Quraish enas inför Pilgrimssäsongen

När pilgrimssäsongen började närma sig samlade den äldste av Quraish, Waleed ibn Mugheerah, alla Meckas ledare till ett möte. Han ville få dem att enas om vad de skulle säga om Profeten till alla de pilgrimer som snart skulle komma. Han visste att Profeten skulle gå ut bland pilgrimerna och kalla dem till islam, och för att de skulle kunna varna folket för honom måste de vara eniga i vad de ska kalla honom. Han bad männen i samlingen att komma med förslag; någon sa att de kunde påstå att Profeten var en siare. Waleed ansåg dock inte att denna beskrivning passade Profeten eftersom han inte mumlar och talar i tungor som siare gör.

”Vi säger att han är galen, bebodd av jinn.” ”Nej, det passar inte heller. Vi har alla sett de som är tokiga, Muhammed rör sig inte som en som är besatt av jinn.”

”Vi säger att han är en poet.” ”Nej, han är ingen poet. Koranen är inte poesi, och vi känner bäst till poesi i alla dess former.”

Vi säger att han är en trollkarl.” ”Nej, han är ingen trollkarl, han sysslar inte med trollkarlarnas knytande.”

Ingen av anklagelserna de kommit med passade in, men tillslut enade dem sig om att säga att han var en trollkarl. Men dessförinnan sa Waleed ibn Mugheerah, ”Vid Allah, hans ord är storslagna. I allt väsentligt är han som ett palmträd vars grenar ger mycket frukt. Alla förslag ni kommit med är inte trovärdiga, men den närmaste beskrivningen ni kan komma med är att påstå att han är en trollkarl. Han är en trollkarl som kommer mellan mannen och hans religion, en man och hans fader, en man och hans fru, en man och hans broder och en man och hans stam.”

Allah uppenbarade 16 verser angående deras ondsinta planer;

"Han tänker skarpt och överväger [hur han skall angripa dessa budskap] - måtte han förgås för dessa tankar, ja, måtte han förgås för dessa [onda] tankar. - Så ser han sig omkring, rynkar pannan och antar en bister uppsyn. Till sist vänder han sig bort med överlägsen min och säger: "Det är bara vältalighet som bländar [åhöraren, ord] hämtade från [gamla sagor]; människors ord och ingenting annat!" Al-Muddaththir 74:18-25

De otrogna gjorde allt för att stoppa islam. D försökte ändra budskapet och få folket att tro att Koranens berättelser endast var påhittade historier och sagor. En man vid namn, Anadr ibn Harith, reste till Persien för att lära sig historier. Varje gång han såg Profeten tala med någon brukade han kalla på dem och säga, ”Kom till mig istället, jag har bättre historier att berätta för er.” Allah nämner detta i Koranen;

"Förnekarna av sanningen säger: "Denna [Koran] är ingenting annat än [en härva av] osanningar, som han har satt samman med andra [människors] hjälp. De säger också: "[Det är bara] sagor från förfädernas tid som han har låtit skriva ned och som han får upplästa för sig morgon och afton." Al-Forqan 25:4-5

”Vi vet att de säger: "Det är bara en människa som lär honom denna [Koran]" - [men] den de syftar på [med sin beskyllning] talar ett utländskt språk, medan detta är klingande ren arabiska.” An-Nahl 16:103

Trots att de otrognas försök att på alla sätt och vis förhindra folk från att acceptera islam misslyckades deras planer. I hopp om att stoppa islam försökte de otrogna att kompromissa fram en lösning;

"…de skulle vilja att du gick dem till mötes för att då visa sig tillmötesgående [mot dig].” Al-Qalam 68:9

Olika berättare har nämnt hur gärna Quraish ville förhandla fram en lösning. De försökte få Profeten att gå med på att dyrka deras gudar i ett år, så skulle dem dyrka hans Herre i ett år. Al-Aswad bin Al-Muttalib, Al-Waleed bin Al-Mugheerah, Omaiyah bin Khalaf och Al-‘As bin Wa’il As-Sahmy, några av ledarna bland de otrogna, försökte övertala Profeten medan han gjorde Tawaaf runt Kabah. De sa till honom att om han skulle dyrka det dem dyrkade så skulle dem dyrkade det han dyrkade, därefter skulle de få reda på vem som följde sanningen. De fortsatte; ’Skulle din gud visa sig vara bättre än våra gudar, så blir det bättre för oss. Men om våra gudar visar sig vara bättre än dina, då har du dragit nytta av det hela.’ Allah besvarade dem genast med följande surah;

"I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
SÄG: "Ni som förnekar sanningen! Jag dyrkar inte vad ni dyrkar. Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar. Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar, och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar. Ni har er tro - och jag har min tro!" Al-Kafiroon 109:1-6

När alla deras försök till att tysta Profeten förblev fruktlösa återvände dem till Abo Talib. De försökte övertala honom från att sluta skydda Profeten. ”Åh Abo Talib! Din brorson förbannar våra gudar, finner fel i vårt sätt att leva, hånar vår religion och förnedrar våra förfäder, antingen får du honom att sluta eller så måste du låta oss rå på honom. För du är emot honom på samma sätt som vi är emot honom, och vi kommer att göra dig kvitt honom.”

Abo Talib försökte lugna deras vrede genom ett vänligt svar men hans skydd till Profeten stod dock kvar.