Khadija bint Khawaylid

Khadija bint Khawaylid föddes i Mecka 556 e.kr. Hon var dotter till Fatimah bint Zaéd och Khawaylid bin Asad. Hennes far var en framgångsrik affärsman och omtyckt ledare bland Quraish. Khadija växte upp i ett välbärgat hem. Hennes far dog i striderna under slaget av Fujjar.
Khadijas förste man hette Abo Halah Malak bin Nabash bin Zarrarah bin Tamimi. Från detta äktenskap fick hon två barn, Halah och Hind. Innan hennes man dog finansierade hon hans affärsverksamhet, vilket i och med hans död lades ner.

Därefter gifte hon sig med Atiq bin Aith bin Abdullah Makhzomi. De fick en dotter tillsammans som fick namnet Hindah. Detta äktenskap slutade med skilsmässa.

Efter dessa två äktenskap valde Khadija att koncentrera sig på att uppfostra hennes barn, samt att återuppbygga hennes fars affärsverksamhet. Hon lyckades väl och drev tillslut en utav de största verksamheterna i Mecka. Hennes motto var att endast anställa ärliga, skarpsinta och hårt arbetande män som kunde förhandla å hennes vägnar. Det var mycket viktigt att de hon anställde gick att lita på, eftersom hon skickade iväg dem till när och fjärran för att köpa och sälja varor. De anställda fick halva vinsten som betalning.

Hon hade hört ryktas att Muhammed var en mycket pålitlig och ärlig man. Hon erbjöd honom att leda en av hennes handelskaravaner. Han accepterade erbjudandet och åkte iväg till Sham tillsammans med hennes gamla pålitliga slav, Maysarah.
Under resan lade slaven Maysarah märke till Profetens ärlighet, förmåga att motstå frestelser, hålla fast vid principer, vänskapliga uppträdande och hans affärsförmåga. På vägen tillbaks från Sham blev Maysarah vittne till en märklig händelse; När Profeten Muhammed lade sig ner för att vila under ett träd kom en judisk munk, vid namn Nestora, fram till Maysarah. Hans religiösa kunskap hade gjort honom känd. Han frågade Maysarah om Muhammed. Maysarah berättade lite kort om Muhammed och hans goda rykte. Nestora sa att i framtiden skulle denna man bli en profet, för ingen man hade vilat under just det träd som Profeten vilade under förutom en Profet. Väl tillbaka i Mecka berättade Maysarah för Khadija om det han varit med om under resan och om Muhammeds goda uppförande, ärlighet och uppriktighet.

Khadija blev djupt rörd och imponerad över denna man. Affärsresan hade dessutom gett henne större vinster och välsignelser än vanligt.
Hon hade nekat många mäktiga män från Quraish som kommit och frågat efter hennes hand, men nu övervägde hon att gifta sig med Muhammed.
I samband med att hon funderade över ett eventuellt giftermål hade hon en dröm. I drömmen såg hon den skinande solen komma ner från himlen och in i hennes bakgård, och dess sken lös in i hennes hem. När hon vaknade gick hon till hennes släkting Waraqa bin Nawfal för att få den underbara drömmen tydd. 

Waraqa var en blind gammal man välkänd för sina kunskaper att tyda drömmar och djupa kunskap om Torah och Bibeln. När han fick höra drömmen log han brett, därefter sa han att denna dröm bådar gott och hon inte ska oroa sig. Den skinande solen var den Profet som Torah och Bibeln talat om och som snart skulle komma. Han skulle gynna hennes hem och hon skulle vinna mycket genom att få vara en del av hans liv.
Khadija blev övertygad om att Muhammed var den bäste man hon kunde gifta sig med. Denna hemlighet berättade hon för sin väninna Nafisa bint Maniya. Nafisa styrde sina steg hem till Muhammed, hon bad att få fråga en mycket personlig fråga. Han sa till henne att det gick bra. Hon frågade honom varför han inte var gift. Profeten Muhammed svarade att hans ekonomi inte tillåtit honom att gifta sig. Nafisa frågade om han kunde tänka sig att gifta sig med en ädel kvinna med gott rykte från en välbärgad familj. När Profeten fick veta att det var Khadija bint Khawaylid sa han att han gärna ville gifta sig med hennes såvida hon kände det samma.

Giftermålet arrangerades och Muhammed gav Khadija 20 kameler i bröllopsgåva. Profeten Muhammed hade nått 25 års ålder och Khadija var 40 år gammal.

Till bröllopsceremonin bjöd de in Halima Saadiya (Profetens amma från öknen). Innan hon återvände till sin by gav Khadija henne hushållsartiklar, en kamel och 40 getter, en gest av tacksamhet över att hon tagit så väl hand om Muhammed under hans första levnadsår.

Khadija ansågs vara en av de bästa kvinnorna vad gällde familj, framgång och vishet. Hon var den första kvinna som Profeten gifte sig med och han gifte sig inte med någon annan tills efter hennes död. Må Allah vara nöjd med henne.

Tillsammans fick de sex barn, både söner och döttrar. Deras första barn var en pojke som hette Al-Qasim, vilken gav Profeten smeknamnet Abo’l-Qasim. Han dog i tidig ålder, men det sägs att han levde länge nog för att kunna rida. Därefter fick han döttrarna Zaynab, Ruqaiyah, Umm Kulthum och Fatima. Hans sjätte barn var sonen, ’Abdullah, det finns delade åsikter om han föddes före eller efter profetskap, men även han dog i tidig ålder. Alla hans döttrar utom Fatima dog under hans livstid. Fatima dog sex månader efter hans egen död. Alla hans döttrar bevittnade islam, accepterade och emigrerade till Medina. Khadija var den enda av hans fruar som gav honom barn. En av hans slavinnor, Maryam al-Qibtiyyah födde honom dock en son, Ibrahim, åtta år efter hijrah (emigrationen).

Vi kan se att Profetens moral var mycket hög och han levde ett rättfärdigt liv även innan islam. Trots att han levde i ett korrumperat samhälle hade han aldrig närmat sig kvinnor på ett oanständigt sätt. Allah skyddade Profeten från oanständiga relationer eller andra gärningar som senare skulle kunna försvåra spridandet av islam. Om något omoraliskt skulle ha ägt rum skulle de otrogna från Quraish ha spridit detta. De skulle se nyheten som en källa till skam och en anledning till att förneka religionen. Inget av detta ägde dock rum, de kallade honom till och med för as-Saadiq vilket betyder den ärlige. Aldrig har någon förnekat hans blygsamhet och kyskhet.

Innan Profetskapet gifte Muhammed bort sin äldsta dotter, Zaynab, till Abo al `As ibn al Rabi` ibn Abd Shams, vars mor var Khadijas syster. Ruqqayyah och Umm Kulthum gifte sig med `Utbah and `Utaybah, Profetens farbror, Abu Lahab, söner. Dessa äktenskap varade dock inte länge eftersom Abo Lahab tvingade sina söner till skilsmässa i och med Islam. Fatima gifte sig med Ali ibn Abo Talib efter Islam och de var båda bland de bästa muslimer.

Khadija var en förmögen kvinna så genom henne ändrades Profeten Muhammed livssituation. Han hade vuxit upp fattig och nu blev han rik, han hade lämnats faderlös och nu gav Allah honom ett varaktigt hem. Allah säger:

"Vid dagsljuset, och den stilla natten, din herre har ej övergivit dig och hatar dig ej, den sista skall sannerligen bliva dig bättre än det första, och din Herre skall giva dig så att du varder tillfredsställd, han fann dig ej faderlöse och gav han dig ej ett hem, han fann dig ju på villovägar och vägledde dig, han fann dig ju utblottad och gjorde dig rik, vad den faderlöse beträffar så må du ej vara hård, vad den bönfallande beträffar så må du ej visa honom bort, och vad din herres nåd beträffar skall du förtälja." Doha 93:1:11

Profetens karaktär och rykte som ung

Abo Talib beskrev honom en gång: ”Han är fager och vacker. Från hans ansikte faller barmhärtighet som regn. Han är ett skydd för de föräldralösa och en beskyddare av änkorna.”

Redan i sin barndom utmärkte sig Muhammed med sin intelligens och kyskhet. Människorna tyckte om honom för att han var så ärlig, rättvis, from, tålmodig, blygsam, lojal och generös. Han var snäll mot andra och man kunde alltid lita på honom. Muhammed hade en extraordinär etik, han var känd för sin sanningsenlighet och folket kallade honom den trogne, al- amin.

Redan innan profetskap tog Profeten avstånd från folkets vilseledda gärningar så som, vidskeplighet, drickandet av alkohol, äta kött som slaktats på stenaltarna (åt gudarna), och de fester som hölls till gudarnas ära. Han tillät inte att någon under hans vård svor vid avgudarna. Han hade aldrig stulit eller rört saker han inte hade rätt att röra. Han missbrukade aldrig någons egendom. Han begick aldrig otukt eller äktenskapsbrott.

Det finns återberättat hur Allah skyddade honom från synd. Profeten berättar; ”Jag har aldrig velat följa mitt folk i det dem brukade göra förutom två gånger. Vid båda tillfällena kom Allah i mellan och hindrade mig från att göra det, sen upprepade jag det aldrig igen. En gång bad jag en annan fåraherde se efter min flock när vi befann oss i Meckas norra del. Jag ville gå ner till Mecka för att roa mig som de andra unga männen gjorde. Jag gick ner till det första av Meckas hus varifrån det kom musik, jag gick in och frågade, ”Vad är det här?” Någon svarade, ”Det är en bröllopsfest.” Jag satte mig ner för att lyssna men snart föll jag i djup sömn, jag vaknade långt senare av solens värme. Jag gick tillbaks till fåraherden som vaktade mina får och berättade för honom vad som hänt mig. Efter det försökte jag aldrig mer.”

Jabir bin ‘Abdullah berättar att Profeten sagt; ”När folket renoverade Kabah, gick Profeten med Ábbas för att bära några stenar. Ábbas sa, ’Lägg din höftklädsel runt nacken för att skydda dig mot stenarna.’ (När Profeten gjort det) föll han till marken med ögonen riktade mot himlen. Efter ett tag vaknade han upp och skrek, ’Min höftklädsel, min höftklädsel.’ Han skylde sig själv med skynket igen.”

Allah skyddade honom ifrån skamliga gärningar likväl som han skyddade hans moral och personlighet. Allah uppfostrade honom väl och förberedde honom till att bära det största budskapet till mänskligheten.
Profeterna är de bästa människorna av hela mänskligheten. Profeterna är speciellt utvalda till att sprida budskapet från Gud. Allah säger:

”…Gud vet åt vem Han anförtror Sina budskap…” al-An’am 6:124

“…[dem] och andra bland deras förfäder, deras efterkommande och deras bröder. Vi utvalde dem och ledde dem till en rak väg.” al-An’am 6:87