Ett sista försök till förhandling

Efter bojkotten var över fortsatte Profeten att kalla till sanningen som vanligt. Quraish upphävde bojkotten men fortsatte som de gjort tidigare med förtryck och förföljelser. Abo Talib skyddade fortfarande hans brorson, hans hälsa hade dock försämrats kraftigt efter den svåra perioden i bergen. De otrogna var rädda för att Araberna skulle se ner på dem om de skadade Profeten efter hans farbrors död, därför skyndade de sig för att förhandla innan det hände.

Abo Talib gick med på att förhandla med Profeten ännu en gång. Ibn Ishaq och andra berättar; ”Efter att Abo Talib drabbats av en svår sjukdom, började Quraish rådslå om situationen. De gick igenom några av de händelser som hänt, bland annat att Hamzah och Omar konverterat till islam och den enorma uppståndelse Muhammed bidragit till bland Quraish stammar. De ansåg det absolut nödvändigt att träffa Abo Talib innan dennes bortgång för att utöva påtryckningar till förhandling med Profeten i de oeniga frågorna. De var rädda för att de andra Araberna skulle anklaga dem för opportunism.”

Delegationen som Quraish skickade bestod av 25 män varav några var; ‘Utbah bin Rabi‘a, Shaibah bin Rabi‘a, Abo Jahl bin Hisham, Omaiyah bin Khalaf och Abo Sufyan bin Harb. De började ärendet med att bekräfta deras respekt för Abo Talib och hans viktiga position bland dem, sen skiftade de samtalsämne till den kompromiss de ville förhandla fram. För att stärka deras argument försäkrade de att de skulle avhålla sig från att blanda sig i hans religion om han gjorde detsamma.

Abo Talib lät sända efter sin brorson och berättade för honom det han missat av mötet, ”Nå min brorson, framför dig finner du de berömda från ditt folk. De har föreslagit det här mötet för att införa en ömsesidigt tillmötesgående och fredlig samlevnad.” Profeten vände sig mot dem och sa, ”Jag kommer vägleda er till det medel med vilket ni kommer vinna högsta makten över Araber och icke-Araber.”

Enligt en annan källa sa Profeten till Abo Talib, ”Åh farbror! Varför kallar du dem inte till något som är bättre?” Abo Talib frågade, ”Vad är det du bjuder in dem till?” Profeten svarade, ”Jag inbjuder dem till att hålla fast vid ett Budskap som med nödvändighet kommer att ge dem tillgång till herraväldet över araber och icke-araber”

Enligt Ibn Ishaqs version, ”Det är endast ett ord som kommer ge er överlägsenhet över araber och icke-araber.” Delegationen förvånades över uttalandet och började undra över vilket ord som skulle gagna dem till sådan grad.

Abo Jahl frågade, ”Vad är det för ord? Jag svär vid din far att jag kommer med alla säkerhet uppfylla dina önskningar tio gånger om.” Han sa, ”Jag vill att ni vittnar om att det inte finns någon gud värd att dyrkas vid sidan av Allah och att ni sedan avstår ifrån all sorts dyrkan som riktas mot andra gudomar än Allah ” De började klappa händerna för att förlöjliga Profeten och de sa, ”Hur kan du tro att vi kan förena alla gudar till En Gud. Det här är verkligen helt otroligt.” På deras väg ut sa de till varandra: ”Vid gud, denna man (Muhammed) kommer aldrig ge efter, inte heller kommer han vara tillmötesgående. Låt oss hålla oss fast vid våra förfäders religion, och Allah kommer på så sätt döma och bestämma i oenigheten mellan oss och honom.”

Efter denna händelse uppenbarades följande verser;

”Saad. VID DENNA ärofulla Koran! De som förnekar sanningen av högmod och motsägelselusta [och förkastar dess budskap bör tänka på] hur många släkten Vi har låtit gå under före dem! [När de såg straffet] ropade de [på förskoning], men den tid då de hade kunnat rädda sig var förbi. De förvånas över att [en man] ur deras egen krets kommer till dem för att varna dem, och förnekarna av sanningen säger: "Hans vältalighet bländar oss, men det är bara lögn. Han gör ju alla gudar till en gud? Det är högst märkligt!" Och deras ledare sade till varandra när de bröt upp [från en överläggning:] "Låt oss hålla fast vid våra gudar! Här ligger helt säkert något bakom! Något liknande har vi inte hört från [de kristna]. Nej, detta är bara [hans eget] påfund.” [Al-Qur'an 38:1-7]

Sorgens år

Efter att bojkotten var över fick Profeten utstå fler prövningar och svårigheter. Sex månader efter att bojkotten var över låg Abo Talib inför döden. Den man som tagit hand om Profeten sen han var åtta år gammal.

När Profeten kom för att närvara vid Abo Talibs sista tid vid livet fann han Abo Jahl och ’Abdullah Abi Omaiyah vid hans sida. Profeten försökte in i det sista få Abo Talib att erkänna Allahs enhet, han sa, ”Min farbror, det enda du behöver göra är trosbekännelsen att det inte finns någon gud vid sidan om Allah och jag kommer att vittna framför Allah (att du är en av de troende).”

Abo Jahl och ‘Abdullah bin Abi Omaiyah å andra sidan påminde honom om hans far och dennes tro, ”Abo Talib, ska du överge ’Abdul Muttalibs religion?”

In i det sista sa Abo Talib att han ville följa hans fars, ’Abdul Muttalibs religion. Han vägrade att vittna om att det inte finns någon sann gud vid sidan om Allah. Profeten sa då, ”Vid Allah jag kommer att fortsätta be om förlåtelse för dig tills Allah förbjuder mig.” Senare uppenbarade Allah följande verser;

“DET ANSTÅR inte Profeten och inte heller de troende att be om syndernas förlåtelse för avgudadyrkare, även om de hörde till deras nära anförvanter, sedan det klargjorts för dem att Elden är sådana [människors] arvedel.” 9:113

Och Han sa till Sitt Sändebud Muhammed,

"DU KAN inte leda dem du älskar [Muhammad] på rätt väg, men Gud leder den Han vill. Och Han vet bäst vilka de är som är villiga att låta sig vägledas." 28:56

I fyrtio år hade Abo Talib varit en nära och trogen vän till Muhammed. När Muhammed kom till hans hushåll som föräldralös pojke var han hans stöd, hans förmyndare i tonåren och en stöttepelare resten av hans liv. Han offrade sitt komfortabla liv för att bistå med skydd åt Profeten under bojkotten, exponerade sin egen familj och sig själv för de otrognas planer.

Al-’Abbas bin Abdul Muttalib sa en gång, ”Du har inte varit till någon nytta för din farbror (Abo Talib), fastän han, vid Allah, brukade skydda dig och bli arg för din skull.” Profeten sa, ”Han är i den grunda delen av elden, och hade det inte varit för mig hade han varit längst ner i Elden (Helvetet).

Khadija återvänder till Allahs Barmhärtighet

Bara två månader efter Abo Talibs död drabbades Profeten av ännu en förlust. Hans kära fru Khadija dog. I Ramadan tionde året efter profetskap, när hon var 65 år gammal och han 50 år. I 25 år hade hon stått vid hans sida, delat hans prövningar och svårigheter, speciellt sedan han blivit Profet. Med henne försvann även den tröst och styrka hon bistod med.

Efter hennes död sa han; "Hon trodde på mig när ingen annan gjorde det. Hon omfamnade islam när folket misstrodde mig. Hon hjälpte och tröstade mig med sin person och sina rikedomar när ingen annan fanns som ville ge mig en hjälpande hand. Och hon är den enda som har gett mig barn.”

Fatimah var väldigt ung när hennes mor dog och hon sakande henne mycket. Hennes tårar var så många och hennes sorg var så stor att det hotade hennes hälsa. De fruktade till och med att hon skulle gå bort på grund av sorg.

En gång kom Jibril till Allahs Sändebud och sa, ”Allahs Sändebud, se, Khadija kommer till dig med ett kärl fyllt med säsongens frukt eller dryck. Sänd henne hälsningar från hennes Herre när hon kommer och ge henne de goda nyheterna om ett palats av ädelstenar i Paradiset vari det varken finns oväsen eller slit.”
 
Profeten gifter om sig med Sawdah bint Zam’ah

Kahdijahs död lämnade Profeten ensam att ta hand om hem och döttrar. Det var knappt så att någon vågade tala med Profeten om giftermål. Vem skulle någonsin kunna ersätta Khadija?

Efter två till tre år efter Khadijas död kom Khawla bin Hakim och frågade honom milt, ”Ska du inte gifta dig, åh Allahs Sändebud?” Sorgset svarade han tillbaka, ”Vem skulle kunna ersätta Khadijah?” Hon sa, ”Vem du än vill, oskuld eller icke-oskuld.” Han sa, ”Vem är oskulden?” Hon svarade, ”Dottern till den du älskar mest, Aisha bint Abi Bakr.” Efter en liten stund frågade han, ”Vem är det som inte är oskuld?” Hon sa, ”Sawdah bint Zam’ah.”

I Shawwal tionde året efter Profetskap kom lättnaden efter Sawdahs tid av svårigheter -hon gifte sig med Allahs Sändebud. Folket i Mecka kunde inte förstå hur han kunde gifta sig med en gammal änka som inte hade någon skönhet kvar. Det var inte för hennes skönhets skull som han gifte sig med henne utan för att hjälpa denna utlämnade gamla kvinna som inte hade någon försörjare. Om hon återvände till sin familj väntade svårigheter och tortyr. Profeten gifte sig således med Sawdah utav barmhärtighet och godhet. Hon blev på så sätt den första kvinnan som Profeten gifte sig med efter Khadijas död. I tre år förblev hon hans enda fru.

Sawdah var en av de tidiga konvertiterna som genomgått många svårigheter i islams namn. Hon hade övertalat hennes man att konvertera till den nya religionen vilket han gjorde och tillsammans emigrerade de till Abessinien. Hennes man Sakran bin ’Amr dog dock på resan tillbaks till Mecka.

I samband med giftermålet med Sawdah trolovade han sig med Aisha. Aisha var fortfarande för ung för att gifta sig med därför dröjde det ytterligare tre år innan han fullbordade giftermålet med henne.