Även Abo Bakr började sin resa mot Medina men på vägen möttes han av en man vid namn Ibn Daghina som lovade att skydda honom från Quraishs förtryck. Ibn Daghina sa; ”Åh Abo Bakr! En man som du borde inte behöva lämna sitt hem, inte heller fördrivas, för du hjälper den utblottade, tjänar deras levebröd, du håller goda släktrelationer, hjälper de svaga och fattiga, spenderar frikostigt på dina gäster och hjälper den olycksdrabbade. Därför är jag din beskyddare. Så gå tillbaka till din stad och dyrka din Herre." De ingick ett avtal med Quraish, och med Ibn Daghina som skydd stannade Abo Bakr kvar i Mecka.
Abo Bakr fortsatte att dyrka Allah i sitt hem genom att läsa Hans ayât och be böner. Efter en tid lät han bygga en moské i anslutning till sitt hem, där han dyrkade Allah så att folket kunde se honom. Kvinnor och barn brukade stanna till utanför och se hur han grät i sin tillbedjan. Quraish fruktade att denna syn skulle påverka deras familjer negativt, så de talade med Ibn Daghina. Quraish krävde att Abo Bakr endast skulle tillåtas att dyrka Allah i sitt hem borta från folkets blickar. Abo Bakrs svar till Ibn Daghinas var; ’Jag tar avstånd ifrån vårt avtal om att du ska skydda mig. Jag nöjer mig med Allahs skydd.’
Situationen i Mecka var näst intill ohållbar. Abo Bakr uppmanade Profeten att lämna staden, men Profeten sa till honom att tiden inte var inne; hans Herre hade inte gett honom tillåtelse att emigrera än. Profeten önskade att Abo Bakr skulle vara hans vän på resan.
Under tiden som Abo Bakr tålmodigt väntade på Allahs Order förberedde han sig så gott han kunde. Han köpte två kameler som han matade ordentligt under fyra månader för att de med lätthet skulle utstå den långa resan genom öknen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar