Kallelse till Islam

Efter första uppenbarelsen stannade Profeten i Mecka i ytterligare tretton år. Kallandes till dyrkan av en Gud, denna kallelse kan delas in i tre delar;
1. Kallelse i det fördolda, vilket varade i tre år.
2. Kallelse till folket i Mecka, vilket varade från det fjärde året till sista delen i det tionde året.
3. Kallelse till islam utanför Meckas gränser, vilket varade från slutet av tionde året till Profetens emigration till Medina.
I Medina kallade han folket till Islam i tio år, tills han återvände till hans Herre.

Första stadiet; Kallelse i det fördolda

När månggudadyrkan spridits världen över och budskapet om En Gud korrumperats skickade Allah Profeten Muhammed för att kalla mänskligheten tillbaka till dyrkandet av Endast En Gud. Mecka var center för månggudadyrkan, dit kom folk från när och fjärran för att dyrka de många statyer som stod uppstaplade vid Kabah.

Att reformera ett samhälle med stark tro till månggudadyrkan kräver vilja och målmedvetenhet, därför skedde kallelsen till En Gud i det fördolda under tre års tid så att inte Meckaborna skulle bli rasande av en plötslig överraskning.

De första att underkasta sig Sanningen

Att Profeten började sprida islam i sitt eget hushåll och därefter till dem som stod honom nära är ganska självklart. De som utan tvivel trodde på budskapet nämns i islamisk litteratur som de tidiga konvertiterna.

Khadijah, Profetens fru, var den första kvinnan att omfamna islam. Hon om någon visste att Muhammed inte var en vanlig man, hans ädla karaktär och goda moral fick honom att urskilja sig från de andra. Hon hade även hört talas om att den sista av Allahs profeter var att vänta. Hon hade hört talas om de mirakel folk hade bevittnat vad gällde Muhammed. Hon var med när Waraqa bekräftade att det var ängeln Jibril som kommit med uppenbarelser från Allah till Muhammed första gången vid Hiraá. Hon var själv med Profeten när de första verserna i surah Muddathir uppenbarades. Det enda naturliga var att hon skulle vara den första att tro på att Muhammed är Allahs sista Sändebud.

Abo Bakr var den första mannen att omfamna islam. När verserna från Muddathir uppenbarades gick Profeten till Abo Bakr och berättade om islam och hans profetskap. Abo Bakr kände till hans väns goda karaktär och det rykte han hade i samhället som den sanningsenlige. Abo Bakr hade redan som liten pojke förkastat dyrkandet av statyer, så när Profeten presenterade islam för honom tvekade han inte en sekund när han accepterade islam. Hans smeknamn as-Siddiq betyder bekräftare av sanning.

Ali bin Abo Talib var det första barnet som accepterade islam, det sägs att han endast var tio år gammal när han omfamnade islam. Alis far, Abo Talib, var en fattig man med många att försörja därför växte Ali upp i Profeten Muhammed hem. Han tvekade aldrig på att hans förmyndare var en Profet.

Zayd ibn Harithah bin Sharahbeel Kalbi såldes på markanden innan islam. Efter att Profeten sett honom bad han Khadija att köpa honom. Det dröjde inte länge förrän Profeten frigav Zayd och adopterade honom. Han kallades för Zayd ibn Muhammad. Islam tillåter inte någon att bära ett annat namn än namnet av den biologiska fadern, så Zayd återtog senare hans faders namn. Profetens roll fortsatte dock att vara faderlig. Vid ett tillfälle kom Zayds släktingar för att köpa honom fri men Zayd vägrade att lämna Profetens hushåll. Zayd sa:
”Jag skall aldrig lämna denna man. Han har behandlat mig ädelt, som en far skulle behandla sin son. Inte en enda dag har jag känt att jag är en slav. Han har sett efter mig väl. Han är snäll och älskvärd mot mig och strävar för min glädje och lycka. Han är den mest nobla av män och den bästa personen i skapelsen. Hur kan jag lämna honom och gå med dig? Jag skall aldrig lämna honom.”
Zayd stannade i Profetens hushåll och offrade sig själv till hans service. Bandet mellan de två var mycket starkt och Zayd kom att bli en mycket framträdande och lojal kompanjon.

Dessa fyra personer accepterade sanningen samma dag som surah al-Muddathir uppenbarats. En del lärda anser att de blev muslimer i den ordning som de nämns ovan.

Abo Bakr den första missionären

Abu Bakr, var en omtyckt person som många besökte för att ta del av hans stora kunskap, trevliga sällskap och affärskunnande. Han presenterade islam för de som han litade på och genom hans spridning av budskapet accepterade flera framträdande personer islam. Några av dessa fick senare äran att bli lovade Paradiset; ‘Uthman bin ‘Affan Al-Umawi, Az-Zubair bin ‘Awwam Al-Asadi, Abdur Rahman bin ‘Awf Az-Zuhri, Sa‘d bin Abi Waqqas, och Talhah bin ‘Ubaidullah At-Tamimy. Tillsammans bildades dessa första muslimer islams pionjärer.

Några andra av dem som accepterade sanningen tidigt var; Bilal bin Rabah (från Abyssinien), Abu ‘Ubaidah Amir bin Al-Jarrah från Bani Harith bin Fahr, Abo Salamah bin ‘Abd Al-Asad, Al-Arqam bin Abi Al-Arqam, ‘Uthman bin Maz‘oun och hans två bröder Qudama och ‘Abdullah, ‘Ubaidah bin Al-Harith bin Al-Muttalib bin ‘Abd Munaf, Sa‘id bin Zaid Al-‘Adawi och hans fru Fatimah bint Al-Khattab (‘Umar bin Al-Khattabs syster), Khabbab bin Al-Aratt, ‘Abdullah bin Mas‘ud Al-Hadhali, Jafar bin Abo Talib och hans fru Amina bint Khalaf, Ramla bint Abi Auf, Umm Ayman Barakah (Profetens fars slavinna som tagit hand om Muhammed under hans uppväxt), Asma bin Abo Bakr, Ummul Fadal Lababatul Kubra bint Harith Hilalya, Abdullah bin Jahsh, Abo Ahad bin Jahsh, Shuayb bin Sinan Rumi, Ammar bin Yasir Ansi och hans föräldrar, Yasir och Someyyah och många fler.

De kom från olika samhällsskick, en del rika andra fattiga, en del fria andra slavar. De lärda säger att de ”första att tro” var ungefär 130 stycken och inkluderar även de som accepterade sanningen efter att Profeten öppet börjat kalla till den.

Profeten brukade träffa de nya muslimerna och lära dem det som uppenbarats för honom. Uppenbarelserna hade börjat komma oftare efter versen ”DU som täcker över dig [med din mantel]!” De nya styckena handlade först och främst om, tawheed – Allahs Enhet, renande av själen och beskrivningar av Paradiset och Helvetet.

Trots att de nya muslimerna inte gått ut öppet med det nya budskapet var det oundvikligt att inte allmänheten skulle höra talas om det. I och med att muslimerna blev fler kunde islam oundvikligen hållas helt hemligt. Men till en upplevde de inte islam som ett hot mot deras system, så ledarna oroade sig inte. De trodde att Muhammed var ännu en filosof likt andra som dykt upp innan honom. Men denna tanke slogs bort när de såg hur hans budskap ändrade de som accepterade den. De blev rädda att hans budskap skulle ändra hela befolkningens mentalitet. Deras maktposition, gamla traditioner och förfädernas religion hotades.

De troendes dyrkan

När tron på Allah och Allahs Sändebud var stabil blev de troende beordrade att stärka deras tro med hjälp av dyrkan. Bönen var den första plikt som ålades muslimerna. Ärkeängeln Jibril lärde Muhammed hur man utförde tvagningen inför bön varefter han blev tillsagd att be två rakah morgon och kväll. 

"Ha därför tålamod [Muhammad] - Guds löfte är sanning [och Hans ord står fast] - och be Honom förlåta din synd. Och lova och prisa din Herre morgon och afton.” Ghafir 40:55

Eftersom tvagningen var ett villkor för att bönen skulle accepteras blev renhet ett av de troendes kännetecken. Bönen grundade sig på Surah Fatihah, varefter prisande och glorifiering av Allah fortsatte under bönens alla rörelser. Rukoo blev en del av bönen först efter Himmelsfärden, Isra wal Miraj.

De troende ville bevara deras rena dyrkan, olikt den månggudadyrkan som praktiserades i Mecka, därför sökte sig de första muslimerna bort till bergen för att be.

Vid ett tillfälle fick Abo Talib syn på Muhammed och Ali (hans son) när de bad, han frågade dem vad de gjorde. De berättade att dem utförde den obligatoriska bönen, han uppmanade dem att förbli trogna den vanan.

I tre år jobbade muslimerna med att sprida budskapet i det fördolda utan att offentliggöra det, men så kom ordern från Allah att varna folket och fördöma månggudadyrkan.