Profetens karaktär och rykte som ung

Abo Talib beskrev honom en gång: ”Han är fager och vacker. Från hans ansikte faller barmhärtighet som regn. Han är ett skydd för de föräldralösa och en beskyddare av änkorna.”

Redan i sin barndom utmärkte sig Muhammed med sin intelligens och kyskhet. Människorna tyckte om honom för att han var så ärlig, rättvis, from, tålmodig, blygsam, lojal och generös. Han var snäll mot andra och man kunde alltid lita på honom. Muhammed hade en extraordinär etik, han var känd för sin sanningsenlighet och folket kallade honom den trogne, al- amin.

Redan innan profetskap tog Profeten avstånd från folkets vilseledda gärningar så som, vidskeplighet, drickandet av alkohol, äta kött som slaktats på stenaltarna (åt gudarna), och de fester som hölls till gudarnas ära. Han tillät inte att någon under hans vård svor vid avgudarna. Han hade aldrig stulit eller rört saker han inte hade rätt att röra. Han missbrukade aldrig någons egendom. Han begick aldrig otukt eller äktenskapsbrott.

Det finns återberättat hur Allah skyddade honom från synd. Profeten berättar; ”Jag har aldrig velat följa mitt folk i det dem brukade göra förutom två gånger. Vid båda tillfällena kom Allah i mellan och hindrade mig från att göra det, sen upprepade jag det aldrig igen. En gång bad jag en annan fåraherde se efter min flock när vi befann oss i Meckas norra del. Jag ville gå ner till Mecka för att roa mig som de andra unga männen gjorde. Jag gick ner till det första av Meckas hus varifrån det kom musik, jag gick in och frågade, ”Vad är det här?” Någon svarade, ”Det är en bröllopsfest.” Jag satte mig ner för att lyssna men snart föll jag i djup sömn, jag vaknade långt senare av solens värme. Jag gick tillbaks till fåraherden som vaktade mina får och berättade för honom vad som hänt mig. Efter det försökte jag aldrig mer.”

Jabir bin ‘Abdullah berättar att Profeten sagt; ”När folket renoverade Kabah, gick Profeten med Ábbas för att bära några stenar. Ábbas sa, ’Lägg din höftklädsel runt nacken för att skydda dig mot stenarna.’ (När Profeten gjort det) föll han till marken med ögonen riktade mot himlen. Efter ett tag vaknade han upp och skrek, ’Min höftklädsel, min höftklädsel.’ Han skylde sig själv med skynket igen.”

Allah skyddade honom ifrån skamliga gärningar likväl som han skyddade hans moral och personlighet. Allah uppfostrade honom väl och förberedde honom till att bära det största budskapet till mänskligheten.
Profeterna är de bästa människorna av hela mänskligheten. Profeterna är speciellt utvalda till att sprida budskapet från Gud. Allah säger:

”…Gud vet åt vem Han anförtror Sina budskap…” al-An’am 6:124

“…[dem] och andra bland deras förfäder, deras efterkommande och deras bröder. Vi utvalde dem och ledde dem till en rak väg.” al-An’am 6:87

I och med att Profeten tog avstånd från samhällets lära och tro var det oundvikligt att han ”växte” ifrån hans jämngamla. De spenderade tiden med att dricka vin, kvinnor och barnamord på flickebarn.
Profeten började längta efter att få vara ensam, och sökte sig långt bort från den överfulla marknaden och de högljudda festligheterna. Trots det kände han en önskan att rädda sitt folk från den undergång som han såg som oundviklig.