Quraish förhandlar med Profeten

Efter att Omar ibn Khattab och Abo Hamza, två inflytelserika personer från Quraish, accepterat islam kunde inte det förtryck som Quraish utövade pågå längre. Istället för förtryck och våld, försökte de nu fresta Profeten på alla möjliga sätt.

En dag när några av höjdarna från Quraish träffades i Kabah kom de på en idé. ’Utbah bin Rabi’a, en av ledarna, föreslog att de kunde erbjuda Profeten vad helst han ville ha av rikedomar om han bara höll tyst och inte kallade till det han trodde på. Alla som satt där bekräftade hans förslag och bad honom att genomföra den. ’Utbah gick till Profeten och sa, ’Vi har inte sett någon man från Arabvärlden, som bidragit med så mycket olycka som du har. Du har kränkt våra gudar och vår religion, beskyllt våra förfäder och de intelligenta männen för gudlöshet och synd, och du har skapat konflikter oss emellan. Du har försökt alla tänkbara medel för att förstöra vår relation till varandra. Om du gjort allt det här för rikedomens skull, i så fall ska vi samla Quraish alla rikedomar och ge dem till dig. Om det är ära och makt du är ute efter så ska vi göra dig till vår hövding. Om du vill bli kung så ska vi erbjuda dig det. Om du blivit besatt av en ondskefull demon som hemsöker och bestämmer över dig som du inte kan bli av med, då ska vi se till att skaffa fram den bästa och skickligaste av alla läkare för att bota dig.’

”Är det allt du har att säga?” frågade Profeten, efter att han fått bekräftat att det var allt sa han,

”I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN HA meem. DETTA ÄR] uppenbarat av den Nåderike, den Barmhärtige - en Skrift vars budskap är avfattat i en fast och klar förkunnelse på arabiskt språk till nytta för de insiktsfulla, med varsel om hopp och glädje - och med ord till varning. Men de flesta [människor] vänder sig bort och vill inte lyssna [när den läses högt], och de säger: "Våra hjärtan är övertäckta så att dina ord inte når fram, och våra öron har täppts till och ett hinder har rests mellan oss och dig. Handla nu [som du anser bäst]; vi skall handla [som vi anser bäst]!" Fussilat 41: 1-5

’Utbah lyssnade till de ord som reciterades för honom. När Profeten nådde versen som uppmanade till sujood, gjorde han det och sen vände han sig till ’Utbah och sa, ’Nå Abo Waleed! Du har hört mitt svar, nu får du göra precis som du vill.’ ’Utbah gick tillbaks till ledarna av Quraish för att underrätta dem om vad som hänt. När de såg ’Utbah komma svor de att hans ansiktsuttryck hade ändrats efter hans möte med Profeten. Han berättade i detalj för dem vad han sagt och det svar han fått, sen tillade han, ’Jag har då aldrig hört liknande ord förr. Hans recitation var absolut inte poesi eller trolldom och det har inget med siande att göra. Åh Quraish! Jag rekommenderar att ni lyssnar till mitt råd och ger den här mannen full frihet att fullfölja hans mål, på så sätt friar ni er själva från honom. Jag svär att hans ord innehåller ett enastående Budskap. Om någon annan från araberna gör er kvitt honom, slipper ni besväret att göra det själva, men å andra sidan om han får makt över araberna, kan ni sola er i hans kungadöme och få en del i hans makt.’ De otrogna lyssnade inte till dessa ord, de slog dövörat till, istället hånade de ’Utbah och sa att Profeten förhäxat honom.

Enligt en annan källa om samma händelse lyssnade ’Utbah till Profetens ord omsorgsfullt tills han hörde versen,

Men säg, om [lyssnarna] drar sig undan: "Jag varnar er för en katastrof (Sai´qa) som den [som förintade stammarna] Aad och Thamud!" [41:13]

Då ställde sig ’Utbah upp och höll för Profetens mun och sa, ”Jag ber dig i Allahs namn och för släktbandens skull sluta innan en katastrof drabbar Quraish folk”. Sen skyndade han sig till hans vänner och informerade dem om det han hört.