Samtidigt som frön börjat gro i andra delar av arabiska halvön fortsatte befolkningen i Mecka att vara fientliga. Med dålig avsikt bad de Allahs Sändebud visa dem klara bevis på att han verkligen var Allahs Sändebud.
Hedningarna satt samlade vid Kabah en dag när de skickade efter Profeten Muhammed. Han kom och satte sig ned för att höra vad de hade att säga. De sa: ”Muhammed, du säger till oss att profeterna hade tecken. Mosa hade en mirakulös stav, Salih hade en kamel och Isa återuppväckte de döda. Forna profeter kom med klara tecken. Vi vill att du också skall visa oss någonting som bekräftar att du är en av dem.” Profeten Muhammed förblev tyst. Han vände sig till Allah och bad Honom att visa ett tecken som skulle tysta Quraish. Quraish trodde att de äntligen hittat Muhammeds svaghet, han hade inga mirakel att visa och då var han inte en Profet sänd från Allah. De lovade till och med att när de sett ett mirakel skulle de bli muslimer.
” De svär högtidliga eder vid Gud att om de fick ett tecken skulle de sannerligen tro på det. Säg: "Gud ensam råder över tecken och under..." An’am 109
Till slut visade Allah ett tydligt tecken. Månen delade sig mitt itu. På ena sidan av berget Hira fanns den ena delen av månen och på den andra sidan fanns den andra halvan. ”Var ni alla vittnen till detta?”, sa Profeten till folket. Hedningarna kunde inte tro sina ögon, de blev helt chockade. Fastän detta mirakel hände framför dem kunde de inte tro på vad de sett. I chock sa de till varandra: ”Kanske har Muhammed lagt en förbannelse över oss, så låt oss vänta tills några resande kommer till Mecka. Då kan vi fråga dem om även de har sett vad vi såg.”
När de första resande kom fram till Mecka, frågade Quraish dem om de hade sett månen dela sig. De bekräftade att det var sant. Nu fanns det inget tvivel om det de bevittnat, men Quraish förblev trogna sin otro. De fortsatte att skada muslimerna och höll fast vid att dyrka statyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar