Quraish förhandlar med Profeten

Efter att Omar ibn Khattab och Abo Hamza, två inflytelserika personer från Quraish, accepterat islam kunde inte det förtryck som Quraish utövade pågå längre. Istället för förtryck och våld, försökte de nu fresta Profeten på alla möjliga sätt.

En dag när några av höjdarna från Quraish träffades i Kabah kom de på en idé. ’Utbah bin Rabi’a, en av ledarna, föreslog att de kunde erbjuda Profeten vad helst han ville ha av rikedomar om han bara höll tyst och inte kallade till det han trodde på. Alla som satt där bekräftade hans förslag och bad honom att genomföra den. ’Utbah gick till Profeten och sa, ’Vi har inte sett någon man från Arabvärlden, som bidragit med så mycket olycka som du har. Du har kränkt våra gudar och vår religion, beskyllt våra förfäder och de intelligenta männen för gudlöshet och synd, och du har skapat konflikter oss emellan. Du har försökt alla tänkbara medel för att förstöra vår relation till varandra. Om du gjort allt det här för rikedomens skull, i så fall ska vi samla Quraish alla rikedomar och ge dem till dig. Om det är ära och makt du är ute efter så ska vi göra dig till vår hövding. Om du vill bli kung så ska vi erbjuda dig det. Om du blivit besatt av en ondskefull demon som hemsöker och bestämmer över dig som du inte kan bli av med, då ska vi se till att skaffa fram den bästa och skickligaste av alla läkare för att bota dig.’

”Är det allt du har att säga?” frågade Profeten, efter att han fått bekräftat att det var allt sa han,

”I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN HA meem. DETTA ÄR] uppenbarat av den Nåderike, den Barmhärtige - en Skrift vars budskap är avfattat i en fast och klar förkunnelse på arabiskt språk till nytta för de insiktsfulla, med varsel om hopp och glädje - och med ord till varning. Men de flesta [människor] vänder sig bort och vill inte lyssna [när den läses högt], och de säger: "Våra hjärtan är övertäckta så att dina ord inte når fram, och våra öron har täppts till och ett hinder har rests mellan oss och dig. Handla nu [som du anser bäst]; vi skall handla [som vi anser bäst]!" Fussilat 41: 1-5

’Utbah lyssnade till de ord som reciterades för honom. När Profeten nådde versen som uppmanade till sujood, gjorde han det och sen vände han sig till ’Utbah och sa, ’Nå Abo Waleed! Du har hört mitt svar, nu får du göra precis som du vill.’ ’Utbah gick tillbaks till ledarna av Quraish för att underrätta dem om vad som hänt. När de såg ’Utbah komma svor de att hans ansiktsuttryck hade ändrats efter hans möte med Profeten. Han berättade i detalj för dem vad han sagt och det svar han fått, sen tillade han, ’Jag har då aldrig hört liknande ord förr. Hans recitation var absolut inte poesi eller trolldom och det har inget med siande att göra. Åh Quraish! Jag rekommenderar att ni lyssnar till mitt råd och ger den här mannen full frihet att fullfölja hans mål, på så sätt friar ni er själva från honom. Jag svär att hans ord innehåller ett enastående Budskap. Om någon annan från araberna gör er kvitt honom, slipper ni besväret att göra det själva, men å andra sidan om han får makt över araberna, kan ni sola er i hans kungadöme och få en del i hans makt.’ De otrogna lyssnade inte till dessa ord, de slog dövörat till, istället hånade de ’Utbah och sa att Profeten förhäxat honom.

Enligt en annan källa om samma händelse lyssnade ’Utbah till Profetens ord omsorgsfullt tills han hörde versen,

Men säg, om [lyssnarna] drar sig undan: "Jag varnar er för en katastrof (Sai´qa) som den [som förintade stammarna] Aad och Thamud!" [41:13]

Då ställde sig ’Utbah upp och höll för Profetens mun och sa, ”Jag ber dig i Allahs namn och för släktbandens skull sluta innan en katastrof drabbar Quraish folk”. Sen skyndade han sig till hans vänner och informerade dem om det han hört.

Abo Talib samlar Bani Hashim och Bani Muttalib

Abo Talib fruktade dock för hans brorson, för många händelser hade ägt rum; Abo Jahl hade kastat stenen, ’Uqbahs försök att strypa honom och nu senast Omars avsikt att döda Profeten. Den gamle vise mannen förstod att de otrogna från de andra stammarna inte brydde sig om hans skydd längre och att de säkerligen hade någon plan. Han tvivlade på att Omar och Hamzah skulle kunna stoppa dem. Med detta i åtanke samlade Abo Talib hans släkt från Bani Hashim och Bani Muttalib, ’Abd Munaf söner, han uppmanade dem alla att skydda hans brorson. Alla, troende och otrogna svarade positivt till hans vädjan, förutom hans bror Abo Lahab, som tog de andra stammarnas parti.

Abo Talibs fruktan var inte obefogad. De otrogna hade en noga utstuderad plan att döda Profeten, de samlade stöd från olika ledare för att göra planen verklighet.

Social bojkott

Fyra viktiga händelse ägde rum på mindre än fyra veckor; Hamzah konverterar, Omar konverterar, Muhammed vägrar att kompromissa med Quraish, och Banu Muttalib och Banu Hashim väljer att skydda Muhammed från de andra stammarna i Quraish. Med deras skydd skulle även ”mördarnas” eget blod behöva spillas om de dödade Muhammed ibn Abdullah ibn ’Abdul Muttalib. De otrogna blev tvungna att komma fram till någon annan lösning, lösningen blev att bojkotta de som skyddade Profeten. Målet var att få stammarna att överlämna Profeten så att de kunde döda honom. Då först skulle bojkotten upphävas.
De skrev ned överenskommelsen på ett dokument, och Baghid bin Amir bin Hashim hängde upp det i Kabah. Baghids hand förlamades efter att Profeten bett att Allah skulle förbanna honom.
Abo Talib ansåg det bäst för de som stod på Profetens sida att dra sig tillbaks från Mecka. I sjunde året efter uppenbarelsen sökte Profeten och hans familj tillsammans med stammarna Bani-Hashim och Bani al-Muttalib skydd i en liten dal, ash-Shi’b. De omringades av berg, den enda öppningen var en smal stig som ledde in till Mecka.
De tilläts inte köpa mat från invånarna i Mecka. Vissa perioder tvingades de att äta löv och djurskinn. Ibland kunde man höra barnen skrika utav hunger. Under de ”heliga månaderna” brukade fiendeskapet vanligtvis upphöra och muslimerna försökte köpa mat från karavanerna innan de nådde in till Mecka. Men Meckaborna köpte varorna för ett högre pris och därför var de få som sålde något till dem som bojkottades.
Men inte alla Meckabor var nöjda med bojkotten, de kände medlidande när de såg deras släktingar lida. Hakeem bin Hizam, Khadijas brorsbarn, försökte smuggla lite mjöl till henne. Men Abo Jahl stoppade honom och inte förrän Al-Bukhtari medlade kunde Hakeem nå sitt mål.
Abo Talib oroade sig mycket över hans brorsons säkerhet. För att skydda honom vidtog han flera säkerhetsåtgärder. När folket gått för att lägga sig, bad han Profeten sova på hans plats, men så fort folket somnat bad han honom att ändra sovplats ytterligare en gång. Allt för att överlista eventuella lönnmördare.

Profetens mod och beslutsamhet försvagades dock aldrig, han fortsatte att gå till Kabah och be framför allas ögon. Han tog varje tillfälle i akt att sprida islam under de ”heliga månaderna” till affärsresande och pilgrimer.

Bojkotten upphävs

Situationen ledde till splittring bland Meckaborna. I Muharram tionde året efter Profetskap upphörde bojkotten. Hisham bin ’Amr som smugglat mat till Bani Hashim, hade fått nog och tillsammans med några andra ledare så som, Zuhair bin Abi Omaiya, Al-Mut‘im bin ‘Adi, Abo Al-Bukhtari och Zam‘a bin Al-Aswad gick de för att bryta kontraktet. De cirkulerade Kabah sju varv varefter de krävde att dokumentet som hängts upp i Kabah skulle förstöras. Abo Jahl tyckte inte om idén. Abo Talib hade hört deras diskussion och berättade för dem att Allah uppenbarat för Profeten Muhammed att termiter ätit upp delar av dokumentet.
 Det ende som återstod var orden, ”I Ditt namn, Åh Allah,” sa Abo Talib. Därefter utmanade han Quraish, han sa; ”Om Profetens påstående var falskt skulle jag inte längre stå mellan er och honom. Men om Profeten talar sanning ska Quraish upphöra med bojkotten.” Quraish antog utmaningen och skickade efter dokumentet. Dokumentet var förstört och det enda som fanns kvar var orden, ”Bismika Allahumma” – ”I Ditt namn, Åh Allah”.

"Ja, Gud [befaller över] himlarnas och jordens härskaror.." 48: 6

Ännu ett tecken på att Muhammed var Allahs Sändebud visades framför ögonen på Quraish. Bojkotten upphörde och de kunde återvända till deras hem i Mecka igen. Trots tecknet från Allah fortsatte dock de otrogna sin kamp mot islam;

”Men om de [som förnekar sanningen] får se ett tecken, vänder de sig bort och säger: "Alltid dessa trollkonster!" [Al-Qur'an 54:2]