapet han förmedlade. Genom att smäda Profeten hoppades de på att inget skulle lyssna till hans ord. De påstod att han var galen.

”De [som förnekar sanningen] säger: "Du måste vara galen, du som [påstår att] denna Koran har uppenbarats för dig!” Al-Hidjr 15:6]

"[Ha tålamod] även om de som förnekar sanningen kastar så hätska blickar mot dig, när de får höra [stycken av] Koranen [att de så när får dig att förlora fattningen] och säger: "Han är sannerligen galen!" Al-Qalam 68:51

De sa att han var en lögnaktig trollkarl.

”De förvånas över att [en man] ur deras egen krets kommer till dem för att varna dem, och förnekarna av sanningen säger: "Hans vältalighet bländar oss, men det är bara lögn.” Sad 38:4

Vart de än såg muslimerna hånade de dem och sa att de var dårar som gått vilse.

”DE som har slagit sig till ro med sin synd försöker göra de troende till åtlöje, och när de går förbi [någon av] dem utbyter de sinsemellan menande blickar; när de sedan återvänder till de sina [fortsätter de] med sina skämt. Och när de ser dem säger de: "De där [människorna] har sannerligen gått vilse!" Men de hade inget uppdrag att vaka över de troende!” 83:29-33

De ifrågasatte hur en människa som var precis som dem kunde vara en Profet.

"Och de säger: "Vad slags sändebud är detta som äter [vanlig] föda och besöker marknaderna [som vi andra]? Varför har inte en ängel sänts till honom för att uppträda som varnare tillsammans med honom?" 25:7

Imam Ahmed berättar via Abo Zinad att Rabiáh bin ’Abbad, som senare accepterade islam, sa, ’Jag såg Profeten (innan jag själv accepterat islam) på Dhul-Majaz marknaden och han sa, ’Åh folk! Säg att det inte finns någon gud värd att dyrka utom Allah och ni kommer att vara framgångsrika.’ Folket samlades runt denne man. Bakom honom fanns en man med ljust ansikte, vindögd och med håret i två flätor. Han sa, ’Sannerligen, han är en avfälling (från vår religion) och en lögnare!’ Denne man följde efter honom (Profeten) vart han än gick. Så jag frågade vem denne man var och folket svarade, ’Det är hans farbror, Abo Lahab.’’

I ett samhälle byggt på stamsamhörighet kunde inte Profeten göra annat än att tålmodigt fortsätta sprida islam trots de otrognas lögner och påståenden. Profeten hade varit en omtyckt invånare från den bästa av familjer, men efter att han blivit Profet och börjat kalla folket bort från avgudadyrkan och okunskap till vetskapen om att Allah är En vände sig hela samhället emot honom. Allah tröstade Hans Sändebud och uppenbarade för honom att de otrognas hat inte berodde på honom personligen utan det var budskapet han förmedlade som de hatade;

Alla personliga påhopp på vår ädla Profet var endast fruktlösa försök att tysta honom.

Profeten fortsatte tålmodigt sin predikan av islam trots de otrognas elaka tal. De otrogna å andra sidan blev mer och mer frustrerade och började förnedra vår ädla Profet. I början av det fjärde året och ett par månader framöver nöjde sig de otrogna med att bekämpa islam så som beskrivits ovan. Men enligt dem så var inte resultatet bra nog så de valde att föra en hårdare kampanj gentemot muslimerna. Med Abo Lahab i spetsen enades 25 ledare från Quraish för att komma fram till en bättre metod för att bekämpa den nya tron. De valde att trakassera Profeten trots att Abo Talib skyddade honom.

Så en dag när Profeten föll ned i sujood i bön framför Kabah, bad Abo Jahl hans kompanjoner att hämta inälvorna från de slaktade djuren för att slänga på Allahs Sändebud. Den hemskaste av de alla, ‘Uqbah bin Abi Mu‘ait, skyndade sig till denna avskyvärda gärning. Medan Profeten var i sujood slängde han de orenheter han hämtat på hans rygg. Synen fick de otrogna att skratta. Den unga Fatima, Profetens dotter, som stod bredvid sin far tog bort orenheterna medan han fortfarande var i sujood. Efter att Profeten avslutat bönen sa han tre gånger; ”Åh Herre, må du straffa Quraish”! Sen fortsatte han; ”Må Du straffa ’Utbah, ’Uqbah, Abo Jahl och Shaybah”.
Abdullah bin Masud berättade, ’Profeten vände sig mot Kabah och åkallade det onda över några från Quraish, över Shaiba bin Rabiá, Utba bin Rabiá, Umayyah ibn Khallaf, Uqbah ibn Abi Muad, Walid bin Utba och Abu Jahl bin Hisham. Jag vittnar, vid Allah, att jag såg dem alla döda (vid slaget av Badr), förruttnade av solen eftersom den dagen var väldigt varm.’ (sahih bukhari 3969)

Vid ett annat tillfälle var Abo Jahl tillsammans med några från Quraish intill Kabah, han frågade dem, ”Brukar Muhammeds ansikte täckas av damm (göra sujood) medan han är med er”? Folket svarade; ”Ja.” Han fortsatte, ”Vid al-Lat och al-Ùzza, om jag ser honom be sådär kommer jag att hoppa på hans nacke, och jag kommer med all sannolikhet täcka hans ansikte med damm.” Efter en stund kom Profeten för att be, vilket gjorde det möjligt för Abo Jahl att hoppa på hans nacke. Folket förvånades dock av Abo Jahls reaktion, han skyndade sig (bort från Profeten) samtidigt som han skyddade sig med händerna. De frågade, ”Vad är det med dig”? Abo Jahl svarade, ”Vad menar ni? Såg ni inte vad som hände? Sannerligen, mellan mig och honom fanns ett dike fyllt av eld, monster och vingar.” Profeten sa då; “Om han kommit närmare mig hade änglarna slitit sönder honom lem för lem.” Därefter uppenbarades slutet av surah Alaq;

“Nej, människans högmod går verkligen över alla gränser då hon tror sig vara fri från allt beroende; - till din Herre måste alla återvändaVAD ANSER du om den som vill hindra en [Guds] tjänare från att förrätta bön? Följer han vägledningen eller anbefaller han gudsfruktan? Eller anser du att han [snarare] förnekar sanningen och vänder den ryggen? Vet han inte att Gud ser [allt] Nej! Om han inte upphör [med detta] skall Vi helt visst gripa honom i luggen - luggen på hans lögnaktiga, syndiga [panna] - och låt honom då kalla på de äldstes råd; Vi skall kalla på helvetets änglavakt! Nej [Profet]! Lyd honom inte, men fall ned i tillbedjan och sök komma [din Herre] nära!” al-‘Alaq 96:6-19

Dessa verser uppmanar Profeten att inte lyssna till Abo Jahl och de otrogna, istället ska han fortsätta dyrka Allah när han vill och komma närmare Honom genom att nedfalla i sujood.
I en hadith återberättas det att Profeten sagt, ”Tjänaren är närmast hans Herre i sujood. Så han bör be Allah om det han önskar i sujood.”
De flesta incidenter hände i närheten utav Kabah eftersom Profeten tillbringade den mesta av tiden i bön där.

”En gång när profeten stod och bad vid Ibrahims plats för bön (Maqam) vid Kabah kom Abo Jahl förbi honom och sa; ’Åh Muhammed! Har jag inte hindrat dig från det här?’ Efter att Abo Jahl hade hotat Profeten, blev Allahs Sändebud arg och tillrättavisade honom skarpt. Abo Jahl svarade honom, ’Åh Muhammed! Vad kan du hota mig med? Vid Allah, jag har störst släkt på min sida i den här dalen.’ Allah uppenbarade då orden:

“…och låt honom då kalla på de äldstes råd; Vi skall kalla på helvetets änglavakt!” Al-Alaq 17-18

Ibn Abbas kommenterade händelsen med att säga; ”Om han hade kallat på sitt folk skulle straffets änglar tagit tag i honom omedelbart.”

I Sahih Bukhari kan vi läsa om vilken händelse som Profeten själv upplevt som den värsta som polyteisterna gjort mot honom; ’Medan Profeten bad vid platsen al-Hijr vid Kabah, kom Úqbah bin Mu´ait och tog ett hårt struptag runt Profetens hals med ett klädesplagg. Abo Bakr kom och tog tag i hans (Úqbah) axel och knuffade bort honom från Profeten, varefter Abo Bakr sa;
”Vill ni döda en man därför att han säger 'Gud är min Herre'?” Ghafir 40:28

Men det fick inte förtryckarna att sluta istället vände dem sig till Abo Bakr och slog honom tills blodet sprutade från både huvud och ansikte.
Flera år senare, i Medina, frågade folket vem av Profetens kompanjoner som var starkast, Ali Ibn Abo Talib som var känd för sitt mod och styrka svarade, ”Abo Bakr, han hjälpte Profeten när ingen annan gjorde det”. Han refererade till detta tillfälle då Abo Bakr var beredd att offra sitt eget liv framför Profeten Muhammeds.
Trots att de otrogna gång på gång förolämpade och försökte skada Profeten ser vi att han tålmodigt fortsatte hans mission. Till en början var det inte tillåtet för Profeten och de troende att försvara sig eller att kriga, tålamod och bön var deras enda vapen.