Abo Hamza konverterar

I Dhul Hijjah det sjätte året av profetskap, i en tid av svåra trakasserier från de otrogna ljusnade det för de förtryckta, en av Quraish starkaste och mest inflytelserikaste män konverterade, Hamza bin Ábdul-Muttalib. Han var välkänd för sitt mod, ridderskap och förkärlek för jakt.

Efter att Profeten fått uppenbarelsen och börjat kalla folket till den Rätta Vägen, hade Hamzah varken varit för eller emot denna nya tro. Han observerade det som sades och gjordes, utan att blanda sig i.
Hamzah var släkt med Profeten på tre olika sätt, vilket gjorde Muhammed till en av de närmaste till Hamzahs hjärta. Hamza var Profetens farbror och eftersom Thuwaybah, Abo Lahabs slavinna, hade ammat dem båda var de ambröder. Utöver det så var Hamzahs mor kusin med Profetens mor, på så sätt var de släkt med varandra både på far och mors sida. Hamzah var två år äldre än Profeten.

En dag när Profeten satt på Safakullen kom Abo Jahl förbi och förödmjukade honom och den tro Muhammed förespråkade. Profeten satt alldeles tyst. Abo Jahl gick vidare helt okontrollerat, han tog upp en sten som han kastade iväg mot Profeten. Stenen träffade vår ädla Profets huvud vilket fick blodet att rinna till.
Hamzah hade precis kommit tillbaks från jakt och med pilbågen hängande över axeln fick han höra från en slavflicka vad som hänt hans brorson. Han gick iväg till Kabah där han såg Abo Jahl sittandes bland några andra från Quraish. Han sprang fram till honom och slog honom hårt i huvudet med pilbågen och sa, ”Hur kan du förolämpa Muhammed medan jag följer hans religion och säger det han säger?!” Bani Makhzum och Bani Hashim skyndade sig för att hjälpa Abo Jahl, men han lugnade dem genom att säga, ”Låt Abo ’Ummarah vara ifred, Vid Allah jag smädade hans brorson skamligt.”

Hamzah gick iväg och lämnade ilskan bakom sig. Han hade yttrat orden utav stolthet, han kunde inte tolerera att någon vanhedrar någon i hans släkt så där.
Väl hemma börjar han fundera på de ord han yttrat för att försvara hans brorson Muhammed. Han gick iväg till Kabah och börjar göra tawaf, samtidigt som han bad Allah att vägleda honom till sanningen. Innan han avslutat sin tawaf hade hans hjärta fyllts utav kärlek för islam. Det första han gjorde var att gå till Profeten för att berätta för honom den goda nyheten. Profeten bad till Allah att Hamzahs tro skulle vara stadig för evigt. Efter Hamzahs accepterande av sanningen tvingades Quraish att sluta skada Profeten på samma sätt de gjort tidigare.