Abo Bakr - den första föreläsaren

De första att konvertera till islam ombads att hålla deras nya tro hemlig, Profeten var rädd för hur de otrogna skulle reagera. När muslimernas antal vuxit till att omfatta 38 stycken, kände Abo Bakr att de blivit tillräckligt många för att proklamera islam öppet. Abo Bakr gick till Profeten och sa, ”Åh Allahs Sändebud, vi borde öppet gå ut med islams budskap.” Profeten tyckte att de fortfarande var få, men Abo Bakr yrkade på att deras antal räckte. Profeten, som var en god lyssnare, gick med på hans goda väns råd och tillsammans med de övriga muslimerna gick de iväg för att proklamera deras islam öppet.

Muslimerna trädde in i Kabahs gårdsplan via de olika ingångarna. Kompanjonerna spred ut sig. Profeten satte sig ned, medan Abo Bakr stod upp bredvid honom. Det var Abo Bakr som yttrade trosbekännelsen högt och tydligt och började bjuda in folket till den nya religionen islam. Därmed blev Abo Bakr den första Khateeb (föreläsaren).

När den otrogna gruppen som satt vid Kabah hörde Abo Bakr kalla till Islam, tändes ilskans eld och de började kasta sten och slå muslimerna. Eftersom Abo Bakr var den som höll talan var han den som fick motta de flesta slagen. Utbah kastade sig över Abo Bakr och han slog honom med sina lädersandaler tills Abo Bakr föll till marken. Trots att han föll fortsatte Utbah att slå honom i ansiktet och i magen.

Misshandeln slutade inte förrän Abo Bakrs stam, bani Taym, stoppade Utbah. När de såg deras klanmedlem ligga orörlig på marken trodde de att han dött. De svor att om Utbah dödat honom skulle de hugga av hans huvud i vedergällning, vilket i sin tur kunde resultera i ett krig.

Abo Bakr låg medvetslös på marken, hans ansikte var så illa tilltygat och täckt av blod att det var svårt att urskilja ansiktsdragen. Han svävade mellan liv och död. De bar hem honom och vakade vid hans säng. Inte förrän på kvällskvisten återfick Abo Bakr medvetandet. De första ord han yttrade var, ”Hur gick det för Profeten? Hur gick det för Profeten?” Detta uttalande fick stammen att ilskna, de sa, ”Vi höll på att gå ut i krig för din skull, trots det bryr du dig om Muhammed.”

När stammen gått sin väg, erbjöd Abo Bakrs mor honom mat, men han vägrade att äta och dricka, han sa; ”Hur mår Profeten?” Hon svarade, ”Jag vet inte hur han mår. Ät och drick lite nu.” Abo Bakr sa, ”Gå till Umm Jamil bint Khattab och fråga henne hur Profeten mår.” Jag kommer inte att äta förrän jag blir förd till Profeten och försäkrat mig om att han är välbehållen!”

Abo Bakrs mor gick och hämtade Umm Jamil bint Khattab. Till en början blev hon chockad över att Abo Bakr avslöjat hennes muslimska identitet, men Abo Bakr lovade henne att hans mor inte skulle avslöja det för någon. Hon berättade att Profeten Muhammad mådde bra och han befann sig i Arqams hus.

På grund av hans dåliga skick var Abo Bakr tvungen att få hjälp att nå fram till muslimernas hemliga mötesplats, Arqams hus. När han trädde in gick Profeten fram till Abo Bakr och pussade honom. Profeten tyckte synd om hans kära vän. Vad tror ni Abo Bakr sa till Profeten? Åh Allahs Sändebud jag har offrat mig så mycket för din skull? Jag har ont? Nej, denne kompanjon som knappt kunde stå på sina egna ben och som svävat mellan liv och död sa,

”Åh Allahs Sändebud, ingen skada har hänt mig, jag har inte ont, det är bara några små skrapsår.”


"[Då säger Gud till den rättfärdige:] "Du själ, som har kommit till ro! Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag! Stig in med skaran av Mina tjänare! Stig in i Mitt paradis!"

Andra stadiet; Öppen kallelse

Allah beordrade Profeten att kalla sin närmaste släkt till sanningen först;
 
"Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff]." Ash-Shu’ara 26:214

Denna surah handlar i övrigt om Moses mission och historia, hur han kallade Israels folk till sanningen, flykten från Faraon och hans folk och hur de otrogna slutligen drunknade i Nilen. Allah uppenbarade även i denna surah vad som hänt de som förnekat sanningen tidigare, så som Nohs folk, Ád, Thamud, Abraham, Lut och Ahlul-Aikah.

Ungefär 45 stycken från Bani Hisham och några personer från Bani Al-Muttalib bin Ábd Munaf kallades till Profetens första möte att sprida islam. Han började med att prisa Allah och vittna om Hans Enhet, sen sa han;

”Jag har blivit sänd som Sändebud till er i synnerhet och till hela mänskligheten i allmänhet. Jag svär vid Allah att ni kommer alla att dö precis som ni går och lägger er varje natt, och ni kommer att återuppväckas på ett sätt som påminner om hur ni vaknar på morgonen. Efter det kommer ni stå tills svars för era gärningar, det goda belönas med det goda och det onda med ont.”

Islams ärkefiende, Abo Lahab, tog rollen som islams och Profetens fiende ögonblickligen, han sa, ”Stoppa honom innan hela Arabvärlden enas emot honom. Om ni lämnar över honom då, kommer ni att bli vanhedrade, och om ni försöker skydda honom kommer ni att dödas.”

En annan utav Profetens farbröder, Abo Talib, sa, ”Jag svär vid Allah att vi kommer skydda honom så länge vi lever.” Därefter sa han till Profeten, ”Gör det du har blivit beordrad till, vid Allah, jag kommer att skydda dig och försvara dig, men jag kommer inte att överge Ábdul-Muttalibs religion.”

 

Profeten varnar Meckaborna

När följande ayah uppenbarades gick Profeten ut för att varna Meckaborna;

"Förkunna därför allt som du blir befalld [att förkunna] och håll dig borta från dem som sätter medhjälpare vid Guds sida.” Al-Hidjr 15:94

Han ställde sig på as-Safaberget och ropade ut; ”Åh Sabahah! (vilket var ett uttryck som användes av araberna för att kalla på hjälp eller varna för fara.)”
Efter att han varnat Meckaborna att något hemskt var på väg kallade han ut till varje familj och hushåll vid namn; ”Åh Fihers söner! Åh Adiys söner! Åh Abdu Munafs söner” Åh Abdul-Muttalibs söner!…”
Folket skyndade sig för att höra vad som hade hänt, de som själva inte kunde gå skickade någon för att se vad som var på gång. Även Abu Lahab var närvarande.

När folket stod samlade sa Profeten; ”Lyssna, om jag skulle säga till er att det finns ryttare nere i dalen redo att attackera er, skulle ni då tro mig?” De svarade: ”Ja, vi har aldrig hört dig ljuga.” Därefter sa han: ’Jag är här för att varna er innan något fruktansvärt sker er. Jag ser att er fiende avancerar mot er, men jag fruktar att han kommer slå till mot er innan jag varnat er. Det är därför som jag kallar på er från kullens topp.’ Därefter bad han dem att skydda sig själva genom att vittna om att Allah är En, och att han är Allahs Sändebud. Han sa även att detta vittnesmål var det enda som kunde skydda dem i detta liv och i Nästa. Han försökte få dem att förstå att om de höll fast vid månggudadyrkan och förnekade hans budskap skulle de utsättas för Allahs straff, och trots att han var en Profet skulle han inte kunna skydda dem. Han fortsatte, "O Quraish folk, förbered er för evigheten, jag kan inte rädda er från Allahs bestraffning; O Bani Abd Manaf, jag kan inte rädda er från Allah; O Abbas, son till Abdul Mutalib, jag kan inte skydda dig heller; O Fatima, Muhammads dotter, inte ens dig kan jag rädda."

Abu Lahab skyndade sig att svara: ’Må din dag förgås! Var det för det här som du samlade oss?’ Följande vers uppenbarades omedelbart;
"MÅTTE Abu Lahab förgås! Ja, måtte han [hel och hållen] förgås!” Al-Masad 111:1 

Abo Lahab – Profetens ärkefiende

Abo Lahab var en utav Profetens farbröder som blev en utav muslimerna och Profetens stora fiender, i flera år framöver skulle han göra allt i sin makt för att förhindra Profeten från att predika islam.
Han hette egentligen ’Abdul-’Uzza bin Abdul-Muttalib, smeknamnet Abo Lahab hade han fått på grund av sitt ljusa ansikte. Han försökte på olika sätt försvåra för Profeten Muhammed. Två Av Abo Lahab söner var gifta med Profetens två döttrar, efter islam tvingade han de två att skilja sig från dem. Efter att Profetens son dött hånade han honom genom att kalla honom ”den som inte har några avkommor”, d.v.s. söner. Allah uppenbarade surah Kawthar som tröst åt Hans nobla Profet;

”Det är den som är full av hat mot dig, som är utestängd [från Guds nåd].” Al-Kawthar 108:3

’Ata berättar, ’Denna surah (Kawthar) uppenbarades angående Abo Lahab efter att en av Profetens söner dött. Abo Lahab gick till månggudadyrkarna och sa, ’I natt blev Muhammed avstängd (från avkommor).’
I deras okunskap trodde de att om hans son dog skulle hans namn glömmas bort, ihågkommande av honom skulle upphöra. Allah förbjude! Istället bevarade Allah hans ihågkommande till eftervärlden, och Han gjorde det obligatoriskt för alla tjänare att följa hans lag. Böneutropet ropas ut oavbrutet dygnet runt runtom i världen vari Profeten Muhammeds namn ihågkoms. Må Allahs välsignelse och Hans fred vila över honom till Domedagen.

Till och med Abo Lahabs fru förföljde Profeten. Hon hjälpte hennes man i dennes kampanj. Hon var en av de ledande kvinnorna av Quraish. Hon hette Arwah bint Harb bin Umayyah men kallades för umm Jamil. Hon var syster till Abo Sufyan ibn Harb.
Umm Jamil brukade knyta samman törntaggar och sprida ut dem på gångvägar som Profeten förväntades passera. Allt för att orsaka kroppslig skada.

Hon var en riktig argbigga med dåligt humör och ovårdat tal, specialist på att skapa intriger och tända osämjans och upprorets eld. Passande nog blev hon kallad, ”Den som bär bränsle till elden” i den Heliga Koranen.

”I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
MÅTTE Abu Lahab förgås! Ja, måtte han [hel och hållen] förgås! Vad hjälper honom [nu] hans rikedomar och allt vad han har förvärvat Han skall brinna i en Eld som blossar högt, och hans hustru, alltid på språng med illvilligt skvaller och förtal, skall bära ett tvinnat rep om sin hals.” Al-Masad 111:1-5

Allah hade lovat att skydda Hans Profet när Han sa:

”FÖRKUNNA, du Sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!” [al-Maa’idah 5:67].

Ett sätt att skydda Profeten på var genom att låta Hans änglar skydda och vakta honom. När surah Masad uppenbarades gick den enögde Umm Jamil ut med stenar i handen till den Heliga Moskeen för att leta rätt på Profeten, men hon kunde inte finna honom.

Beviset för det finner vi i en hadith från Ibn Ábbas, som sa: ”När orden ”MÅTTE Abu Lahab förgås!..” uppenbarades, kom Abo Lahabs fru gåendes när Profeten satt med Abo Bakr. Abo Bakr sa åt honom, ´Varför flyttar du dig inte bort från hennes väg så att hon inte skadar dig, åh Allahs Sändebud?´Allahs Sändebud sa: ´Det kommer finnas en barriär mellan henne och mig. Hon kom och ställde sig över Abo Bakr och sa: ´Åh, Abo Bakr, din kompanjon har lampooned oss.´Abo Bakr sa: ´Nej, vid Herren av detta Hus (Kabah), han har varken sagt poetri eller reciterat ramsor.´Hon svarade: ´Du har talat sanning.´När hon gått sin väg, sa Abo Bakr, ´Såg hon dig inte?´Han sa, ´Nej, en ängel dolde mig tills hon gick sin väg.´” Stenarna tänkte hon kasta på honom. Väl framme tog Allah bort hennes syn och hon kunde endast se Abo Bakr fastän Profeten satt bredvid honom. Hon hotade att slå sönder hans mun med stenarna, varefter hon sa; ”Vi är olydiga mot den som ingen prisar, förkastar hans kall och vi tar avstånd från hans religion”. När hon gått sin väg vände sig Abo Bakr mot Profeten och frågade vad som hänt. Profeten förvissade honom att Allah tagit bort hennes syn.

Av de ahadith som berättats om henne, må Allahs förbannelser vila över henne, finner vi; Jundub ibn Sufyan berättar att: ”Profeten insjuknade varpå han under två eller tre nätter inte gick upp för att be nattbön. En kvinna kom och sa, ´Åh Muhammed! Jag hoppas att satan har lämnat dig! Jag har inte sett honom komma nära dig under två eller tre nätter!´Allah uppenbarade följande ord efter denna händelse: ” VID DET klara morgonljuset och vid natten, när dess mörker tätnar! Din Herre har inte övergett dig och du har inte väckt Hans missnöje.” [Al-Duha 93:1-3].” (Återberättad av Bukaari, 4667; Muslim 1797)
Al-Haafiz ibn Hajar sa: orden ”en kvinna kom” refererar till Umm Jameel bint Harb, Abo Lahabs fru. Från Fath al-Baari, 8/921.

Quraish motstånd mot Profeten

Efter att Profeten öppet kallat till islam började de regerande ledarna i Mecka att fundera på hur de skulle få ett stopp på detta hot mot deras intressen och makt. Under de 13 år som Profeten spred islam i Mecka gick de från den ena metoden till den andra i hopp om att tysta honom. De spred lögner, hånade och förolämpade honom men när alla dessa påhopp förblev fruktlösa så smed dem de ondskefulla planerna om lönnmord.

Den första metoden de otrogna använde sig av var att håna och förlöjliga Profeten Muhammed. I alla samhällen följer folket de som har makt och rikedom. Profeten tillhörde den bästa av familjer i Arabien och han var välkänd för sin goda karaktär, men det faktum att han inte var den rikaste eller den mäktigaste fick dem att ifrågasätta Allahs val. De otrogna hånade Profeten genom att säga, ”Hittade inte Allah någon bättre än dig bland oss till Profet”? De gjorde sig lustiga på Profetens bekostnad.

“När de ser dig [Muhammad] vill de försöka göra narr av dig [och säger:] "Är detta den man som skall vara Guds sändebud.” al-Furqaan 25:41

Waleed ibn Mugheera brukade säga, ”Om Allah skulle välja en Profet varför valde han då inte mig? Jag är både rikare och äldre än dig.” En annan man från Taíf påstod samma sak, Allah nämner detta i surah Zukhruf;

”Och de säger: "Varför har inte denna Koran uppenbarats för en framstående man från [en av] de två städerna?" Zukhruf 43:31

Av samma anledning ville inte judarna acceptera Talot som kung. Allah säger;

”Deras profet sade till de äldste: "Gud har nu sänt Saul som skall vara er konung." De svarade: "Hur skulle han kunna härska över oss? Vi har bättre rätt till makten än han; och dessutom saknar han rikedomar…" 2:247

Nästa steg i de otrognas kamp att stoppa islam var att angripa Profetens karaktär för att på så vis förstöra budskapet han förmedlade. Genom att smäda Profeten hoppades de på att inget skulle lyssna till hans ord. De påstod att han var galen.

”De [som förnekar sanningen] säger: "Du måste vara galen, du som [påstår att] denna Koran har uppenbarats för dig!” Al-Hidjr 15:6]

"[Ha tålamod] även om de som förnekar sanningen kastar så hätska blickar mot dig, när de får höra [stycken av] Koranen [att de så när får dig att förlora fattningen] och säger: "Han är sannerligen galen!" Al-Qalam 68:51

De sa att han var en lögnaktig trollkarl.

”De förvånas över att [en man] ur deras egen krets kommer till dem för att varna dem, och förnekarna av sanningen säger: "Hans vältalighet bländar oss, men det är bara lögn.” Sad 38:4

Vart de än såg muslimerna hånade de dem och sa att de var dårar som gått vilse.

”DE som har slagit sig till ro med sin synd försöker göra de troende till åtlöje, och när de går förbi [någon av] dem utbyter de sinsemellan menande blickar; när de sedan återvänder till de sina [fortsätter de] med sina skämt. Och när de ser dem säger de: "De där [människorna] har sannerligen gått vilse!" Men de hade inget uppdrag att vaka över de troende!” 83:29-33

De ifrågasatte hur en människa som var precis som dem kunde vara en Profet.

"Och de säger: "Vad slags sändebud är detta som äter [vanlig] föda och besöker marknaderna [som vi andra]? Varför har inte en ängel sänts till honom för att uppträda som varnare tillsammans med honom?" 25:7

Imam Ahmed berättar via Abo Zinad att Rabiáh bin ’Abbad, som senare accepterade islam, sa, ’Jag såg Profeten (innan jag själv accepterat islam) på Dhul-Majaz marknaden och han sa, ’Åh folk! Säg att det inte finns någon gud värd att dyrka utom Allah och ni kommer att vara framgångsrika.’ Folket samlades runt denne man. Bakom honom fanns en man med ljust ansikte, vindögd och med håret i två flätor. Han sa, ’Sannerligen, han är en avfälling (från vår religion) och en lögnare!’ Denne man följde efter honom (Profeten) vart han än gick. Så jag frågade vem denne man var och folket svarade, ’Det är hans farbror, Abo Lahab.’’

I ett samhälle byggt på stamsamhörighet kunde inte Profeten göra annat än att tålmodigt fortsätta sprida islam trots de otrognas lögner och påståenden. Profeten hade varit en omtyckt invånare från den bästa av familjer, men efter att han blivit Profet och börjat kalla folket bort från avgudadyrkan och okunskap till vetskapen om att Allah är En vände sig hela samhället emot honom. Allah tröstade Hans Sändebud och uppenbarade för honom att de otrognas hat inte berodde på honom personligen utan det var budskapet han förmedlade som de hatade;

Alla personliga påhopp på vår ädla Profet var endast fruktlösa försök att tysta honom.

Profeten fortsatte tålmodigt sin predikan av islam trots de otrognas elaka tal. De otrogna å andra sidan blev mer och mer frustrerade och började förnedra vår ädla Profet. I början av det fjärde året och ett par månader framöver nöjde sig de otrogna med att bekämpa islam så som beskrivits ovan. Men enligt dem så var inte resultatet bra nog så de valde att föra en hårdare kampanj gentemot muslimerna. Med Abo Lahab i spetsen enades 25 ledare från Quraish för att komma fram till en bättre metod för att bekämpa den nya tron. De valde att trakassera Profeten trots att Abo Talib skyddade honom.

Så en dag när Profeten föll ned i sujood i bön framför Kabah, bad Abo Jahl hans kompanjoner att hämta inälvorna från de slaktade djuren för att slänga på Allahs Sändebud. Den hemskaste av de alla, ‘Uqbah bin Abi Mu‘ait, skyndade sig till denna avskyvärda gärning. Medan Profeten var i sujood slängde han de orenheter han hämtat på hans rygg. Synen fick de otrogna att skratta. Den unga Fatima, Profetens dotter, som stod bredvid sin far tog bort orenheterna medan han fortfarande var i sujood. Efter att Profeten avslutat bönen sa han tre gånger; ”Åh Herre, må du straffa Quraish”! Sen fortsatte han; ”Må Du straffa ’Utbah, ’Uqbah, Abo Jahl och Shaybah”.
Abdullah bin Masud berättade, ’Profeten vände sig mot Kabah och åkallade det onda över några från Quraish, över Shaiba bin Rabiá, Utba bin Rabiá, Umayyah ibn Khallaf, Uqbah ibn Abi Muad, Walid bin Utba och Abu Jahl bin Hisham. Jag vittnar, vid Allah, att jag såg dem alla döda (vid slaget av Badr), förruttnade av solen eftersom den dagen var väldigt varm.’ (sahih bukhari 3969)

Vid ett annat tillfälle var Abo Jahl tillsammans med några från Quraish intill Kabah, han frågade dem, ”Brukar Muhammeds ansikte täckas av damm (göra sujood) medan han är med er”? Folket svarade; ”Ja.” Han fortsatte, ”Vid al-Lat och al-Ùzza, om jag ser honom be sådär kommer jag att hoppa på hans nacke, och jag kommer med all sannolikhet täcka hans ansikte med damm.” Efter en stund kom Profeten för att be, vilket gjorde det möjligt för Abo Jahl att hoppa på hans nacke. Folket förvånades dock av Abo Jahls reaktion, han skyndade sig (bort från Profeten) samtidigt som han skyddade sig med händerna. De frågade, ”Vad är det med dig”? Abo Jahl svarade, ”Vad menar ni? Såg ni inte vad som hände? Sannerligen, mellan mig och honom fanns ett dike fyllt av eld, monster och vingar.” Profeten sa då; “Om han kommit närmare mig hade änglarna slitit sönder honom lem för lem.” Därefter uppenbarades slutet av surah Alaq;

“Nej, människans högmod går verkligen över alla gränser då hon tror sig vara fri från allt beroende; - till din Herre måste alla återvändaVAD ANSER du om den som vill hindra en [Guds] tjänare från att förrätta bön? Följer han vägledningen eller anbefaller han gudsfruktan? Eller anser du att han [snarare] förnekar sanningen och vänder den ryggen? Vet han inte att Gud ser [allt] Nej! Om han inte upphör [med detta] skall Vi helt visst gripa honom i luggen - luggen på hans lögnaktiga, syndiga [panna] - och låt honom då kalla på de äldstes råd; Vi skall kalla på helvetets änglavakt! Nej [Profet]! Lyd honom inte, men fall ned i tillbedjan och sök komma [din Herre] nära!” al-‘Alaq 96:6-19

Dessa verser uppmanar Profeten att inte lyssna till Abo Jahl och de otrogna, istället ska han fortsätta dyrka Allah när han vill och komma närmare Honom genom att nedfalla i sujood.
I en hadith återberättas det att Profeten sagt, ”Tjänaren är närmast hans Herre i sujood. Så han bör be Allah om det han önskar i sujood.”
De flesta incidenter hände i närheten utav Kabah eftersom Profeten tillbringade den mesta av tiden i bön där.

”En gång när profeten stod och bad vid Ibrahims plats för bön (Maqam) vid Kabah kom Abo Jahl förbi honom och sa; ’Åh Muhammed! Har jag inte hindrat dig från det här?’ Efter att Abo Jahl hade hotat Profeten, blev Allahs Sändebud arg och tillrättavisade honom skarpt. Abo Jahl svarade honom, ’Åh Muhammed! Vad kan du hota mig med? Vid Allah, jag har störst släkt på min sida i den här dalen.’ Allah uppenbarade då orden:

“…och låt honom då kalla på de äldstes råd; Vi skall kalla på helvetets änglavakt!” Al-Alaq 17-18

Ibn Abbas kommenterade händelsen med att säga; ”Om han hade kallat på sitt folk skulle straffets änglar tagit tag i honom omedelbart.”

I Sahih Bukhari kan vi läsa om vilken händelse som Profeten själv upplevt som den värsta som polyteisterna gjort mot honom; ’Medan Profeten bad vid platsen al-Hijr vid Kabah, kom Úqbah bin Mu´ait och tog ett hårt struptag runt Profetens hals med ett klädesplagg. Abo Bakr kom och tog tag i hans (Úqbah) axel och knuffade bort honom från Profeten, varefter Abo Bakr sa;
”Vill ni döda en man därför att han säger 'Gud är min Herre'?” Ghafir 40:28

Men det fick inte förtryckarna att sluta istället vände dem sig till Abo Bakr och slog honom tills blodet sprutade från både huvud och ansikte.
Flera år senare, i Medina, frågade folket vem av Profetens kompanjoner som var starkast, Ali Ibn Abo Talib som var känd för sitt mod och styrka svarade, ”Abo Bakr, han hjälpte Profeten när ingen annan gjorde det”. Han refererade till detta tillfälle då Abo Bakr var beredd att offra sitt eget liv framför Profeten Muhammeds.
Trots att de otrogna gång på gång förolämpade och försökte skada Profeten ser vi att han tålmodigt fortsatte hans mission. Till en början var det inte tillåtet för Profeten och de troende att försvara sig eller att kriga, tålamod och bön var deras enda vapen.

Quraish enas inför Pilgrimssäsongen

När pilgrimssäsongen började närma sig samlade den äldste av Quraish, Waleed ibn Mugheerah, alla Meckas ledare till ett möte. Han ville få dem att enas om vad de skulle säga om Profeten till alla de pilgrimer som snart skulle komma. Han visste att Profeten skulle gå ut bland pilgrimerna och kalla dem till islam, och för att de skulle kunna varna folket för honom måste de vara eniga i vad de ska kalla honom. Han bad männen i samlingen att komma med förslag; någon sa att de kunde påstå att Profeten var en siare. Waleed ansåg dock inte att denna beskrivning passade Profeten eftersom han inte mumlar och talar i tungor som siare gör.

”Vi säger att han är galen, bebodd av jinn.” ”Nej, det passar inte heller. Vi har alla sett de som är tokiga, Muhammed rör sig inte som en som är besatt av jinn.”

”Vi säger att han är en poet.” ”Nej, han är ingen poet. Koranen är inte poesi, och vi känner bäst till poesi i alla dess former.”

Vi säger att han är en trollkarl.” ”Nej, han är ingen trollkarl, han sysslar inte med trollkarlarnas knytande.”

Ingen av anklagelserna de kommit med passade in, men tillslut enade dem sig om att säga att han var en trollkarl. Men dessförinnan sa Waleed ibn Mugheerah, ”Vid Allah, hans ord är storslagna. I allt väsentligt är han som ett palmträd vars grenar ger mycket frukt. Alla förslag ni kommit med är inte trovärdiga, men den närmaste beskrivningen ni kan komma med är att påstå att han är en trollkarl. Han är en trollkarl som kommer mellan mannen och hans religion, en man och hans fader, en man och hans fru, en man och hans broder och en man och hans stam.”

Allah uppenbarade 16 verser angående deras ondsinta planer;

"Han tänker skarpt och överväger [hur han skall angripa dessa budskap] - måtte han förgås för dessa tankar, ja, måtte han förgås för dessa [onda] tankar. - Så ser han sig omkring, rynkar pannan och antar en bister uppsyn. Till sist vänder han sig bort med överlägsen min och säger: "Det är bara vältalighet som bländar [åhöraren, ord] hämtade från [gamla sagor]; människors ord och ingenting annat!" Al-Muddaththir 74:18-25

De otrogna gjorde allt för att stoppa islam. D försökte ändra budskapet och få folket att tro att Koranens berättelser endast var påhittade historier och sagor. En man vid namn, Anadr ibn Harith, reste till Persien för att lära sig historier. Varje gång han såg Profeten tala med någon brukade han kalla på dem och säga, ”Kom till mig istället, jag har bättre historier att berätta för er.” Allah nämner detta i Koranen;

"Förnekarna av sanningen säger: "Denna [Koran] är ingenting annat än [en härva av] osanningar, som han har satt samman med andra [människors] hjälp. De säger också: "[Det är bara] sagor från förfädernas tid som han har låtit skriva ned och som han får upplästa för sig morgon och afton." Al-Forqan 25:4-5

”Vi vet att de säger: "Det är bara en människa som lär honom denna [Koran]" - [men] den de syftar på [med sin beskyllning] talar ett utländskt språk, medan detta är klingande ren arabiska.” An-Nahl 16:103

Trots att de otrognas försök att på alla sätt och vis förhindra folk från att acceptera islam misslyckades deras planer. I hopp om att stoppa islam försökte de otrogna att kompromissa fram en lösning;

"…de skulle vilja att du gick dem till mötes för att då visa sig tillmötesgående [mot dig].” Al-Qalam 68:9

Olika berättare har nämnt hur gärna Quraish ville förhandla fram en lösning. De försökte få Profeten att gå med på att dyrka deras gudar i ett år, så skulle dem dyrka hans Herre i ett år. Al-Aswad bin Al-Muttalib, Al-Waleed bin Al-Mugheerah, Omaiyah bin Khalaf och Al-‘As bin Wa’il As-Sahmy, några av ledarna bland de otrogna, försökte övertala Profeten medan han gjorde Tawaaf runt Kabah. De sa till honom att om han skulle dyrka det dem dyrkade så skulle dem dyrkade det han dyrkade, därefter skulle de få reda på vem som följde sanningen. De fortsatte; ’Skulle din gud visa sig vara bättre än våra gudar, så blir det bättre för oss. Men om våra gudar visar sig vara bättre än dina, då har du dragit nytta av det hela.’ Allah besvarade dem genast med följande surah;

"I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
SÄG: "Ni som förnekar sanningen! Jag dyrkar inte vad ni dyrkar. Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar. Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar, och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar. Ni har er tro - och jag har min tro!" Al-Kafiroon 109:1-6

När alla deras försök till att tysta Profeten förblev fruktlösa återvände dem till Abo Talib. De försökte övertala honom från att sluta skydda Profeten. ”Åh Abo Talib! Din brorson förbannar våra gudar, finner fel i vårt sätt att leva, hånar vår religion och förnedrar våra förfäder, antingen får du honom att sluta eller så måste du låta oss rå på honom. För du är emot honom på samma sätt som vi är emot honom, och vi kommer att göra dig kvitt honom.”

Abo Talib försökte lugna deras vrede genom ett vänligt svar men hans skydd till Profeten stod dock kvar.

De otrognas avundsjuka och hat

Många av ledarna i Quraish förundrades över Koranen men deras avundsjuka, stolthet och positionen i samhället fick dem att kriga mot islam. Ibn Abbas berättar i en hadith om Waled ibn Mughirah.

’Waled ibn Mughirah gick hem till Abo Bakr bin Abi Quhafah och frågade honom om Koranen. Efter att Abo Bakr berättat för honom om den gick han iväg till Quraish och sa, ’Vilka mäktiga saker det är som Ibn Abi Kabshah (Profeten) säger. Jag svär vid Allah det är inte poesi, magi eller den vansinniges tal. Utan sannerligen detta är Allahs Ord.’

När några av Quraish hörde detta enades dem och sa, ’Vid Allah, om Waled konverterar (till islam) kommer hela Quraish konvertera.’

När Abo Jahl bin Hisham fick höra talas om detta sa han, ’Vid Allah, jag ska ta hand om honom åt er.’ Han gick hem till Waled och sa, ’Ser du inte att folket samlar in välgörenhet åt dig?’ Waled svarade, ’Har inte jag mer rikedomar och barn än dem?’ Abo Jahl svarade, ’De säger att du gick hem till Ibn Abi Quhafah (Abo Bakr) för att få i dig lite av hans mat.’ Waled svarade, ’Säger min stam så där? Nej, vid Allah, jag försöker inte närma mig Ibn Abi Quhafah, Umar eller Ibn Abi Kabshah. Och hans tal är endast ärvd magi från förr.’ Allah uppenbarade för hans Sändebud följande ayat från Muddaththir angående denna händelse;

”LÄMNA åt Mig att [ta itu med] den som Jag har skapat ensam [i moderlivet] och gett stor rikedom och söner som står vid hans sida, och för vilken Jag har jämnat vägen [genom livet]. Och som nu väntar sig att Jag skall ge honom ännu mer! Nej! Denne inbitne motståndare till Våra budskap, skall Jag låta utstå [ett straff tyngre än] klättringen uppför [en hal och brant bergvägg]. Han tänker skarpt och överväger [hur han skall angripa dessa budskap] -måtte han förgås för dessa tankar, ja, måtte han förgås för dessa [onda] tankar. -Så ser han sig omkring, rynkar pannan och antar en bister uppsyn. Till sist vänder han sig bort med överlägsen min och säger: "Det är bara vältalighet som bländar [åhöraren, ord] hämtade från [gamla sagor]; människors ord och ingenting annat!" Honom skall Jag låta brinna i helvetets eld! Och vad kan låta dig förstå vad helvetets eld betyder Den skonar ingen och förtär allt.” Al-Muddaththir 74:11-28

Mughera ibn Shuba från Taif var på besök i Mecka och han berättar; ”Min första kontakt med Profeten skedde när jag gick tillsammans med Abo Jahl på Meckas gator. Vi såg Profeten och han kom fram till Abo Jahl och sa; ’Varför följer du inte mig? Varför tror du inte på islam? Varför tror du inte på mig?

Abo Jahl svarade honom, ’Åh Muhammed, när ska du sluta angripa våra gudar? Om du vill att vi ska vittna om att du har förmedlat ditt budskap till oss så ska jag göra det. Om jag ansåg att du talade sanning så skulle jag redan följa dig.’ Muhgera sa; ”Abo Jahl vände sig om mot mig efter att Profeten gått i väg och sa, ”Jag vet att han talar sanning men det är någonting som håller mig tillbaks…’”
Abo Jahl fortsatte med att förklara för Mughera att hans stam aldrig kan mäta sig med Profetens stam och om de accepterade Muhammed som Profet vore det detsamma som att erkänna deras stams underlägsenhet. De skulle aldrig kunna tävla i profetskap. Allt handlade om världsliga vinningar och makt.

Om man läser de tidigare Profeternas historia ser man att deras största motståndare alltid varit de som styr samhället. Allahs lag har alltid fått de orättvisa och förtryckande ledarna att motarbeta Allahs Sändebud, Quraish var inget undantag. Detta eftersom Allahs lag frigör människan från dyrkandet och fruktan av ledaren till dyrkandet av Herren över Himlarna.

Förföljelse och tortyr mot de troende

De otrogna förnedrade och skändade Profeten men de kunde aldrig utsätta honom för de trakasserier som hans kompanjoner utsattes för. Allah skyddade Profeten genom hans inflytelserika farbror, Abo Talib, ett skydd som många av de nya muslimerna saknade. Ibn Ishaq sa; ”Allah skyddade Profeten på grund av Hans kärlek till Hans Profet, och Allah skyddade honom genom hans farbror Abo Talib.”

De otrognas trakasserier mot Profetens kompanjoner fick honom att må mycket dåligt, han älskade dem. En modfälld och betryckt kompanjon tröstade en gång Profeten med orden; "Vid Allah, dagen är nära då denna tro når sin topp och ingen skall behöva frukta någon utom Allah."

I stort sett alla som accepterade islam i Mecka blev trakasserad på ett eller annat sätt. Ibn Ishaq sa; ”De brukade klä dem med sköldar av järn och därefter låta dem ligga i solen för att bli brända.”

Den starkaste av kompanjonerna att bekämpa de otrognas tortyr var slaven Bilal. När de otrogna torterade honom ropade han ut, ’En, en!’ För han visste att detta fick dem att bli ändå argare. Han var inte ute efter att förmildra tortyren han utsattes för. Ibn Ishaq sa, ”Han sålde sin själ till Allah.”

Bilal ägdes av en elak man som hette Umayya bin Khalaf. Efter att Bilal blivit muslim brukade Umayya binda ett rep runt hans nacke och låta gatpojkarna dra omkring med honom. Ibland tog han ut Bilal och lade honom på rygg i den heta sanden eller på en sten. För att göra tortyren ännu hemskare lade han en tung sten på Bilals bröst. ”Nu, vid Gud, kommer du att få ligga här tills du dör eller förnekar Muhammed och dyrkar Lat och Uzza”, sa Umayya. Bilal ropade ut sin tro: ”En, En!” Han ville inte tro på avgudarna Lat och Uzza, utan endast på En Enda Gud, Allah. Han ville följa den som har skapat allt vad himlarna och jorden bär. Han ville följa den rena och ursprungliga tron som alla profeter har förmedlat.

Abo Bakr brukade gå runt på marknaderna i staden och bevittna den svåra tortyr som många av de muslimska slavarna fick utstå. Han såg hur Umayyah bin Khalaf drog Bilal ut till den stekande solen. Han såg när Umayyah tryckte ner Bilal mot den varma sanden varefter han placerade en stor sten på hans bröst för att göra tortyren värre. Bilal, som sålt sin själ till Allah yttrade ord som fick de otrogna att se rött av ilska, ”En, endast en!” Abo Bakr viskade i Bilals öra, ”Den Ende skall rädda dig!”

Abo Bakr gick till Umayyah och frågade om han kunde sälja honom Bilal för 5 oqiyyah av guld. Umayyah förundrades över den höga summan pengar och sålde honom gladeligen, han sa, ”Ta Bilal det finns ändå inget gott i honom.” Efter att affären var över sa Umayyah retfullt, ”Om du så hade velat köpa honom för 1 oqiyyah så hade jag ändå sålt honom till dig.” Abo Bakr svarade honom, ”Och om du hade vägrat att sälja honom till mig för inte mindre än 100 oqiyyah hade jag ändå köpt honom!” Bilals räddning kom när Abo Bakr, med Allahs hjälp, passerade förbi och köpte honom och därefter satte honom fri.

Úthman ibn Áffans farbröder brukade linda in honom i en matta gjord av palmblad och sedan hoppade hans släktingar på honom i hopp om att krossa honom och hans tro. Ibland tände de en eld under hans fötter när han låg i mattan för att försöka få honom att ge upp islam.

Abo Fakeeh, Aflah Bani ‘Abd Ad-Dars fria slav, blev det tredje hjälplösa offret. Förtryckarna band fast hans ben med ett rep varefter de släpade honom genom Meckas gator.

Ámmar bin Yasir, var en fri slav som ägts av Bani Makhzoum, som accepterade islam tidigt tillsammans med hans mor och far. De utsattes ofta för tortyr. Bani Makhzom drog med sig familjen ut i öknen för att lägga dem på den stekheta sanden medan de kastade stenar och slog dem. Ámmar rullades ibland över glödande kol.

Varje gång Profeten såg dem höjde han hans händer och bad för dem, han sa; ”Var tålmodiga, er plats kommer sannerligen vara i Paradiset.” Ámmars mor, Someyah, var tålmodig och orubblig, hon vägrade att säga det som avgudadyrkarna ville få henne att säga. Den föraktade Abo Jahl stack henne i underlivet med ett spjut, och dödade henne, på så sätt fick hon äran att vara den första martyren i islam.

Även hennes man dödades av den tortyr han utsattes för. All denna fysiska och psykiska tortyr blev för mycket för deras son Ámmar, vid ett tillfälle yttrade han det som de otrogna ville få honom att säga. När han återhämtat sig gick han betungad till Profeten för att berätta vad som hänt och vad han sagt. För dem och för andra i samma situation uppenbarades;

”Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron - inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron…” An-Nahl 16:106

När Mus´ab ibn Umayr accepterade Islam var han blott en ungdom, han kom från en mycket rik familj och bar alltid de senaste modekläderna. Hans kläder var av siden med guldbrodyrer

Hennes namn var Khunnas bint Malik. Hon var en kvinna med mycket styrka. Hon hade en dominant personlighet och kunde lätt väcka rädsla. Alla de mäktiga adelsmännen i Mecka, och deras tillgivenhet till hedniska vanor och traditioner, var av liten betydelse för Mus´ab. Men att ha sin egen mamma som motståndare kunde han inte ta lätt på. Till slut bestämde sig Mus´ab för att dölja erkännande av islam tills Allah kom med en lösning.
Att hålla sin nya tro hemlig i Mecka var näst intill omöjligt så en dag stod Mus´ab framför sin mor, sin stam och de högt uppsatta männen från Quraish som alla hade samlats för att ta reda på vad han hade gjort och vad han hade att säga till sitt försvar. Mus´ab erkände att han underkastat sig den nya tron, och utan betänkligheter förklarade han varför. Han reciterade några verser ur Koranen, verser som hade renat de troendes hjärtan och fört dem tillbaka till Allahs sanna religion. Fastän muslimerna bara var några få i antal, var deras hjärtan fyllda av visdom, ära, rättvisa och mod.

Medan Mus´abs mamma lyssnade på sin son, som hon hade ödslat så mycket omtänksamhet och omsorg på, blev hon mer och mer uppretad. Hon ville tysta honom med ett enda slag, men handen som for ut som en pil kom att vackla och gav vika för det ljus som strålade från hennes sons fridfulla ansikte. Hon ville hämnas för de ”gudar” som han hade övergett, och sättet blev långt värre än vad ett par slag någonsin kunde ha varit. Hon lät Mus´ab bli tagen till ett avlägset hörn i huset där han blev hårt bunden, fasthållen och utan mat långa perioder. Han hade blivit fånge i sitt eget hem. Innan han konverterade brukade han leva ett liv i lyx, men efter all tortyr han utsattes för förändrades hela hans fysiska utseende.

Khabbab ibn Al-Aratt, som var smed, var ännu en som blev fruktansvärt torterad. En elak kvinna som hette Umm Anmar bint Sabaa’ köpte honom, och hon brukade bränna honom med glödande järn på ryggen. Andra brukade också vara med och tortera honom: de böjde hans nacke, slet av honom håret och slängde honom på glödande kol. Men Khabbabs tro blev bara starkare av tortyren. Senare i Medina frågade Omar ibn Khattab kompanjonerna om vad de utstått i Mecka, Khabbab yttrade inte ett ord, istället lyfte han sin tröja och visade de märken som ristats in på hans rygg.

Zinira var en slavinna som efter att hon blivit muslim utsattes för tortyr som tillslut gjorde henne blind. Människorna sa att det var Lat och Uzza som hade straffat henne för att hon hade lämnat avgudatron. Men Zinira sa att det var Allah som hade gjort henne blind, och om Han ville skulle Han kunna ge henne synen tillbaka. Nästa morgon när hon vaknade hade hon fått synen tillbaka. Men trots detta mirakel ville de otrogna inte tro på det sista budskapet.

Innan Omar ibn Khattab blev muslim var han med och gjorde livet svårt för de nya muslimerna. Han hade en muslimsk slavinna som han brukade slå tills han blev trött, då vände han sig mot henne och sa, ”Jag slutade inte för att jag kände empati för dig, utan jag slutade för att jag blev trött.” Kvinnan svarade,”Nej, det var Allah som ville att det skulle ta slut.”

Ghazziyya bint Jabir ibn Hakim även kallad Umm Sharik, var ytterligare ett offer för de otrognas vrede och hämnd. Hon accepterade islam tidigt och började genast kalla kvinnor från Quraish till sanningen i hemlighet, utan att bry sig om den tortyr som hon kunde bli utsatt för. Nyheten kom fram till Quraish och de sa; ”Enda anledningen till att vi inte torterar dig är utav respekt för din släkt. Det enda vi kommer att göra är att skicka dig tillbaks till dem.”

Hennes släkt svor att de skulle tortera henne. De satte henne på den sämsta kamelen av alla utan vatten och mat. När hettan var som värst, mitt på dagen, lät de henne vara utan skydd från värmen. När tre dagar gått erbjöd dem henne vatten, men endast om hon tog avstånd från islam. Hon brydde sig inte om dem, det enda hon gjorde var att peka med sitt finger mot himlen. Så helt plötsligt fann hon en dryckespokal nära sina läppar. Efter hon druckit klart hängdes den tillbaks i himlen. Tre gånger skedde samma sak. När hennes släkt upptäckte att hennes läppar var våta, förundrades dem och frågade; ”Åh Allahs fiende, vart har du fått vatten ifrån?” Hon svarade; ”Det är levebröd från Allah!” De gick för att kontrollera sina vattenbehållare och allt var i sin ordning. Därefter sa de; ”Vi vittnar om att din Herre och vår är En.” De accepterade alla islam och emigrerade senare till Medina. Må Allah vara barmhärtig mot Umm Sharik som spred Allahs ord på ett perfekt sätt.

De rika och inflytelserika som accepterade islam blev anklagade för att vara obegåvade och ointelligenta. Om de var affärsmän hotades de av stora förluster. De muslimer som inte hade någon som helst status brukade Abo Jahl och de otrogna slå brutalt och utsätta för enorm tortyr. Många torterades av sina egna familjemedlemmar i hopp om att de skulle lämna islam. En del blev upphängda i taket varefter de otrogna gjorde en eld under dem och lät röken stiga tills de fick svårt att andas, trots detta var de stadiga i sin nya tro och återvände aldrig till avgudadyrkan. Andra bands fast och piskades utan att de avvek från sin tro.

Det här var bara några berättelser om hur de tidiga muslimerna förtrycktes, trakasserades och torterades. Abo Bakr, som var en förmögen man köpte loss många förtryckta slavar och befriade dem, t.ex Bilal och Ámir bin Fuheirah. Allah uppenbarade följande verser om Abo Bakr;

”Men den gudfruktige skall föras långt bort från denna [Eld] -han som ger [av sina ägodelar] för att rena [sin själ], inte för att betala tillbaka tidigare mottagna förmåner men av kärlek till sin Herre, den Högste. Och han kommer förvisso att bli nöjd.” Al-Layl 92:17-21

Al-Arqams hus

För att skydda de nya muslimerna från de otrognas förtryck avrådde Profeten de nya muslimerna från att avslöja deras nya tro. Han bestämde sig även att de skulle träffas i hemlighet. Profeten å andra sidan brukade öppet visa sin islam, men för de nya muslimernas säkerhet valde han att de skulle mötas i hemlighet i ett hus kallat dar al-Arqam vid as-Safa berget. Där undervisade han dem i islam och Koranens budskap. Detta skedde under det femte året efter uppenbarelsen. Arqam, som ägde huset, var blott en ung man som underkastat sig islam.