Andra stadiet; Öppen kallelse

Allah beordrade Profeten att kalla sin närmaste släkt till sanningen först;
 
"Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff]." Ash-Shu’ara 26:214

Denna surah handlar i övrigt om Moses mission och historia, hur han kallade Israels folk till sanningen, flykten från Faraon och hans folk och hur de otrogna slutligen drunknade i Nilen. Allah uppenbarade även i denna surah vad som hänt de som förnekat sanningen tidigare, så som Nohs folk, Ád, Thamud, Abraham, Lut och Ahlul-Aikah.

Ungefär 45 stycken från Bani Hisham och några personer från Bani Al-Muttalib bin Ábd Munaf kallades till Profetens första möte att sprida islam. Han började med att prisa Allah och vittna om Hans Enhet, sen sa han;

”Jag har blivit sänd som Sändebud till er i synnerhet och till hela mänskligheten i allmänhet. Jag svär vid Allah att ni kommer alla att dö precis som ni går och lägger er varje natt, och ni kommer att återuppväckas på ett sätt som påminner om hur ni vaknar på morgonen. Efter det kommer ni stå tills svars för era gärningar, det goda belönas med det goda och det onda med ont.”

Islams ärkefiende, Abo Lahab, tog rollen som islams och Profetens fiende ögonblickligen, han sa, ”Stoppa honom innan hela Arabvärlden enas emot honom. Om ni lämnar över honom då, kommer ni att bli vanhedrade, och om ni försöker skydda honom kommer ni att dödas.”

En annan utav Profetens farbröder, Abo Talib, sa, ”Jag svär vid Allah att vi kommer skydda honom så länge vi lever.” Därefter sa han till Profeten, ”Gör det du har blivit beordrad till, vid Allah, jag kommer att skydda dig och försvara dig, men jag kommer inte att överge Ábdul-Muttalibs religion.”

 

Profeten varnar Meckaborna

När följande ayah uppenbarades gick Profeten ut för att varna Meckaborna;

"Förkunna därför allt som du blir befalld [att förkunna] och håll dig borta från dem som sätter medhjälpare vid Guds sida.” Al-Hidjr 15:94

Han ställde sig på as-Safaberget och ropade ut; ”Åh Sabahah! (vilket var ett uttryck som användes av araberna för att kalla på hjälp eller varna för fara.)”
Efter att han varnat Meckaborna att något hemskt var på väg kallade han ut till varje familj och hushåll vid namn; ”Åh Fihers söner! Åh Adiys söner! Åh Abdu Munafs söner” Åh Abdul-Muttalibs söner!…”
Folket skyndade sig för att höra vad som hade hänt, de som själva inte kunde gå skickade någon för att se vad som var på gång. Även Abu Lahab var närvarande.

När folket stod samlade sa Profeten; ”Lyssna, om jag skulle säga till er att det finns ryttare nere i dalen redo att attackera er, skulle ni då tro mig?” De svarade: ”Ja, vi har aldrig hört dig ljuga.” Därefter sa han: ’Jag är här för att varna er innan något fruktansvärt sker er. Jag ser att er fiende avancerar mot er, men jag fruktar att han kommer slå till mot er innan jag varnat er. Det är därför som jag kallar på er från kullens topp.’ Därefter bad han dem att skydda sig själva genom att vittna om att Allah är En, och att han är Allahs Sändebud. Han sa även att detta vittnesmål var det enda som kunde skydda dem i detta liv och i Nästa. Han försökte få dem att förstå att om de höll fast vid månggudadyrkan och förnekade hans budskap skulle de utsättas för Allahs straff, och trots att han var en Profet skulle han inte kunna skydda dem. Han fortsatte, "O Quraish folk, förbered er för evigheten, jag kan inte rädda er från Allahs bestraffning; O Bani Abd Manaf, jag kan inte rädda er från Allah; O Abbas, son till Abdul Mutalib, jag kan inte skydda dig heller; O Fatima, Muhammads dotter, inte ens dig kan jag rädda."

Abu Lahab skyndade sig att svara: ’Må din dag förgås! Var det för det här som du samlade oss?’ Följande vers uppenbarades omedelbart;
"MÅTTE Abu Lahab förgås! Ja, måtte han [hel och hållen] förgås!” Al-Masad 111:1