Abo Lahab – Profetens ärkefiende

Abo Lahab var en utav Profetens farbröder som blev en utav muslimerna och Profetens stora fiender, i flera år framöver skulle han göra allt i sin makt för att förhindra Profeten från att predika islam.
Han hette egentligen ’Abdul-’Uzza bin Abdul-Muttalib, smeknamnet Abo Lahab hade han fått på grund av sitt ljusa ansikte. Han försökte på olika sätt försvåra för Profeten Muhammed. Två Av Abo Lahab söner var gifta med Profetens två döttrar, efter islam tvingade han de två att skilja sig från dem. Efter att Profetens son dött hånade han honom genom att kalla honom ”den som inte har några avkommor”, d.v.s. söner. Allah uppenbarade surah Kawthar som tröst åt Hans nobla Profet;

”Det är den som är full av hat mot dig, som är utestängd [från Guds nåd].” Al-Kawthar 108:3

’Ata berättar, ’Denna surah (Kawthar) uppenbarades angående Abo Lahab efter att en av Profetens söner dött. Abo Lahab gick till månggudadyrkarna och sa, ’I natt blev Muhammed avstängd (från avkommor).’
I deras okunskap trodde de att om hans son dog skulle hans namn glömmas bort, ihågkommande av honom skulle upphöra. Allah förbjude! Istället bevarade Allah hans ihågkommande till eftervärlden, och Han gjorde det obligatoriskt för alla tjänare att följa hans lag. Böneutropet ropas ut oavbrutet dygnet runt runtom i världen vari Profeten Muhammeds namn ihågkoms. Må Allahs välsignelse och Hans fred vila över honom till Domedagen.

Till och med Abo Lahabs fru förföljde Profeten. Hon hjälpte hennes man i dennes kampanj. Hon var en av de ledande kvinnorna av Quraish. Hon hette Arwah bint Harb bin Umayyah men kallades för umm Jamil. Hon var syster till Abo Sufyan ibn Harb.
Umm Jamil brukade knyta samman törntaggar och sprida ut dem på gångvägar som Profeten förväntades passera. Allt för att orsaka kroppslig skada.

Hon var en riktig argbigga med dåligt humör och ovårdat tal, specialist på att skapa intriger och tända osämjans och upprorets eld. Passande nog blev hon kallad, ”Den som bär bränsle till elden” i den Heliga Koranen.

”I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
MÅTTE Abu Lahab förgås! Ja, måtte han [hel och hållen] förgås! Vad hjälper honom [nu] hans rikedomar och allt vad han har förvärvat Han skall brinna i en Eld som blossar högt, och hans hustru, alltid på språng med illvilligt skvaller och förtal, skall bära ett tvinnat rep om sin hals.” Al-Masad 111:1-5

Allah hade lovat att skydda Hans Profet när Han sa:

”FÖRKUNNA, du Sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!” [al-Maa’idah 5:67].

Ett sätt att skydda Profeten på var genom att låta Hans änglar skydda och vakta honom. När surah Masad uppenbarades gick den enögde Umm Jamil ut med stenar i handen till den Heliga Moskeen för att leta rätt på Profeten, men hon kunde inte finna honom.

Beviset för det finner vi i en hadith från Ibn Ábbas, som sa: ”När orden ”MÅTTE Abu Lahab förgås!..” uppenbarades, kom Abo Lahabs fru gåendes när Profeten satt med Abo Bakr. Abo Bakr sa åt honom, ´Varför flyttar du dig inte bort från hennes väg så att hon inte skadar dig, åh Allahs Sändebud?´Allahs Sändebud sa: ´Det kommer finnas en barriär mellan henne och mig. Hon kom och ställde sig över Abo Bakr och sa: ´Åh, Abo Bakr, din kompanjon har lampooned oss.´Abo Bakr sa: ´Nej, vid Herren av detta Hus (Kabah), han har varken sagt poetri eller reciterat ramsor.´Hon svarade: ´Du har talat sanning.´När hon gått sin väg, sa Abo Bakr, ´Såg hon dig inte?´Han sa, ´Nej, en ängel dolde mig tills hon gick sin väg.´” Stenarna tänkte hon kasta på honom. Väl framme tog Allah bort hennes syn och hon kunde endast se Abo Bakr fastän Profeten satt bredvid honom. Hon hotade att slå sönder hans mun med stenarna, varefter hon sa; ”Vi är olydiga mot den som ingen prisar, förkastar hans kall och vi tar avstånd från hans religion”. När hon gått sin väg vände sig Abo Bakr mot Profeten och frågade vad som hänt. Profeten förvissade honom att Allah tagit bort hennes syn.

Av de ahadith som berättats om henne, må Allahs förbannelser vila över henne, finner vi; Jundub ibn Sufyan berättar att: ”Profeten insjuknade varpå han under två eller tre nätter inte gick upp för att be nattbön. En kvinna kom och sa, ´Åh Muhammed! Jag hoppas att satan har lämnat dig! Jag har inte sett honom komma nära dig under två eller tre nätter!´Allah uppenbarade följande ord efter denna händelse: ” VID DET klara morgonljuset och vid natten, när dess mörker tätnar! Din Herre har inte övergett dig och du har inte väckt Hans missnöje.” [Al-Duha 93:1-3].” (Återberättad av Bukaari, 4667; Muslim 1797)
Al-Haafiz ibn Hajar sa: orden ”en kvinna kom” refererar till Umm Jameel bint Harb, Abo Lahabs fru. Från Fath al-Baari, 8/921.