Utvisning av banu Kainukai:

Judarna av banu Kainukais stam kunde aldrig sluta med att skada muslimerna med både sina onda tungor och med sina händers verk. En gång kom en muslimsk kvinna till en judisk guldsmed på banu Kainukais marknad och ville att han skulle laga ett smycke åt henne. Hon blev då trakasserad av några judar, de ville ta av hennes slöja. I smyg knöt en av dem en bit av hennes klädsel ihop med en annan bit och när hon stod upp avtäcktes hennes privata kroppsdelar och judarna började skratta åt henne. Hon skrek förtvivlat och en muslim som var på marknaden såg vad som hade hänt. Han skyndade fram till hennes försvar och dödade guldsmeden. Judarna omringade mannen och dödade honom.  

Mannens släkt sökte upp muslimerna för hjälp och Profeten kom och kallade samman alla judar av banu Kainukai på deras marknadsplats och sade till dem: 

” O, ni judiska folket, jag varnar er från Allah, att Han inte gör med er som han gjorde med Qureish, bli muslimer, för ni vet att jag är ett sändebud, ni har det i er bok och i det som Allah lovade till er ”. 

De sade: ”Om du anser att vi är som ditt folk, så låt dig inte luras av att du mötte ett folk som inte hade en aning om krigskonst och du utnyttjade tillfället. Vid Allah, om du strider mot oss, kommer du att känna att vi är det sanna folket.” 

Då såg Profeten ingen annan utväg än att stoppa dem och skydda muslimerna från deras missgärningar; han belägrade dem i sina hus under femton dagar, tills de misströstades om att de någonsin skulle bli räddade och de gav upp för Profeten. Han utvisade dem från Medina och de flyttade till Adhriat, en plats utanför Sham.