De otrogna förnedrade och skändade Profeten men de kunde aldrig utsätta honom för de trakasserier som hans kompanjoner utsattes för. Allah skyddade Profeten genom hans inflytelserika farbror, Abo Talib, ett skydd som många av de nya muslimerna saknade. Ibn Ishaq sa; ”Allah skyddade Profeten på grund av Hans kärlek till Hans Profet, och Allah skyddade honom genom hans farbror Abo Talib.”
De otrognas trakasserier mot Profetens kompanjoner fick honom att må mycket dåligt, han älskade dem. En modfälld och betryckt kompanjon tröstade en gång Profeten med orden; "Vid Allah, dagen är nära då denna tro når sin topp och ingen skall behöva frukta någon utom Allah."
I stort sett alla som accepterade islam i Mecka blev trakasserad på ett eller annat sätt. Ibn Ishaq sa; ”De brukade klä dem med sköldar av järn och därefter låta dem ligga i solen för att bli brända.”
Den starkaste av kompanjonerna att bekämpa de otrognas tortyr var slaven Bilal. När de otrogna torterade honom ropade han ut, ’En, en!’ För han visste att detta fick dem att bli ändå argare. Han var inte ute efter att förmildra tortyren han utsattes för. Ibn Ishaq sa, ”Han sålde sin själ till Allah.”
Bilal ägdes av en elak man som hette Umayya bin Khalaf. Efter att Bilal blivit muslim brukade Umayya binda ett rep runt hans nacke och låta gatpojkarna dra omkring med honom. Ibland tog han ut Bilal och lade honom på rygg i den heta sanden eller på en sten. För att göra tortyren ännu hemskare lade han en tung sten på Bilals bröst. ”Nu, vid Gud, kommer du att få ligga här tills du dör eller förnekar Muhammed och dyrkar Lat och Uzza”, sa Umayya. Bilal ropade ut sin tro: ”En, En!” Han ville inte tro på avgudarna Lat och Uzza, utan endast på En Enda Gud, Allah. Han ville följa den som har skapat allt vad himlarna och jorden bär. Han ville följa den rena och ursprungliga tron som alla profeter har förmedlat.
Abo Bakr brukade gå runt på marknaderna i staden och bevittna den svåra tortyr som många av de muslimska slavarna fick utstå. Han såg hur Umayyah bin Khalaf drog Bilal ut till den stekande solen. Han såg när Umayyah tryckte ner Bilal mot den varma sanden varefter han placerade en stor sten på hans bröst för att göra tortyren värre. Bilal, som sålt sin själ till Allah yttrade ord som fick de otrogna att se rött av ilska, ”En, endast en!” Abo Bakr viskade i Bilals öra, ”Den Ende skall rädda dig!”
Abo Bakr gick till Umayyah och frågade om han kunde sälja honom Bilal för 5 oqiyyah av guld. Umayyah förundrades över den höga summan pengar och sålde honom gladeligen, han sa, ”Ta Bilal det finns ändå inget gott i honom.” Efter att affären var över sa Umayyah retfullt, ”Om du så hade velat köpa honom för 1 oqiyyah så hade jag ändå sålt honom till dig.” Abo Bakr svarade honom, ”Och om du hade vägrat att sälja honom till mig för inte mindre än 100 oqiyyah hade jag ändå köpt honom!” Bilals räddning kom när Abo Bakr, med Allahs hjälp, passerade förbi och köpte honom och därefter satte honom fri.
Úthman ibn Áffans farbröder brukade linda in honom i en matta gjord av palmblad och sedan hoppade hans släktingar på honom i hopp om att krossa honom och hans tro. Ibland tände de en eld under hans fötter när han låg i mattan för att försöka få honom att ge upp islam.
Abo Fakeeh, Aflah Bani ‘Abd Ad-Dars fria slav, blev det tredje hjälplösa offret. Förtryckarna band fast hans ben med ett rep varefter de släpade honom genom Meckas gator.
Ámmar bin Yasir, var en fri slav som ägts av Bani Makhzoum, som accepterade islam tidigt tillsammans med hans mor och far. De utsattes ofta för tortyr. Bani Makhzom drog med sig familjen ut i öknen för att lägga dem på den stekheta sanden medan de kastade stenar och slog dem. Ámmar rullades ibland över glödande kol.
Varje gång Profeten såg dem höjde han hans händer och bad för dem, han sa; ”Var tålmodiga, er plats kommer sannerligen vara i Paradiset.” Ámmars mor, Someyah, var tålmodig och orubblig, hon vägrade att säga det som avgudadyrkarna ville få henne att säga. Den föraktade Abo Jahl stack henne i underlivet med ett spjut, och dödade henne, på så sätt fick hon äran att vara den första martyren i islam.
Även hennes man dödades av den tortyr han utsattes för. All denna fysiska och psykiska tortyr blev för mycket för deras son Ámmar, vid ett tillfälle yttrade han det som de otrogna ville få honom att säga. När han återhämtat sig gick han betungad till Profeten för att berätta vad som hänt och vad han sagt. För dem och för andra i samma situation uppenbarades;
”Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron - inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron…” An-Nahl 16:106
När Mus´ab ibn Umayr accepterade Islam var han blott en ungdom, han kom från en mycket rik familj och bar alltid de senaste modekläderna. Hans kläder var av siden med guldbrodyrer
Hennes namn var Khunnas bint Malik. Hon var en kvinna med mycket styrka. Hon hade en dominant personlighet och kunde lätt väcka rädsla. Alla de mäktiga adelsmännen i Mecka, och deras tillgivenhet till hedniska vanor och traditioner, var av liten betydelse för Mus´ab. Men att ha sin egen mamma som motståndare kunde han inte ta lätt på. Till slut bestämde sig Mus´ab för att dölja erkännande av islam tills Allah kom med en lösning.
Att hålla sin nya tro hemlig i Mecka var näst intill omöjligt så en dag stod Mus´ab framför sin mor, sin stam och de högt uppsatta männen från Quraish som alla hade samlats för att ta reda på vad han hade gjort och vad han hade att säga till sitt försvar. Mus´ab erkände att han underkastat sig den nya tron, och utan betänkligheter förklarade han varför. Han reciterade några verser ur Koranen, verser som hade renat de troendes hjärtan och fört dem tillbaka till Allahs sanna religion. Fastän muslimerna bara var några få i antal, var deras hjärtan fyllda av visdom, ära, rättvisa och mod.
Medan Mus´abs mamma lyssnade på sin son, som hon hade ödslat så mycket omtänksamhet och omsorg på, blev hon mer och mer uppretad. Hon ville tysta honom med ett enda slag, men handen som for ut som en pil kom att vackla och gav vika för det ljus som strålade från hennes sons fridfulla ansikte. Hon ville hämnas för de ”gudar” som han hade övergett, och sättet blev långt värre än vad ett par slag någonsin kunde ha varit. Hon lät Mus´ab bli tagen till ett avlägset hörn i huset där han blev hårt bunden, fasthållen och utan mat långa perioder. Han hade blivit fånge i sitt eget hem. Innan han konverterade brukade han leva ett liv i lyx, men efter all tortyr han utsattes för förändrades hela hans fysiska utseende.
Khabbab ibn Al-Aratt, som var smed, var ännu en som blev fruktansvärt torterad. En elak kvinna som hette Umm Anmar bint Sabaa’ köpte honom, och hon brukade bränna honom med glödande järn på ryggen. Andra brukade också vara med och tortera honom: de böjde hans nacke, slet av honom håret och slängde honom på glödande kol. Men Khabbabs tro blev bara starkare av tortyren. Senare i Medina frågade Omar ibn Khattab kompanjonerna om vad de utstått i Mecka, Khabbab yttrade inte ett ord, istället lyfte han sin tröja och visade de märken som ristats in på hans rygg.
Zinira var en slavinna som efter att hon blivit muslim utsattes för tortyr som tillslut gjorde henne blind. Människorna sa att det var Lat och Uzza som hade straffat henne för att hon hade lämnat avgudatron. Men Zinira sa att det var Allah som hade gjort henne blind, och om Han ville skulle Han kunna ge henne synen tillbaka. Nästa morgon när hon vaknade hade hon fått synen tillbaka. Men trots detta mirakel ville de otrogna inte tro på det sista budskapet.
Innan Omar ibn Khattab blev muslim var han med och gjorde livet svårt för de nya muslimerna. Han hade en muslimsk slavinna som han brukade slå tills han blev trött, då vände han sig mot henne och sa, ”Jag slutade inte för att jag kände empati för dig, utan jag slutade för att jag blev trött.” Kvinnan svarade,”Nej, det var Allah som ville att det skulle ta slut.”
Ghazziyya bint Jabir ibn Hakim även kallad Umm Sharik, var ytterligare ett offer för de otrognas vrede och hämnd. Hon accepterade islam tidigt och började genast kalla kvinnor från Quraish till sanningen i hemlighet, utan att bry sig om den tortyr som hon kunde bli utsatt för. Nyheten kom fram till Quraish och de sa; ”Enda anledningen till att vi inte torterar dig är utav respekt för din släkt. Det enda vi kommer att göra är att skicka dig tillbaks till dem.”
Hennes släkt svor att de skulle tortera henne. De satte henne på den sämsta kamelen av alla utan vatten och mat. När hettan var som värst, mitt på dagen, lät de henne vara utan skydd från värmen. När tre dagar gått erbjöd dem henne vatten, men endast om hon tog avstånd från islam. Hon brydde sig inte om dem, det enda hon gjorde var att peka med sitt finger mot himlen. Så helt plötsligt fann hon en dryckespokal nära sina läppar. Efter hon druckit klart hängdes den tillbaks i himlen. Tre gånger skedde samma sak. När hennes släkt upptäckte att hennes läppar var våta, förundrades dem och frågade; ”Åh Allahs fiende, vart har du fått vatten ifrån?” Hon svarade; ”Det är levebröd från Allah!” De gick för att kontrollera sina vattenbehållare och allt var i sin ordning. Därefter sa de; ”Vi vittnar om att din Herre och vår är En.” De accepterade alla islam och emigrerade senare till Medina. Må Allah vara barmhärtig mot Umm Sharik som spred Allahs ord på ett perfekt sätt.
De rika och inflytelserika som accepterade islam blev anklagade för att vara obegåvade och ointelligenta. Om de var affärsmän hotades de av stora förluster. De muslimer som inte hade någon som helst status brukade Abo Jahl och de otrogna slå brutalt och utsätta för enorm tortyr. Många torterades av sina egna familjemedlemmar i hopp om att de skulle lämna islam. En del blev upphängda i taket varefter de otrogna gjorde en eld under dem och lät röken stiga tills de fick svårt att andas, trots detta var de stadiga i sin nya tro och återvände aldrig till avgudadyrkan. Andra bands fast och piskades utan att de avvek från sin tro.
Det här var bara några berättelser om hur de tidiga muslimerna förtrycktes, trakasserades och torterades. Abo Bakr, som var en förmögen man köpte loss många förtryckta slavar och befriade dem, t.ex Bilal och Ámir bin Fuheirah. Allah uppenbarade följande verser om Abo Bakr;
”Men den gudfruktige skall föras långt bort från denna [Eld] -han som ger [av sina ägodelar] för att rena [sin själ], inte för att betala tillbaka tidigare mottagna förmåner men av kärlek till sin Herre, den Högste. Och han kommer förvisso att bli nöjd.” Al-Layl 92:17-21
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar