Suhayb Rumi

Som liten pojke blev Suhayb bortrövad av soldater från det Bysantinska riket under en picknick med sin mor. I tjugo år blev han kvar i deras händer som slav.

Han fick god insikt i det Bysatiska riket med dess korruption och orättvisor. Han lärde sig tala det grekiska språket att hans arabiska föll nästan i glömska. Dock glömde han aldrig att han var en av öknens söner. Drömmen att en dag bli fri för att återvända till sitt folk var ständigt i hans tankar. Han såldes från den ena ägaren till den andre för att slutligen bli köpt av Abdullah ibn Judan, en aristokrat i Mecka som frigav honom. Han blev kallad Suhayb Rumi för hans annorlunda dialekt och ljusa hår. Med engagemang i handel växte hans rikedomar tills han blev väldigt rik. När han återvände från en av sina resor fick han höra att Muhammed ibn Abdullah kallade till dyrkan av En Gud, uppmuntrande folket till det goda och förbjöd dåliga handlingar. När han frågade vart man kunde få träffa Muhammed fick han svaret, ’(Han stannar) i Arqams hus. Var försiktig så att inte Quraish får syn på dig. Om de får syn på dig kommer de att göra de värsta tänkbara saker med dig. Du är en främling bland oss och det finns ingen familj (stam) som skyddar dig, eller klan som hjälper dig’.

Med största försiktighet gick han iväg till Arqams hus. Vid dörren mötte han Ammar ibn Yasir, den unga sonen till en yemenitisk man han kände. Han tvekade ett ögonblick varefter han gick fram till honom och sa, "Vad gör du här, Ammar”? frågade Suhayb. 

"Vad gör du här egentligen?" frågade Ammar.

"Jag vill gå till den här mannen och höra direkt från honom vad han har att säga,” svarade Suahyb.

"Det ville jag också."

"Låt oss då gå in tillsammans med Allahs välsignelser," avslutade Suhayb.

De båda männen steg in och lyssnade till det Allahs Sändebud sa. Deras hjärtan fylldes av tro. Vid samma möte underkastade de sig till islam och gjorde shahadah. Resten av dagen spenderade de i profetens närvaro.

När de otrogna fick reda på Suhaybs accepterande av sanningen började de trakassera och förfölja honom. Precis som många andra muslimer utstod han de otrognas trakasserier.

När Profeten tillät hans följeslagare att emigrera till Medina, beslöt sig Suhayb att slå följe med Profeten och Abo Bakr. Quraish lade dock käpparna i hjulet för honom, dem lät vakter sitta vid hans hem för att förhindra honom från att lämna dem, och samtidigt ta med sig hans rikedomar. Efter att Profeten och Abo Bakr gett sig av väntade Suhayb tålmodigt på rätt tillfälle att smita. Hans vakter vakade honom dock ständigt. Så en kall natt låtsades Suhayb att han hade fått magproblem, om och om igen gick han ut för att låtsas utföra sina behov. Vakterna skojade med varandra, "Oroa dig inte, Laat och Uzza håller honom upptagen med magen”.

Vakterna slappnade av och sömnen föll över dem båda. Suhayb smet ut, beväpnade sig, tränsade en häst och styrde stegen mot Medina.

När vakterna vaknade insåg de sitt misstag och skyndade att sadla hästarna varefter de gav sig av. När Suhayb såg ryttarna klättrade han upp på en kulle och med pilbågen i högsta hugg ropade han ut, ’Quraish män! Ni känner till, vid Allah, att jag är en av de bästa bågskyttarna och jag missar aldrig. Vid Allah, om ni kommer nära mig, kommer jag med varje pil jag har döda er en efter en. Därefter ska jag hugga er med mitt svärd.’ En talesman från Quraish svarade honom, ’Vid Allah, vi kommer inte att låta dig fly från oss med livet och pengarna i behåll. Du kom till Mecka fattig och svag och nu har tjänat det du tjänat…’

Suhayb avbröt honom och sa, ’Vad säger ni om jag ger er min rikedom? Kommer ni då att låta mig ge mig av?’ De gick med på det. Suhayb berättade för dem vart i hans hus pengarna låg gömda varefter de lät honom gå.

Han skyndade sig iväg till Medina. Glädjen att få återse Profeten och äntligen få dyrka Allah i lugn och ro gjorde honom upprymd. Så fort han blev trött under resans gång tänkte han på mötet med Allahs Sändebud vilket stärkte honom och hans beslutsamhet. När han nådde Quba, där Profeten stannat till efter hans hijrah, såg Profeten honom komma. Med glädje mötte han Suhayb och med ett leende på läpparna sa han, ’Abo Yahya! Den här uppgörelsen är kronad med framgång!’

Suhayb sa, "Vid Allah, ingen har kommit hit före mig, åh Allahs Sändebud, bara Jibril kan ha berättat det här för dig."

Suhaybs byte lönade sig verkligen, Allah uppenbarade;

"Det finns också den människa som är beredd att offra sig själv för att vinna Guds välbehag. - Gud ömmar för Sina tjänare." [Surah al-Baqarah, 2:2O7]

Vad är guld och vad är pengar och vad är hela världen värt så länge tron finns kvar i hjärtat!